En söndag i El Alto med poesi och dans

Det är söndag, tidigt på morgonen och kyligt uppe i El Alto. På Plaza Tinku finns redan ett stort gäng av Albors ungdomar, de bär tält, stolar och bord. Jag får hjälpa till att montera tält och placera ut bord i de tält där organisationer kommer stå under dagen. Red Ada och CDC, två andra av Svalorna LA:s sammarbetsorganisationer, kommer närvara under dagen. Kylan biter lite i kinderna och fingrarna. Ungdomarna från de olika skolorna i El Alto kommer och placerar ut sina utställningar om bland annat våld i nära relationer och machismo i tälten.

Willi Fausto Cardenas, Johanna Helles och Diego Villca. Foto: Sara Krenell

Två killar från Albor, Fausto och Diego, presenterar upplägget för dagen och Albors direktör Willy Flores håller ett inspirerande tal. Johanna Helles, regionsrepresentant Svalorna LA, får även hon hålla ett litet tal för den närvarande publiken. Ett band börjar spela. Stämningen är uppsluppen och folk går runt och pratar med skolungdomarna om deras projekt, lyssnar på musiken och äter sockervadd eller popcorn som säljs på torget.

Poesiframträdande. Foto: Sara Krenell

Värmen kommer smygande och solen börjar bränna på min hud. Det är mycket folk på plats. Några barn från Albor visar upp ett poesiframträdande och några dansgrupper visar upp olika koreografier varav några av dem influerade av dagens teman, våld i nära relationer och sexuella rättigheter.

Dansuppvisning. Foto: Sara Krenell

Fler band spelar och vid halv ett är det dags att avslöja vilken skola som har det bästa projektet och en prisutdelning sker. Vinnarna hoppar och ropar glatt. Mer musik spelas och alla verkar glada. Ett lyckat event avslutas och jag tar mig ner till La Paz, min hud är röd och bränner, men det var det värt, det var en fantastisk dag.

På måndagskvällen firar Albor Internationella poesidagen på Ministerio de Culturas. Ett starkt framträdande med en dikt om en kille som blir kär i en kille med flickvän och tillhörande teateruppvisning startade kvällen. Ljusen är dimmade och skiftar i olika färger. Ungdomarnas röster fyller rummet och deras uppvisningar är tunga och kraftfulla. Vissa ungdomar hade skrivit dikterna själva, andra läste redan befintliga texter. Willy Flores och Maria Elena Cardenas avslutade föreställningen med ett dramatiskt framträdande med en dikt skriven av Willy. Applåderna rungade i lokalen. Ungdomarna från Albor serverade tucumanas och pepsi och publiken kunde mingla med varandra och med ungdomarna.

Teateruppvisning. Foto: Sara Krenell

Albors två stora event blev väldigt lyckade och förhoppningsvis har de gett många människor nya perspektiv på olika frågor och kanske en lust att engagera sig i framtiden.

Sara Krenell, programpraktikant, Bolivia

Albor i El Alto - Mästare på studiecirklar

Många ser studiecirklar som något väldigt svenskt, men få vet att de verkliga mästarna befinner sig i El Alto, Bolivia. Visserligen har de anammat idén från den svenska kontexten, men de har utvecklat den och förbättrat den. Hur Albor lyckas hålla kvar ungdomarnas engagemang och deltagande i grupperna är beundransvärt och definitivt någonting som Sverige bör ta efter.

Fredagen den 11 mars klev jag in i Albors kyliga lokaler i El Alto, jag hade tidigare fått veta att jag skulle delta i en studiecirkel och jag hade fått välja vilket tema jag helst ville arbeta med. Då jag tycker maskulinitet är ett väldigt intressant tema kändes studiecirkeln Nayriri perfekt. Nayriri arbetar främst med temat machismo, men samtalar även om de andra viktiga frågorna som Albor arbetar med, t.ex. feminicidio (kvinnomord), trafficking, sexualiteter, makt mm.

Ungdomarna droppade in efterhand, tid är ett relativt begrepp i Bolivia. De var 24 ungdomar i olika åldrar som deltog i gruppen. En av ungdomarna höll i en uppvärmning, både av kropp och röst. Det räckte med tio minuters lätt uppvärmning för att få upp min puls rejält och under röstuppvärmningen kändes det knappt som att jag hade någon luft alls kvar i lungorna. Några av ungdomarna flinade lite mot mig när de såg mina svårigheter.

Studiecirkeln Nayriri i El Alto. Foto: Sara Krenell.

Mirio, en av Nayriris huvudledare, berättade vad de skulle göra under detta pass och delade in gruppen i fem smågrupper. Varje grupp fick en lapp med ett ord som de sen skulle gestalta genom en liten pjäs. Jag fick vara med i en grupp och vi fick ordet machismo. Vi diskuterade lite om vad machismo är och i vilka situationer som det finns. Situationen som vi valde var i en familj; pappan sitter och ser på TV, mamman (som jag fick äran att spela) städade precis bredvid. Dottern och sonen vill gå ut och festa med kompisar, pappan ger sonen tillåtelse, men inte dottern. Det slutar med att hon går ut ändå och när pappan upptäcker det slår han mamman, då han anser att det är hennes fel och när dottern kommer hem även henne. Efter att alla grupper visat upp sina pjäser fick de berätta om dem, samt förklara orden de fått.

Kvällen avslutades med en kort övning på en av de större pjäserna Albor arbetar med och sedan följde två av ungdomarna mig till minibussen. På väg till telefericon kan jag se Ilimani torna upp sig över El Alto och La Paz, berget ser större ut här uppe på altiplanon. Det ser ut som att Ilimani vakar över städerna och deras invånare, vilket skänker mig en sorts trygghet.

Sara Krenell, programpraktikant, Bolivia.

Första möten och gåshud på armarna i La Paz

Den halvskruttiga minibussen stannade mitt i den branta backen nästan uppe vid Plaza Murillo så att jag kunde hoppa av. Efter att jag gått lite fel och fått hjälp av en butter polis hittade jag till slut till Ministerio de Culturas y Turismo. Lokalen var full med ungdomar i olika åldrar och nästan alla bar tröjor med Albors logga. Längst fram står ett bord med duk och brevid det en talarstol. Regionsrepresentant för Svalorna LA, Johanna Helles, blir uppbjuden att sitta med representanter för Albor och Ministerio de Culturas y Turismo. Runt omkring mig samtalar ungdomar med varandra och nytesraportrar förbereder sina kameror och mikrofoner. Mötet filmas och dokumenteras noga.

