Återvinning i Arequipa

Något som förvånade mig när jag kom till Peru var sopsorteringen. Mina tidigare erfarenheter av Latinamerika har varit helt utan sopsortering, något som är viktigt för mig i Sverige. Men här i Peru sorterar vi soporna både där vi bor och på kontoret. Nu har jag dessutom haft möjligheten att följa med några kvinnor som arbetar med att samla ihop återvinningsbara sopor, sortera dem och sedan sälja dem vidare till olika företag.

En sopfylld, ljusgrön sopsäck hämtas från ett hus och en tom lämnas till samma hus. En till fylld hämtas och en tom lämnas i huset bredvid. Så håller det på från klockan åtta på morgonen fram till lunch. Från fredag till tisdag. Vagnen som soporna samlas i blir fylld till bredden och töms då vid sidan av en park för att fortsätt knacka på på husen i området och hämta mer återvinning.

Kvinnan jag får följa med heter Juana och har jobbat med sopsortering i tre år. Hon tjänar inte så mycket på det men hemma har hon småbarn att försörja. Kvinnorna som hämtar de återvinningsbara soporna hemma hos arequipaborna jobbar med CECYCAP, en av Svalornas samarbetsorganisationer, och de får betalt per kilo återvinningsbara sopor de hämtar. Alla i Peru sorterar inte sina sopor, men CECYCAP vill uppmuntra fler till att sortera soporna för en bättre miljö.

Med Juana följer också en volontär som fyller i papper om vart hon hämtar sopor och hur mycket det till slut väger. Idag heter volontären Johana och gör en volontäruppgift från universitetet.

Det märks att Juana har jobbat med sophämtning ett tag, hon vet vilka hus hon ska knacka på och vilka hus hon kan strunta i eftersom de aldrig sorterar sina sopor. En del av husägarna pratar en stund med henne och en kvinna bjuder henne på en kaka. Men det är ett krävande jobb. Idag skiner solen väldigt starkt, det är en hel del tunga lyft och sopvagnen hon skjuter framför sig blir bara tyngre och tyngre.

Vid lunch kommer en pickup till parken där sophögen vuxit sig stor. Sopsäckarna lyfts några åt gången upp på en våg på bilens flak för att se hur många kilo Juana har lyckats samla ihop idag. Efter att soporna vägts ska de sorteras. Glas, påsar, olja, plast, papper och metall skiljs åt, sedan säljs de. Ett pappersbruk finns här i Arequipa men allt annat skickas till andra städer i Peru och en del exporteras till Chile och Kina för att återvinnas.

När det är dags för kvinnorna att sortera de insamlade soporna är det också dags för volontärerna att åka hem och vi praktikanter från Svalorna åker tillbaka till kontoret. Det har varit intressant att få en större förståelse för miljöarbetet som kvinnorna och CECYCAP utför i Arequipa. Och efter att ha följt med dem en förmiddag uppskattar jag deras arbete så mycket mer.

Mathilda Bäcklin, informationspraktikant i Peru

VANESSA: Gör eget papper!

Vanessa Daurer i Peru, inlägg 4

Inspiration och kreativitet flödar på en workshop om hur man tillverkar eget papper.

Vi besökte en skola i Yarabamba utanför Arequipa för att göra eleverna medvetna om ett miljötänk och hur man kan återvinna. Detta var väldigt annorlunda än vad jag hade föreställt mig, jag trodde vi skulle gå igenom hur man sorterar sopor som bäst. Men här fick barnen istället lära sig hur man kan använda gammalt och skapa nytt. De fick återvinna gamla tidningar och göra nytt papper utav de. Detta med hjälp av en köksmix, vatten och en handgjord liten press av trä.

Varför fick jag aldrig lära mig hur man gör eget papper? Jag kommer ihåg att jag fick besöka ett pappersbruk där man tillverkade papper. Mitt minne från det besöket är en illaluktande rundvandring på Skellefteås pappersbruk med monster till maskiner, som jag uppfattade det som då. Visst var det häftigt, men tio år senare är det minst lika roligt att faktiskt få se hur man kan göra papper på egen hand och vad man åstadkomma själv. Barnen uppskattade workshopen och engagerade sig glatt och lekfullt, medans jag stod funderade på när jag skulle ställa mig hemma i Sverige och återvinna alla reklampapper jag brukar få hem i brevlådan!

Vanessa Daurer