CECILIA: Förberedelser…

Cecilia Holm i Bolivia, inlägg 2
Just nu är jag inne i förberedelsernas tid. Till helgen är det Gran Poder i La Paz och nästa helg är det äntligen dags för den veckolånga hantverksmarknaden i Casa Sol, d v s på vårt kontor.

Den senaste veckan har gått i dansens tecken. Vi är några ”gringas” som ska få uppleva lite boliviansk kultur genom att dansa morenada i en stor grupp på Gran Poder. I söndags var det pre-entrada, vilket innebar att vi tränade på gatorna i La Paz. Iklädda svarta byxor och hattar, vita skjortor med whiphalas (den andinska färgglada flaggan) på ärmarna och en stor clownliknande fluga samlades vi klockan sju på morgonen för att få håret flätat. För att få den rätta looken med en jättefläta har vi köpt flätor av riktigt hår på marknaden. Det var i stort sett omöjligt att få tag på blonda flätor, så vi fick köpa det vi fick tag på och försöka bleka. Resultatet blev inte det bästa men det får duga. I fyra timmar dansade vi omkring på gatorna och sedan var det mer dans och fest. Ser fram emot lördagen då vi kommer att vara uppklädda som cholitas antiguas (gammeldags traditionellt klädd kvinna) med en glittrig kjol som är gjord av sex meter tyg och under det ska vi ha fyra underkjolar. Snacka om en riktig snurrkjol.

Förberedelserna inför hantverksmarknaden flyter på. Den senaste tiden har jag varit ute och besökt några av producenterna som ska medverka på marknaden. Vi har diskuterat kvalitet, färger och modeller som de ska sälja och så har jag varit ute och handlat tyger med en grupp som syr kläder. Alla ser fram emot marknaden och jobbar på, även om det i mina ögon går lite långsamt för att hinna med att producera alla produkter de vill ha med på marknaden. Tillsammans med en kommunikationsgrupp har jag tagit fram affischer och flyers, som nu är klara och alla hjälps vi åt att dekorera La Paz. Om en vecka står vi redo att ta emot besökarna!

Cecilia Holm

Julio: Innanför murarna

Julio Barcellos i Nicaragua, inlägg 5

Efter ett besök i Sverige är jag nu i full gång med min andra praktikperiod och arbetar med Red de Jóvenes Estelí som är ett nätverk för ungdomsorganisationer. Tanken med att organisera sig i ett nätverk är att med gemensamma krafter kunna arbeta för att få upp ungdomsfrågor på den politiska agendan, lära av varandras erfarenheter och kunna arrangera aktiviteter och utbildningar tillsammans. Jag stödjer dem med foto/video, förutom att ha foto workshops med ungdomar från landet jobbar jag med en dokumentärfilm om fängelset i Esteli tillsammans med några ungdomar från organisationen.

Tanken med dokumentären är att visa livet i fängelset, de intagnas tankar, upplevelser och drömmar, från ett ungdomsperspektiv, inte bara för att Red de Jovenes är en ungdomsorganisation utan även för att i Nicaragua är 80 % av befolkning ungdomar och detta speglar sig även i fängelsets population. Vi vill använda filmen för att arbeta förebyggande med ungdomar i riskzonen men också rikta den till den civila befolkningen och makthavare för att upplysa om situationen i fängelset som är bland annat överbelastat till dubbelt av kapaciteten

Tanken är också att stödja de intagnas olika aktiviteter och grupper som tillexempel teater, hantverk, musik, utbildning med både material och personliga resurser

Vi har än så länge fått en jättebra respons från både fängelseledningen och fångarna. Man blir väldigt berörd av de intagnas berättelser och man får ibland påminna sig om att många av dem säkert har begått tunga brott.

En ung man pratar mycket med mig om sin son som fyller år nu i slutet av maj, han har inte träffat honom sedan han åkte in för ungefär tre år sedan. Han får sporadiska nyheter om sitt barn genom sin mormor som nästan aldrig heller kommer på besök eftersom hon inte har råd med resan. En annan intagen som ansvarar för de få kulturella aktiviteterna på fängelset har suttit inne i åtta år och hoppas på att snart få komma ut, trots de miserabla förhållandena innanför murarna är han inte enbart negativ till sin vistelse där: -Om jag inte hade suttit inne hade jag antagligen varit död vid det här laget, att sitta inne har fått mig att inse mina misstag och gett mig en annan syn på livet.


Julio Barcellos

REBECKA: Stridigheter och gatuhundar

Rebecka Hinn i Peru: Inlägg 4
Sedan sist jag skrev har jag passat på att resa runt medan min man som var på besök. Vi begav oss till norra Chile, västra Bolivia och södra Peru, regioner som har mycket historia gemensamt. Jag reflekterar även kort över alla de gatuhundar som du ser överallt.
En stad som har tillhört Peru och som nu är chilensk och som därmed är offer för åtskilliga debatter är den fina och avslappnade havsstaden Arica i norra Chile. Staden var peruansk under tiden då Gustave Eiffel besökte Arica och konstruerade dess kyrka som invändigt genast får dig att reflektera till Eiffeltornet. Regionen söder om Arica har även tillhört Bolivia och gav då landet åtkomst till havet - därav firar man fortfarande Día del Mar (havets dag). Det talas om att Bolivia eventuellt kan få tillbaka regionen. Inte för att den tidigare har tillhört landet utan snarare för att Chile är i behov av Bolivias gas samt för att de dessutom redan i stort har tömt området på dess fyndigheter, men troligtvis kommer Chile aldrig gå med på detta. Peru ser ut att bli lottlös oavsett vad.