Willy Flores, verksamhetsledare på Albor, håller tal. Foto: Sara Krenell

Albor ska presentera sin verksamhet och planen inför år 2016. Willy Flores, verksamhetsledare för Albor, Marvin Molina, Ministerio de Culturas och Mayra Karapi, representant för Albors studiecirklar, höll inspirerande tal. Efter talen visar teatergrupperna upp utdrag ur tre olika pjäser. När musiken börjar, skådespelarna rör sig över scenen och deras genomtänkta repliker fyller lokalen är det svårt att inte få gåshud på armarna.

Ögonblick ur en av Albors pjäser. Fotograf: Sara Krenell

Gerardo, programsamordnaren för Suma Thaki II, tar med mig på en informell presentationsrunda till organisationerna. Och det är där, i ett högt grått hus, på fjärde våningen, nära plaza San Fransisco och turistgatan Sagarnaga, jag för första gången får möta Red Ada. Varma och glada människor berättar för mig om verksamheten och deras ungdomsgrupper, och jag får en snabb rundtur på deras kontor. Ytterligare ett möte är tänkt för dagen, i Albors lokaler i El Alto. Luften känns torr och lite tung att andas, men det är inte så konstigt när du befinner dig på över 4000 meters höjd. På gatan vi går säljs strumpor, sladdar av olika slag och massor av frukt och grönsaker. För att komma in på Albor går vi igenom en liten kiosk och kommer in i ett litet utrymme där det sitter folk, vi hälsar och går upp för en trappa till vänster. Vi hör skratt genom dörren innan vi blir insläppta. En av Albors studiecirklar ska precis börja. Jag får träffa Willy igen och Maria Elena, koordinatör, och vi samtalar en stund om Albor, höjdsjuka och Sverige. De bjuder på clementiner och skratt. En spännande eftermiddag avslutas med en underbar vy över La Paz från telefericon på väg hem.

Sara Krenell, programpraktikant, Bolivia.

Första veckan i Bolivia - Bland moln och oroligheter

Välkommen till La Paz. Bergens och avgasernas stad. Molnens, regnets och solens stad. Klottrets stad, kulturens stad och de engelska hattarnas stad, som pryder alla vackert klädda urfolkskvinnor där de vandrar med sina knyten på ryggen längs de färgglada gatorna. Vulkanen Illimani med sina 6800 meter vakar ståtligt över stadens invånare där han höjer sig i horisonten, ständigt närvarande, precis som om han kunde känna att det behövdes.

Livet i staden är inte lätt för alla – i synnerhet inte för många av kvinnorna. Enligt Latinamerika.nu utsätts 7 av 10 kvinnor i Bolivia för fysiskt våld av sin partner. Mörkertalet är dock stort, så antalet är förmodligen större. Drygt 50% av dessa kvinnor uppger att de utsätts för våld ofta eller mycket ofta i hemmet. Mellan januari och oktober 2014 ägde 103 femicidios, mord på kvinnor just för att de är kvinnor, rum i Bolivia. I genomsnitt görs ca 12 anmälningar om dagen gällande sexuellt våld enligt statistik från 6 av 9 departement i landet. Dessa siffror visar på den svåra situation Bolivias kvinnor lever i.

Kontoret i La Paz Bolivia som Svalorna Latinamerika delar med Diakonia. På kontoret jobbar regionsrepresentanten Johanna, ekonomen Gioconda, programansvarig Gerardo och Dona Eugenia. Foto: Sara Krenell

Lite över en vecka har nu gått sedan vi tog våra första steg in på kontoret och föll pladask i stolarna som kommer väl till pass på höga höjder. "Svalorna Latinamerika har funnits här i ungefär trettio år", säger vår handledare Gerardo medan han sippar på sitt bryggkaffe. Gerardo berättar vidare om programmet Suma Thakhi II som Svalorna för nuvarande arbetar med. Suma Thakhi betyder "på god väg" på Aymara-språk. Programmet har funnits sedan 2014 och arbetar tillsammans med olika samarbetsorganisationer med ungdomar mellan 12 och 28 år. Det är ett aktivt arbete för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, mot diskriminering gällande sexuell läggning och könsidentitet samt för att förhindra våld i nära relationer.

Utanför kontorets trygga väggar har landet stannat upp. Under vår andra söndag i Bolivia får bara vissa fordon med specialtillstånd köra runt på gatorna. Detta gör att människor plockar fram sina cyklar i en stad där några sådana nästan aldrig syns. Det är folkomröstning. Det gäller en ändring i konstitutionen som gör att presidenten kan väljas om ett obegränsat antal gånger istället för de två som är lagstadgade idag, samt att mandatperioden flyttas framåt ett år. Under kampanjperioden har det varit en del oroligheter i landet, avspärrade vägar och en mordbrand uppe i El Alto.

Utanför vallokalen på avenida Arce söndagen den 21 februari. 

Foto: Sara Krenell

Vi fortsätter vår introduktionsperiod med att läsa in oss på programmet och i slutet av veckan ska vi äntligen få träffa samarbetsorganisationerna. De är fyra till antalet och heter ALBOR, CISTAC, CDC och RED ADA. Vi ser fram emot spännande möten med drivna människor och att få fortsätta vandra på ”den goda vägen” mot en bättre framtid.

Sara Krenell, programpraktikant, och Linda Fagrell, infopraktikant, Bolivia.

Terminsavslutning med Suma Thakhi II

Terminen, verksamhetsårets och praktikens verksamhet är nu påväg mot sitt slut och det börjar märkas på att de flesta av de planerade aktiviteterna för året inom programmet Suma Thakhi II är avklarade och verksamheten börjar trappas ner inför sommarledigheterna. Men innan det är dags för att skriva årets verksamhetsberättelse var det dags för en årsavslutning med ungdomarna. Så i lördags, den 28e november, samlades närmare 120 ungdomar från programmets verksamheter för att visa upp hur deras arbete under året hade förflutit. Sju grupper, tre från Albor, tre från Red Ada och en från CDC fick 30 minuter var för att demonstrera sina arbeten, detta för att alla organisationer inom programmet skulle få se vad de andra gjort och hur de jobbat med programmets teman. Ungdomar som kanske normalt sätt inte träffas så mycket utan jobbar med sina egna ungdomsgrupper fick träffas och utbyta erfarenheter.

Inledningsscenen ur Albors teater om kvinnovåld. 

