Presentation

Lär känna våra praktikanter här.

18 februari 2010

NADIA: Korruption och drabbade bybor

Nadia Enedahl i Peru, inlägg 4
Korruptionen finns bland politiker, poliser, lärare, myndigheter, företagare och journalister. När den är så pass utbredd som den är här har den blivit som ett kulturellt virus som det inte går att bli av med. Ingen tycker om den men folk lär sig leva med den.

På vägen från byn Yarabamba, några kilometer utanför Arequipa åker jag genom ett kargt landskap med sten, jord och berg.

De flesta människorna som bor här jobbar med lantbruk, men det är svårt att livnära sig på det eftersom det endast finns tillgång till vatten två timmar om dagen. Vattnet kommer från ett vattenfall inte långt härifrån och vid denr tiden på året finns det i överflöd, men resten av året är tillgången begränsad. Myndigheterna skulle kunna bygga en stor cistern där vattnet kunde förvaras hela året för folket i byn, något som kommunen skulle ha råd med eftersom de får in pengar från en närliggande gruva. Man kan ju undra var de pengarna tar vägen?

Man i Yarabamba är på väg för att valla sina kor.
Foto: Nadia Enedahl

På vägen tillbaka till Arequipa får man ta den kollektivtrafik som finns, den här dagen en bil gjord för fem personer. Tio personer är vi som tränger ihop oss - tre i fram, fyra i bak och tre i bagageluckan. I bilen sitter jag tryckt mot kommunalarbetaren Richard som berättar varför det ser ut som det gör och om hur politiken fungerar.

Han har jobbat i Yarabamba i åtta månader. Om en månad ska han säga upp sig för att han inte klarar av korruptionen som råder. Flera gånger har han gett förslag på att pengarna ska läggas på vattenförsörjningen. Förslaget mottas men det händer ingenting. Makten ligger inte i hans händer. Enligt Richard är anledningen till att korruptionen kan fortgå att det inte finns någon som granskar det som händer i regeringen och i kommunerna. Om kommunen planerar ett projekt som kostar 35 000 soles (cirka 90 000 kr), så stoppas 10 000 soles ner i någons ficka.
Vem granskar det?

Journalisternas jobb föreslår jag, eller kollegor som vet vad som pågår och som kan avslöja förskingringen.

- Den kollega som nämner något riskerar att få sparken och vad gäller journalister så är många av de också korrumperade. Det är bara att betala så skrivs inte en rad, säger Richard uppgivet.

Richards namn är fingerat

Nadia Enedahl

4 februari 2010

JENNY: Spela död, de kan bli aggressiva

Jenny Ringarp i Peru, inlägg 4

Tisdagen den 27 maj 2008 gick Rebecka Hinn, som då var informatör i Peru, hela vägen från lägenheten till jobbet utan att få så mycket som en vissling eller pussljud efter sig. "Hurra!”, skrev hon i sin blogg.

Jag trivs fantastiskt bra i Arequipa, jag känner mig hemma och för det mesta trygg och säker. Men ibland är det något som gnager och stör, och precis som Rebecka märker jag det mest när det för en gångs skull upphör. På min väg till jobbet på morgnarna är det poliserna och bankvakterna som besvärar mig mest. De står nästan alltid i grupp och oftast fäller de en kommentar eller gör puss- och visselljud. Jag hade känt mig tryggare om de inte fanns.

Vad är viktigt för att känna sig fri och säker i en stad, på sin gata, i världen?

Om ni vill kan vi börja med de mänskliga rättigheterna att uttrycka sig fritt, att röra sig i det offentliga rummet och rätten till kroppslig integritet. Mina och andra kvinnors och flickors rättigheter infrias inte här eller på de flesta ställen i världen.

Ett tecken på det är att de flesta guideböcker anser det nödvändigt att ha ett stycke med råd och tips om att resa som kvinna. I Peruguider läser jag till exempel:

”Many women have travelled safely, and alone, throughout Peru. However, machismo is alive and well here and you should prepare for this and try not to over-react.”

Inte överreagera på machokulturen alltså.

“Snappy put-down lines or other caustic comebacks to unwanted advances may make the man feel threatened, and he may respond aggressively.”

Undvik snabba, bitska repliker, då mannen kan känna sig hotad och bli aggressiv. (Är det bara jag som tycker att det här låter som råd inför en djungelsafari?)

“Women who firmly ignore verbal advances are normally treated with respect.”

Övergripande budskap: Om dina mänskliga rättigheter kränks, reagera inte.

Poliserna svettas i sina skottsäkra västar och är nog lyckligt ovetande om att de utgör ett störningsmoment i min vardag. Jag höjer volymen i hörlurarna och väljer för tillfället att fokusera på allt det fina i mitt liv här.

Jenny Ringarp