Det råder en annan stridighet mellan Chile och Peru – huruvida spriten Pisco, med den berömda drinken Pisco Sour (sprit gjord på druvor med lime och hårt vispad äggvita), är chilensk eller peruansk. Så vitt jag vet har jag i alla fall druckit de godaste Pisco Sour i Peru, men jag kanske hade otur i Arica? Hemma i Sverige är det den chilenska piscon som vi erbjuds.

Dessa stridigheter...

Väl tillbaka på kontoret har vi firat av vår medarbetare Johan, hans tjej Ursula och deras livliga chusco (blandras) Nacha. Det lilla böstet räddades mer eller mindre från ett liv på gatan. Gatuhundar ja, de är en naturlig del av Arequipa - i hemmen, på gatorna och inte minst på taken. Våra tre grannhundar har nog aldrig sett något annat än den takbit de lever på. För en svensk, som ringer till polisen eller djurens vänner när vi ser en lös hund, bränner det i hjärtat att se alla dessa loppbitna djur gräva bland soporna. Fascinerande dock är att med alla chuscos som umgås kors och tvärs så är en sak säker - nya hundraser skapas dagligen! Om jag inte hade varit allergiker så hade jag nog sett till att adoptera en fräck liten en jag med.

Rebecka Hinn
infoperu@svalorna.se

LINNEA: Konfliktfylld folkomröstning

Linnea Uppsäll i Bolivia, inlägg 2

Nu har jag varit svala i en månad, det känns fint. Har spenderat en hel del tid på kontoret men även varit på några konferenser samt gjort intervjuer för artiklar jag skrivit. Däremot är det inte så fint att det för tillfället är rätt så oroligt i Bolivia.

På söndag den 4 maj ska det rikaste departementet, Santa Cruz, hålla en olaglig folkomröstning om ett förslag till självständighetsförfattning. En väldigt kortfattad sammanfattning av läget är att den rika vita överklassen har hafsat fram en autonomiförfattning på ickedemokratisk väg som folk kommer rösta för utan att ha satt sig in i bara för att gå emot regeringen och ursprungsfolken. Så läget är spänt. Det finna extrema grupper på båda sidor som skulle kunna ta till våld, nu eller när som helst egentligen.

Vi har haft extra säkerhetsgenomgång på kontoret och ska hålla oss i La Paz nu i helgen. Själv kommer jag inte att rapportera så mycket från händelserna eftersom la.nu har två andra skribenter på plats som gör det väldigt bra.

Det har blivit en hel del hejdåfester på sistone, praktikanterna Martina och Saul är på väg tillbaka till Sverige och flera kompisar från andra länder har också gett sig av till nordligare breddgrader. Rätt bra tid att åka egentligen, här blir det bara kallare och mörkare medan det väl i Sverige är vacker vår såvitt jag förstår?! (Jag är inte avundssjuk alls.) Cissi och jag har i alla fall en pressad vitsippa på väggen på kontoret och har till och med ordnat en Valborgsfest.

En annan skojig sak är att jag om knappt tre veckor ska dansa runt på La Paz gator! Den 17 maj är det Gran Poder i staden, en stor danskarneval som pågår hela dagen och vi är några ”gringos” som ska dansa. Tjejerna ska vara utklädda till en sorts 1800-tals cholitas, med flätat löshår, hög hatt och fem lager kjol och killarna ska ha glittrande dräkter som heter superachachi och väger 8 kg. Ni får nog veta hur det gått i nästa blogginlägg.

Ha det fint!

Linnea Uppsäll

infobolivia@svalorna.se

MARTINA: Med blandade känslor...

Martina Hibell i Bolivia, inlägg 7

... är det snart dags att åka hem till gamla Svea. Jag känner mig otroligt nöjd med mina åtta månader här i La Paz och även om det på många sätt hade varit lockande att stanna längre ska det bli skönt att komma hem. Mitt jobb här håller successivt på att avslutas även om Svalornas och organisationernas arbete såklart fortsätter som vanligt.

Vi har precis avslutat första delen av arbetet med utvecklingen av det nya programmet som vi vill starta nästa år riktat mot barn och ungdomar i El Alto, ett arbete som på många sätt varit krävande men samtidigt otroligt kul och lärorikt. Alla parter känns väldigt engagerade i arbetet och samarbetet med de två samarbetsorganisationerna, Yanapi och Chasqui, har flutit på smidigt och bra. Jag känner mig nöjd och hoppas på att Forum Syd så småningom inte har något emot att stödja oss i detta.

Det är mycket jag kommer att sakna härifrån. Förutom alla underbara människor jag lärt känna kommer jag främst att sakna bergen och den underbara natur som omger La Paz. Det är många utflykter jag ännu inte hunnit göra men efter mycket om och men tog jag mig till slut (tillsammans med min kollega Cissi) ner för ”världen farligaste väg”, en nästan 80 km lång cykeltur från 4700 möh till 1000 bestående av grusvägar men bergvägg på ena sidan och stup på den andra. Om någon ska åka till Bolivia är den här turen ett måste.

Min sista månad har även utanför jobbet varit högst innehållsrik med besök från landgruppen i Peru, vi har haft Wally-turnering (en boliviansk form av Volley-boll där man spelar med väggar och tak...) med andra internationella organisationer och jag har haft besök av min syster. Intensivt, kort sagt.

Nästa vecka kommer att bestå av ”avskedsarbete” där jag hoppas på mycket musik och framförallt dans. Egentligen är det väl aldrig kul med avsked men det gäller väl att se det fina i det också, att få tacka för en underbar tid som har varit och som man kommer att bära med sig lång tid framöver.

Hoppas att vi ses på ”Öppet hus” måndagen den 5.e maj!

Martina Hibell
martina.hibell@svalorna.se