Foto: Carolina Pettersson

Albors grupper valde att visa upp förkortade versioner av sina teateruppsättningar, vilka fick stora applåder och beröm när de hade avslutats. Frågorna från publiken var många, om framför allt hur teaterns handling och budskap hade påverkat dem som spelade i den själva. Efter teatern ”No te duermas con cuentas de Ada” svarade en av huvudpersonerna att ”Innan jag började spela med Albor ville jag bli en prinsessa, alltid vara perfekt, smal och snygg. Nu vill jag inte det längre, nu vill jag bara vara mig själv”. 

En av ungdomarna i CDC visar en dans om transformering från kvinna till man. Foto: Carolina Pettersson

CDCs ungdomsgrupp, Brigadisterna, visade upp sitt arbete med HBT-frågor och höll många brandtal om alla människors lika rätt och om att försvara utsatta grupper i samhället. De flesta i gruppen är i 15-16 årsåldern och deltar i sin första politiska verksamhet inom programmet Suma Thakhi II, och det märks att det brinner en glöd i många av ungdomarnas ögon, en sådan glöd som bara finns hos någon som för första gången har hittat sitt sätt att kanalisera sitt engagemang för en mer rättvis värld. Deras presentation avslutas med att en av tjejerna visar upp en dans där hon i början är klädd i traditionella kvinnokläder och danssteg som traditionellt sett görs av kvinnor för att sedan succesivt byta både kläder och dansstil till klassiskt manliga. Detta för att illustrera hur flytande könsroller kan vara med hur svårt det ändå kan vara att vara transperson. 

Red Adas grupp redovisar sitt arbete under året. 

Foto: Carolina Pettersson

Red Adas ungdomsgrupper visade bland annat upp filmer de har gjort under året, alla på temat könsroller och hur de bildas och upprätthålls, för att visa på hur fel de är och hur mycket de ställer till i människors liv. Mitt i ett av anförandena blev vi dock avbrutna av att det började bli stökigt längst bak i salen, där det såg ut som att det var på gång att bli ett slagsmål mellan två personer, en tjej och en kille. Det blev ganska oroligt i hela salen tills ledare från de olika föreningarna lyckades avbryta bråken och få killen och tjejen åt olika håll. När stämningen i salen hade lugnat ner sig och uppmärksamheten åter hade riktats åt gruppen som höll presentationen avslöjade gruppen att slagsmålet var iscensatt för att uppmärksamma våld inom relationer. 

Dagen avslutades med fria lekar, där Albor hade förberett samarbetsövningar/lekar där alla deltog och lärde känna varandra. 

Gemensamma lärakännalekar på slutet av dagen. 

Foto: Carolina Pettersson

Carolina Pettersson, info/programpraktikant, Bolivia

Besök från Sverige

Svalorna Latinamerika har ett samarbete sedan många år tillbaka med en researrangör som två gånger om året har resegrupper som på sin 23 dagars sydamerika-resa gör ett stopp i La Paz. Under det här stoppet får Svalorna LA möjlighet att visa upp sin verksamhet för de cirka 20 personer som är med på halvårets gruppresa. Den här veckan var det dags för oss praktikanter att ta emot dem och visa upp de aktiviteter som sker just den här dagen. Gruppen hade den stora turen att komma just samma dag som Red Adas ungdomsgrupp Vision Jouvenil AVE skulle ha ett arrangemang där de skulle visa upp sin verksamhet for grannskapet där gruppen verkar. Forst blev gruppen inbjudna till Red Adas kontor, där vi fick se en film om Suma Thakhi II och verksamheten som de olika organisationerna gör inom programmet. Red Ada visade också filmsnuttar som är som små reklamfilmer för temana inom programmet, exempelvis en där tre killar visar på olika sysslor som normalt sätt anses som ”kvinnogöra”, men som de vill visa på är lika mycket sysslor för män, exempelvis ha hand om barn eller städa. De visade ocksa en film om en ung kille som hela sin barndom hade blivit tillsagd av sin far att inte leka med dockor, att inte städa och inte gora saker som inte var till för män. Turistgruppen hade många frågor och vi diskuterade länge situationen för ungdomarna i La Paz och El Alto, hur budskapen de försöker sprida tas emot och allt ifrån barnarbete till universitetsstudier.

Red Ada visar upp sin lek som lär ut om vad misshandel är. Foto: Wendy Reyes

Efter att ha diskuterat i närmare en timma var det dags att ta oss upp till El Alto for att delta i aktiviteten med Vision Jouvenil AVE. När vi väl kom dit märkte vi att det var ungdomar från 5 olika ungdomsgrupper där, alla ivriga för att få prata och utbyta tankar och idéer med besökarna samt att få berätta vad de håller på med. De hade satt upp bänkar och stolar pa en liten gata i ett grannskap, där folk från området redan hade börjat sätta sig. De hade också satt upp en liten högtalare och affischer och bilder från deras verksamhet. Programmet började med att Jose Luis Mamani fran Vision Jouvenil AVE hälsade alla välkomna och sa att de var väldigt glada att få dela med sig av sitt område och visa upp sin verksamhet.

Representanten fran Grannskapskommiteen hälsar välkomna till området. Foto Wendy Reyes

Efter det avlöste aktiviteterna varandra, det var alltifrån tal av ungdomsledare fran olika grupper som berättade om hur det är att vara ledare och de utmaningar de jobbar med i samhället. Vi fick också se kulturakter, där en medlem i Vision Jouvenil AVE läste en dikt och en ur turistgruppen spelade en melodi på ett instrument fran Jämtland. Vi fick också leka en lek ihop som gick ut på att svara pa frågor angående misshandel och hur mycket vi kände till om det, en lek som de brukar visa upp på skolor för att göra ungdomar uppmärksamma och medvetna om vad som är misshandel för att de ska kunna undvika att bli utsatta för det. Vi fick också leka en lek där vi fick bygga ihop meddelanden om valbehandling. Programmet avslutades med att vi tillsammans fick lära oss en enkel boliviansk folkdans som vi dansade ihop innan vi åter tog bussen tillbaka till La Paz.

Gruppbild. Foto Wendy Reyes

Carolina Pettersson, program/infopraktikant, Bolivia

Första gången på scen!

På torsdagen den 29e oktober åkte vi till området Villa Adela i El Alto, till en teateranläggning som heter San Gabriel. I salen får det plats 500 personer och Albors ungdomar har spridit ordet om den alldeles speciella teaterföreställningen som börjar klockan 14, så när vi kommer en halvtimma innan det börjar är det lång kö utanför. Folks föräldrar, skolklasser och vänner står och väntar samtidigt som ett antal försäljare har sett möjligheten att få sälja godis till den köande massan. Eventet som väntar är en maratonföreställning där Albors 4 nya studiecirkelgrupper från 2015 ska visa upp sina pjäser för första gången. Utanför möter vi på Albors ordförande, Willy Flores, som leder oss in bakvägen. Där träffar vi på många nervösa ungdomar som ska upp på scen för första gången någonsin, och vi träffar också på ett par riktigt nervösa regissörer som ska visa upp sina alster för allmänheten för första gången. Jose Garcia, en av studiecirkelledarna för grupperna vimlar förbi och jag försöker fråga honom hur han känner sig, och han svarar med ett ”jag måste springa och kolla så att alla är redo”. Spänningen och nervositeten i luften är förmodligen högre än inför en dramatenpremiär när vi smiter ut för att inta våra platser just innan det första gänget som ska framträda springer ut och ställer upp sig på scenen innanför ridåerna.

 Teatermaraton inför nästan fullsatt sal. Foto: Carolina Pettersson

Först ut är gruppen Azairuz teatro med pjäsen ”Sinonymo de Mujer” (synonym till kvinna) och är regisserad av Jose Garcia Choque och Alejandra Chacon Centellas. Gruppen har hållt igång sedan juni i år och deras pjäs handlar om hur maskulinitet och kvinlighet är socialt betingat och skapas genom uppfostran och i sociala sammanhang och hur dessa stereotyper senare leder till problem som kvinnomisshandel. 

  Scen ur pjäsen "Gritos Silenciosos". Foto: Carolina Pettersson

Näst ut är gruppen Wayna Ajayu med föreställningen ”Gritos silenciosos” (tysta skrik), regisserad av Miguel Angel Gonzales Yali. Teatern tar upp den i Bolivia aktuella frågan om trafficking och öden som drabbar många unga kvinnor med drömmar om ett bättre liv, att de blir lurade till att ta ett jobb utomlands som när de kommer fram visar sig vara ett jobb som prostituerad.

Tredje gruppen heter Comunidad Tatiyu Teatro och presenterar teatern ”Mas alla ser hombre”, (mer än att vara man) som är regisserad av Abigael Condori. Också den handlar om maskuliniteter, hur de bildas och vad det ger för effekter på samhället.

Scen ur pjäsen ”Con buscarlas No basta”. Foto: Carolina Pettersson

Den sista gruppen ut är Kurmi Patcha med teatern ”Con buscarlas No basta”, (att leta är inte tillräckligt), regisserad av Fausto Cardenas Bautista. Denna tar också upp temat om trafficking och hur unga kvinnor blir lurade och tvingade till prostitution. Ett annat problem teatern tar upp är hur lite polisen och andra instutioner gör för att förändra situationen och hur svårt det är att ta sig ur situationen som ung prostituerad.

Efter att sista pjäsen har avslutats får vi gå in backstage igen för att gratulera regissörerna och skådespelarna. Jag träffar på Fausto, som ler ett lättat leende och kommenterar att det känns jättebra innan han smiter in i omklädningsrummet till sina skådespelare.

Jag träffar också på en kvinna som presenterar sig som Ruth Ribas, moster till en av skådespelarna och som är där dels för att se sina systerbarn spela men också för att hon jobbar med människohandelsfrågor på regeringskansliet. De jobbar med att informera unga om vad de utsätter sig för risker om de åker för att jobba utomlands.

- Jag älskade teatrarna. Jag älskar hur ungdomarna jobbar med att informera skolorna om dessa frågor genom teater. Information om det är det absolut viktigaste i alla aspekter.

Jag lyckas också fånga några av de två huvudrollsinnehavarna i teatern ”Sinonymo de Mujer” för att fråga hur det kändes att uppträda för första gången.
- Jag känner mig glad, det var en fantastisk upplevelse, med applåderna och allt! säger Jesus Reynaldo Iriarte.

- Det var en stor känsla, de där sekunderna och stunderna när man lyckades stjäla ett skratt eller kanske till och med en tår från publiken, säger Adriana Perez.


Carolina Pettersson, info/programpraktikant Bolivia

Albor håller teatertävling!

Under onsdagen och torsdagen höll Albor för 7:e gången i ordningen teatertävlingen Premio Intercolegial de Teatro Aldo Velazquez, döpt efter en boliviansk skådespelare. Under onsdagen hölls första delen av den regionala delen av tävlingen på Teleferikons röda station i El Alto och på torsdagen hölls den andra delen på La Pazs stadsbibliotek. Sammanlagt deltog 22 grupper från olika skolor som gjorde uppträdanden om 20-25 minuter var, på teman som behandlas inom programmet Suma Thakhi II.

Pjäs om kvinnomisshandel i Bolivia. Foto Carolina Pettersson

Ämnen som togs upp var bland annat våld i hemmet, där en grupp visade hur en kvinna som stod upp mot sin man blev misshandlad, och att denna problematik byggdes på med hjälp av alkoholproblem. En annan pjäs handlade om en homosexuell kille som blev utkastad ur sitt hem på grund av sin sexuella läggning och därefter dog av det hårda livet på gatan. En tredje pjäs handlade om fyra unga tjejer som blev lurade av en äldre kille att de skulle få jobb i USA, vilket visade sig vara en lögn för att kunna kidnappa flickorna till sin prostitutionsverksamhet. Alla pjäser var skrivna och otroligt skickligt uppvisade av skolklasserna själva och visade på en bred bild av de problem som finns i samhället, sedda med tonnåringars ögon. Teatrarna bedömdes av tre företrädare för Albor, bland annat Malena Cardenas som är Albors koordinator.

Juryn som bedömde teaterframträdandena , i mitten Malena Cardenas. 

 Foto: Carolina Pettersson

- Det har varit väldigt lyckat, i onsdags var det så många som dök upp att vi fick hålla på till klockan nio på kvällen. Vi hade inte ens hyrt lokalen så länge, så de sista grupperna fick visa upp sina teatrar i vår organisationslokal, säger Malena.

Några av deltagarna i tävlingen. Foto Carolina Pettersson

På fredagen presenterades vinnarna av tävlingen, och det var inget litet arrangemang. Närmare 100 personer var i lokalen på Kultur och Turism-ministeriet, därifrån eventet också sändes live på en kultur-tv-kanal. Under eventet deltog också viceministern för avkolonialisering, Félix Cárdenas, som bland annat höll ett tal om vikten av kultur och identitet. Det var inte bara teaterfestivalens vinnare som presenterades utan också Albors liknande tävling inom poesi, "Festival Intercolegial de Interpretación Poética JIWASAMPHI SARTAÑANI", där elever från olika skolor under många olika event hade fått visa upp tolkningar eller egenskrivna dikter på teman som miljö, solidaritet och identitet (fokuserat på Boliviansk/ursprungsfolks identitet). Under eventet berättade Willy Flores, verksamhetsledare för Albor, att i tävlingarna hade det hittills deltagit 3 000 skådespelare och poesiuppläsare som kom från totalt 126 olika utbildningscentran. Till vinnare i teatertävlingen utsågs tre grupper, från skolorna Republica de Chile, San Luis och San Marcos, varav en utsågs till att få representera La Paz-regionen den 25:e oktober då den nationella tävlingen avgörs i staden Sucre. 

Vinnarna i tävlingen JIWASAMPHI SARTAÑANI presenteras på Kultur- och Turimsministeriet. Foto Carolina Pettersson

Carolina Pettersson, program/infopraktikant, Bolivia

Samtal med Väldens Resor och RFSU

Efter mötet i Sveriges riksdag den 30 september var våra gäster från Bolivia, Abigail och Aracelly, inbjudna till en av Svalorna Latinamerikas företagspartners. Pelle Ståldal, verksamhetschef på resebolaget Världens Resor, ville veta mer om utvecklingsprogrammet och samarbetsorganisationernas arbete i Bolivia.

Abigail berättar för Pelle om Albors verksamhet i Bolivia. 
Foto: Victoria Christensson

Världens Resor arrangerar gruppresor över hela världen, inklusive Bolivia. Mötet med Abigail och Aracelly hade som syfte att undersöka förutsättningarna för en resegrupp att eventuellt besöka verksamheten och aktiviteterna inom utvecklingsprogrammet Suma Thakhi II. Under samtalet berättade Abigail och Aracelly om Albor och RED ADA:s verksamheter som bl.a. inkluderar teater- och radioverksamhet vilka används som verktyg för att sprida sina budskap. Mötesdeltagarna samtalade om hur ett besök hos verksamheterna skulle kunna se ut. Aracelly ville gärna ta emot resegruppen under en av ungdomarnas radiosändningar i studion och Abigail var öppen för att bjuda in resenärerna till en av Albors teaterföreställningar.

Vad som kommer att ske fastställdes inte under mötet, men mötesdeltagarna hoppas på att kunna pröva möjligheterna för att sammanstrålas i Bolivia och att de i framtiden kan fortsätta att utveckla arrangemanget ytterligare.



Möte med RFSU

Fredagen den 9 oktober åkte Abigail och Aracelly till Riksförbundet för Sexuell Upplysning (RFSU) i Stockholm för att ta del av deras erfarenheter av arbetet kring sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR). RFSU samarbetar med organisationer i Bangladesh, Georgien, Ghana, Kambodja, Kenya, Tanzania – och Bolivia. Besökarna togs emot av Ivan Prudencio, Programme Manager på Internationella enheten.

Ivan Prudencio, Programme Manager på Internationella enheten. 

Foto: Victoria Christensson

I Bolivia arbetar Svalorna Latinamerika tillsammans med sina samarbetsorganisationer kring de SRHR-relaterade temana sexuella rättigheter, maskulinitetsfrågor och könsrelaterat våld. De arbetar ofta med ungdomsgrupper som på olika sätt sprider sina budskap genom teater, radio, presentationer m.m. Vikten av att samarbeta med ungdomar är att de många gånger är öppna för SRHR-frågor medan vuxenvärlden ofta undviker att tala om dem. Arbetet med SRHR kan bidra till att de unga tar med sig sina erfarenheter från verksamheten hem till bl.a. sina föräldrar och på så sätt sprids budskapet.

Det var inspirerande att höra hur RFSU arbetar med att ”paketera” de budskap de vill nå ut med till sina målgrupper. Emma Güntner, projektledare på kommunikationsenheten, delade med sig av exempel på kampanjer som RFSU hittills har haft. En av dessa är manifestationen Barnvagnsmarschen som i år har hållits för sjätte året i rad med syftet att lyfta det omfattande problemet med mödradödlighet i världen. 2015 deltog 43 svenska städer (Källa). Abigail och Aracelly ansåg att RFSU:s koncept kring denna manifestation även kan vara någonting för Bolivia, men att man då skulle behöva forma om den för att passa den bolivianska kontexten. Rätten till abort är t.ex. en mycket känslig fråga för många i landet och det skulle bli svårt att få folk att vilja ansluta sig om budskapet uppfattas vara för kontroversiellt.

Carl Osvald, kommunikationschef på RFSU, introducerar mötet. 

Foto: Victoria Christensson

Fr. v. Klas Sellström, verksamhetsledare på Svalorna LA; Aracelly Aranda Ayala, från samarbetsorganisationen RED ADA; Maria Aveles, vikarierande föreningssamornare på Svalorna LA (syns ej i bild); Abigail Modesta Condori Apaza, från samarbetsorganisationen Albor. 

Foto: Victoria Christensson

Vidare förklarar Emma konceptet kring kampanjen för Gubbelax, som visade sig vara en ”produkt” mot rädsla för preventivmedel och bristande politisk vilja. Tanken var att innan lansering väcka stor nyfikenhet, vilket det gjorde, för att sedan kunna lyfta och problematisera frågan kring tonårsgraviditeter. Abigail och Aracelly berättade då att en av Svalorna Latinamerikas samarbetsorganisationer i Bolivia, CDC, har haft en liknande kampanj men där det istället lanserades ett ”piller mot homo-, bi- och transfobi”. Ett intressant sätt att närma sig frågor kring SRHR.

Aracelly berättar om arbetet med SRHR-frågor i Bolivia. 

Foto: Victoria Christensson

Aracelly och Abigail visade och delade ut material med information om RED ADA och Albor:s arbete. Foto: Victoria Christensson

Att lyfta och arbeta med SRHR i Bolivia är viktigt dels då det sker väldigt många tonårsgraviditeter, osäkra aborter och riktas mycket hat mot HBTQ-personer. Att föra problematiken ut i ljuset kan bidra till en förändrad allmän inställning och en tryggare tillvaro för många.

I november planerar RFSU att åka till Bolivia. Aracelly och Abigail passade på att bjuda in RFSU till Svalorna Latinamerikas samarbetsorganisationer i landet för att föreläsa eller hålla i samtal kring ämnen som rör verksamheten. Förslaget mottogs varmt och vi hoppas på att en återträff med informationstillfälle går att arrangera i Bolivia i november!


Victoria Christensson, kanslipraktikant, Stockholm

Besök hos Sveriges riksdag!

Vi på kansliet vill tacka Abigail och Aracelly från Svalorna Latinamerikas (LA) samarbetsorganisationer Albor och RED ADA som har varit i Sverige för att berätta om programmet Suma Thaki II och hur de arbetar med sexuella rättigheter, maskulinitetsfrågor och könsrelaterat våld i Bolivia.

Abigail och Aracelly. Foto: Birgitta Vega Leyton

Onsdagen 30 september var Abigail och Aracelly inbjudna till riksdagen av Hans Linde (V) som bl.a. är ledamot i utrikesutskottet samt talesperson för HBTQ-frågor. Syftet med inviten var att inför den kommande 5-årsplanen för svenskt bistånd till Bolivia samtala om det arbete som Svalorna LA och dess samarbetsorganisationer utför i landet. Under förra regeringen beslöts det att Sveriges bistånd till Bolivia skulle fasas ut, men efter Vänsterpartiets förhandlingar med nuvarande regering får stödet kvarstå. Det är Svalorna LA mycket glada för.

Hans Linde visar vägen genom riksdagens korridorer.

Foto: Victoria Christensson

Vid mötets inledning frågar Hans Linde vad Sverige kan göra för att bidra till en positiv utveckling i Bolivia. Abigail och Aracelly poängterade att många idag tror att Bolivia börjar bli självständigt, men att fortsatt stöd fortfarande är nödvändigt då mycket arbete fortfarande kvarstår. Vidare berättar Abigail och Aracelly hur de olika samarbetsorganisationerna arbetar med sexuella rättigheter, maskulinitetsfrågor och könsrelaterat våld i praktiken. CICTAC arbetar särskilt med maskulinitetsfrågor, bl.a. genom att visa ”Juan”, en film om en kille som slits mellan vad han själv vill göra i livet och samhällets förväntan på honom. Albor fokuserar på teater där ungdomsgrupper lyfter känsliga och tabubelagda frågor inför publik.

Abigail och Aracelly berättar om arbetet i Bolivia. Från vänster: Denise Berg, tidigare informationspraktikant i Bolivia; Abigail, representant för samarbetsorganisationen Albor; Klas Sellström, verksamhetsledare för Svalorna LA; Hans Linde, ledamot från Vänsterpartiet; Aracelly, representant för samarbetsorganisationen RED ADA. 

Foto: Victoria Christensson

Abigail och Aracelly återkommer till varför fortsatt bistånd från Sverige till Bolivia är nödvändigt. Intresset från ungdomar är stort, berättar de, och de har stor förståelse för de sexuella rättigheterna. Däremot är det svårare att nå deras familjer som ofta inte vill tala om dessa frågor. Abigail säger att det finns ett utbrett hat mot HBTQ-personer i Bolivia och många ser även HBTQ som en myt, att sådana personer egentligen inte finns på riktigt. Ofta undviker folk att prata om detta överhuvudtaget och Aracelly berättar att RED ADA bl.a. utbildar personer till att intervjua människor om detta ämne samt att deras ungdomar sänder ut radioprogram för att föra HBTQ-frågan ut i ljuset.

Abigail förklarar att när det 2008 anordnades HBTQ-parader i Bolivia kastade kritiska människor frukt och andra saker på paraddeltagarna. Idag har detta blivit bättre. Dock finns det fortfarande ett stort mörkertal av HBTQ-personer som inte vågar komma ut, särskilt vuxna.

Hans Linde säger att Sverige har gjort en snabb resa som visar på att normer kan förändras och frågar Abigail och Aracelly hur deras arbete bemöts i skolorna och från politiker. De svarar med att det är få politiker som är öppna för HBTQ-frågor. Lagen i Bolivia förbjuder diskriminering, men i praktiken kvarstår mycket problem. Abigail fortsätter med att det ibland är känsligt för ungdomar som deltar i Albors teateraktiviteter att t.ex. spela ”gay” då fördomar och rädslan för att bli stämplad är stor. Dessutom ser föräldrar ibland till att deras barn lämnar teaterverksamheten. Även att få lokal till teateruppträdandena kan vara problematiskt. Rektorer som först har visat sitt intresse för att låna ut sina lokaler och låta sina elever se föreställningen drar sig sedan ur när de fått reda på vad pjäsen ska handla om.

Denise och Hans. Foto: Victoria Christensson

Abigail och Aracelly berättar vidare om en annan av Svalorna LA:s samarbetsorganisationer, CDC, som tidigare var med och tog fram den nya familjelagstiftningen i Bolivia. I nuläget arbetar de för att HBTQ-personer ska få gifta sig.

Mot slutet av samtalet säger Hans Linde att de kommer att försöka ta fram en ny strategi för fortsatt stöd till Bolivia. Han tror att Sverige kan göra skillnad för HBTQ-personer, civilsamhället och jämställdheten och ska ta med sig den information som Abigail och Aracelly har delat med sig av till det planerade samtalet med ministern.

Abigail och Aracelly talade avslutningsvis om att de är mycket glada över att ha fått dela med sig av Svalorna LA:s och samarbetsorganisationernas arbete kring sexuella rättigheter, maskulinitetsfrågor och könsrelaterat våld i Bolivia och tackar Hans Linde för hans engagemang i dessa frågor.

Svalorna Latinamerikas verksamhetsledare Klas Sellström t.v. med Hans Linde t.h. Foto: Victoria Christensson

Hans Linde skakar hand med Abigail som tackar för inbjudan. 

Foto: Victoria Christensson

Victoria Christensson, kanslipraktikant, Stockholm

Konsttävling för HBT-rättigheter

Bidrag från konsttävlingen. Foto: Carolina Pettersson

Ovanför La Paz och El Altos moderna kollektivtrafik-linbana, Telefericon, finns en samlingssal med fantastisk utsikt över La Paz. Just idag har Telefericon lånat ut den samlingssalen till en av Svalorna LA:s sammarbetsorganisationer, CDC, som jobbar med rättsfrågor för HBT-personer och med att ta fram lagförslag inom HBT-rättigheter av olika slag. Idag är dock lokalen ovanför Telfericons röda lije utlånad för att CDC har annordnat en tävling med ett antal skolor och deras elever som deltagare, något som CDC normalt inte jobbar med men som man genom programmet Suma Thakhi II har genomfört för att komma ut med frågorna till en större allmänhet. Tävlingen går ut på att eleverna ska göra någon form av konstverk med temat HBT-rättigheter. I salen finns närmare 130 bidrag, och alla uttrycker på ett eller annat sätt elevernas åsikter och tankar om rätten till sin egen sexuella läggning. Tavlorna visar på allt från transsexualitet, mot våld baserat på sexuell läggning, att all kärlek är kärlek och lika mycket värd och att homosexualitet inte är en sjukdom men att homofobi är. Arrangemanget är påkostat, priserna är väldigt fina och alltifrån högtalarsystem till surfplattor har nog lockat många som annars kanske varesig hade velat måla eller tänka på sexuella rättigheter till att delta i tävlingen. Och även om det kanske till en början hade handlat om att de ville vara med och tävla kan man se på bidragen att de är gjorda helhjärtat och med mycket tanke. Engagemanget är också stort från besökarna på plats, många ungdomar visar med stolthet för sina kamrater vilken tavla som är deras och det fotas flitigt.

Gioconda Guttierez bedömer konstverken. Foto: Carolina Pettersson

I salen finns också 5 domare som är de som ska bedömma vilka konstnärer som ska belönas med de fina priserna. 15 tavlor ska utses utifrån olika parametrar som exempelvis konstnärligt utförande och budskap. Domarna kommer alla från olika organisationer som har haft med utställningen att göra på något sätt, bland annat en representant från Teleferico, en representant från HBTQ-rörelsen i El Alto och Svalorna LA:s ekonomiansvarige Gioconda Guttierez.

Martin Vidaurre Vaca från CDC håller tal om utställningen. 

Foto: Carolina Pettersson

Efter att vi har varit på plats i någon timma och nogrannt inspekterat konstverken tillsammans med de cirka 150 andra personerna i salen får DJ-arna i hörnet av lokalen sänka sin musik för att släppa fram Martin Vidaurre Vaca från CDC. I sitt tal tackar han alla som har varit med och gjort konstutställningen möjlig, Svalorna Latinamerika, Suma Thakhi II men inte minst konstnärerna själva. Också en representant för Telefericon får hålla ett tal.

- För oss är det väldigt viktigt med en stad där alla olikheter bejakas och där alla känner sig välkomna, säger han.

Efter alla tal har hållts räknas poängerna ihop, och de 15 vinnarna presenteras. Även om det var väldigt många som inte fick något pris känner sig nog alla väldigt nöjda över att ha varit med och bidragit till en öppnare syn på HBT-frågan.


Carolina Pettersson, program/infopraktikant, Bolivia

Fredagarna på Red Ada är lärorika

Programmet Suma Thakhi II i La Paz arbetar med fyra samarbetsorganisationer, en av dem är Red Ada som arbetar med kommunikation i olika former. Bland annat producerar de radioprogram från måndag till fredag.

 Grupo Juvenil AVE sänder sina radioprogram varje torsdag kl 15 på Radio Mar 100.3. Foto: Wendy Reyes

Det är inte personalen på Red Ada som sänder utan organisationen. Organsationen arbetar med 10 ungdomsgrupper och det är fem utvalda som sänder radioprogrammen från måndag till fredag kl 15 på Radio Mar 100.3 am i La Paz.

Dessa radioprogram ingår i den årliga planeringen för i år och det är meningen att ungdomarna ska prata och informera om de olika teman Suma Thakhi II arbetar med (könsrelaterad våld, maskulinitetsfrågor och sexuella rättigheter). Än så länge har de bland annat tagit upp ämnen som icke sexistiskt språk, HIV/AIDS och de har även pratat om presentationer de gjort i skolor angående maskulinitetsfrågor. Dessa radioprogram styrs helt av dem själva bara de håller sig inom ramarna av Suma Thakhi II.

Ungdomsgrupperna som Red Ada har är ungdomar från olika delar av La Paz och El Alto och på fredagarna har de möten på kontoret hos Red Ada, som ligger i stan, där flera av ungdomarna reser långt för att närvara.

Fredagar på kontoret i Red Ada är ingen vanlig fredag. Varje fredag har man fredagsmöte på kontoret och där samlas många från ungdomsgrupperna för att gå igenom allt från nästkommande evenemang till reflektioner av saker de genomfört. Det dyker upp cirka 15 ungdomar som omvandlar Red Adas lokaler till en sal full med skratt och skoj.

Fredagsmöten på Red Ada. Planering av radioprogrammen pågår. 

Foto: Wendy Reyes

Mötena styrs av Aracelly Aranda som är ansvarig för ungdomarna och en av kommunikationsansvariga i programmet Suma Thakhi II. Hon har ofta med sig en agenda där det står punkter som måste tas upp under mötet. Eftersom det är många olika grupper som samlas tar dessa möten ganska lång tid. Det börjar vanligtvis kl 10:30 och pågår fram till kl 14.00.

Under mötet bestäms det bland annat vad som ska tas upp i radioprogrammen. Ungdomarna kommer med flera olika förslag och ibland har det visat sig vara svårt att hålla sig inom ramarna av sexuella rättigheter. De ger exempel på hälsosamma val när det gäller mat och hur det är att leva i en värld med mycket tonårsalkoholism.

-Kom ihåg att ni måste vinkla det till sexuella rättigheter om ni vill prata om det som tema, säger Aracelly.

Det blir ofta långa diskussioner på dessa möten och ungdomarna som är mellan 16 till 25 år är fulla med funderingar över vad sexuella rättigheter är och kommer även med egna nyheter de läst på någon hemsida eller något de själva letat fram som de känner de vill dela med sig. Aracelly som är mer insatt i de olika temana inom sexuella rättigheter delar oftast med sig om sina kunskaper och dessa blir bra mottagna av ungdomarna. Fredagarna på Red Ada är lärorika och ungdomarna livar genast upp stämningen när de anländer.

Wendy Reyes, programpraktikant i La Paz, Bolivia

Besök från Bolivia

Om du för att vara man behöver bete dig macho, då är du inte tillräckligt mycket man.
- Ur Solo para machos*

För en tid sedan skrev praktikantkollega Carolina Pettersson i Bolivia om hur en av Svalorna Latinamerikas samarbetsorganisationer i La Paz arbetar med maskulinitetsfrågor. CISTAC, som organisationen heter, arbetar med att medvetenhetsgöra män om deras priviligierade ställning jämfört med kvinnor i samhället. På samma sätt som Simone de Beauvoir skrev att en kvinna inte föds till kvinna utan lär sig att bli det, menar Jimmy Telleria från CISTAC att män inte föds som män utan lär sig att bli det genom att ständigt utrycka sin manlighet i relation till kvinnlighet. I detta motsatsförhållande ses allt det kvinnliga som utryck för svaghet och för mannen gäller det att ta så stort avstånd till det som möjlig för att inte verka svag i relationen till andra män.

"Var inte rädd för att vara antimachista". Foto: Samuel Hallin Veres

Under en heldag i början av september kom Jimmy till Arequipa för att hålla en workshop med alla som arbetar inom Svalorna Latinamerikas landsbygdsutvecklingsprogram PDR. Förutom det huvudsakliga målet med att förbättra levnadssituationen för kvinnor och ungdomar i Castilla Media, finns även målet att stärka kunskaperna kring genus hos de som arbetar inom programmet.

Workshopen var uppdelad i två delar. Den första handlade om CISTAC:s arbete med att ta fram TV-serien Solo para machos som nu visas för andra gången på nationell TV i Bolivia (läs mer om serien här och här). Eftersom tv-serier är populära i Latinamerika valde organisationen att följa dramaturgin från tv-serier, men istället för att reproducera de vanliga historierna så fylldes innehållet med olika teman relaterade till maskuliniteter och genusfrågor såsom exempelvis sexuella rättigheter, hiv och aids, våld inom familjer, homosexualitet och sexuellt utnyttjande. Utifrån serien har CISTAC sedan tagit fram utbildningsmaterial i frågorna och nu är tanken att sprida det så mycket som möjligt även utanför Bolivias gränser.

Den andra delen av workshopen var mer lik en traditionell föreläsning, men där framförallt männen inom PDR fick delta mer aktivt. Jimmy, som de senaste 20 åren har arbetat med maskulinitetsfrågor, menar att män har mycket att vinna på att ifrågasätta sin egen roll i reproduceringen av ojämlika strukturer mellan kvinnor och män.

- Jag var en gång högt uppe i Anderna och träffade en man kallade sig för Stora Tjuren. Varför har du detta smeknamn frågade jag och fick svaret att det var för att pungkulorna var så stora och därför extra manliga. En doktor som var med på samma resa kunde dock konstatera att mannen hade testikelcancer och bara hade ett halvår kvar att leva.

Föreläsaren för dagen, Jimmy Telleria, visar upp en banner med budskapet: Detta är en antimachistisk förening. Foto: Samuel Hallin Veres

Förutom att den rådande maskulinitetsnormen leder till våld mot kvinnor och generellt sett sämre social utveckling för alla så tar män också skada när de försöker leva upp till den roll som de från att vara små barn mer eller mindre tvingas in i, menar Jimmy.

- Istället för att prata om saker som gör en ledsen, tar mannen till alkoholen. Där kvinnor oftare har vänner som de delar med sig av erfarenheter, pratar mannen om ytligare saker med sina vänner. Det är problematiskt och leder till att män stänger inne sina känslor för att inte verka svag inför andra män. Konsekvensen blir ofta att mannen sedan tar ut sitt eget illamående på kvinnor och barn i sin närhet genom att bruka våld.

Mario del Carpio (t.h.) och Galo Reimer (t.v.) lyssnar på Jimmy Telleria. Foto: Samuel Hallin Veres

När workshopen närmar sig slutet har personalen inom PDR fått många nya tankar, både på ett personligt plan men också för programmet i stort. Eftersom den huvudsakliga målgruppen är kvinnor och ungdomar blir slutsatsen att det också är nödvändigt att arbeta mer med männen i Castilla Media för att verkligen lyckas med målet att förbättra levnadsvillkoren för regionens kvinnor och unga.


*ordet "macho" används i Latinamerika för att beskriva en man som lever upp till den traditionella mansrollen


Samuel Hallin Veres, programpraktikant, Peru

Planering inför regionmötet

Här på kontoret i La Paz är det hög tid att planera in årets regionmöte som i år hålls mellan den 2 och den 6 november i Nicaragua. Personalen på kontoret har pratat om det i några veckor nu och är i full fart med att planera agendan som de vill ta upp. Så vad är ett regionmöte och vad är det till för?

Ett regionmöte är ett möte som hålls en gång om året i ett av länderna som Svalorna Latinamerika arbetare med. Förra året hölls mötet i Arequipa, Peru och i år hålls mötet i Esteli, Nicaragua. Mötet är så att personalen på Svalorna Latinamerika, personalen från Peru, Bolivia, Nicaragua och Sverige, ska kunna integrera och dela erfarenheter och även komma fram till vissa beslut som måste tas. Mötet är även till för att kunna se att alla kontor arbetar för samma mål och följer policyn för Svalorna Latinamerika.

Varje måndag har kontoret i La Paz internmöte, där går personalen igenom agendan för veckan. Man tar upp om man har några möten eller om det är några saker som måste fixas på kontoret eller som i detta fall vilka ämnen de vill ta upp regionmötet.

Gioconda Gutierrez, som är administratör för programmet i Bolivia, har tidigare gett deadline för när hon vill ha in ämnen som Bolivia vill ta upp på regionmötet. Det har gått ca två veckor och förslagen har kommit in till Gioconda.

Gioconda Gutierrez arbetande framför datorn i hennes kontor. 

Ett par ämnen som redan har fastställt och ska skickas som förslag till Sverige är Bolivias program om sexuella rättigheter: Suma Thakhi II:s utveckling, hur samarbetsorganisationerna arbetar och vad som sagts på den interna utvärderingen som programmet kommer ha den 24-25 september. Ett annat ämne är vad som väntas för kontoret i Bolivia efter att Suma Thakhi II programmet tar slut 2017.

Gioconda informerar även att en annan punkt som kontoret vill ta upp är: hur de ser på praktikanterna, vad som förväntas av praktikanterna och hur samarbetet kan bli bättre i framtiden. De vill gärna att praktikanterna förmedlar tillbaka till värdlandet hur responsen varit från den svenska publiken efter att man gjort en informationsturné när man kommit hem till Sverige. Informationsturnén är något varje praktikant gör när de kommit hem till Sverige. Där får de chansen att välja hur de vill informera för en publik i Sverige om det de sett och lärt sig i respektive land och det är det som kallas informationsturnén.

Kontoret håller även på att arbeta flitigt med ett annat projekt och det är även något som de vill ta upp på regionmötet. Detta projekt kommer handla om maskulinitetsfrågor och det är fortfarande lite grejer som är oklart såsom vilka organisationer som kommer vara del av det. Den nya kollegan som anställts, Ricardo Alcon, kommer att berätta om processen.

Personalen på kontoret i Bolivia. Från vänster: Ricardo, Wendy, Gioconda och Gerardo.

Wendy Reyes, programpraktikant, Bolivia