Presentation

Lär känna våra praktikanter här.
Visar inlägg med etikett landsbygdsutvecklingsprogrammet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett landsbygdsutvecklingsprogrammet. Visa alla inlägg

1 april 2016

Att leva på landsbygden är en daglig kamp

Just nu är arbetet i full gång med att sammanställa resultaten av mätningarna om PDRs (Programa de Desarollo Rural) resultat från förra årets undersökningar på kontoret i Arequipa, Peru. Detta samtidigt som valkampanjer dundrar förbi på gatorna och debatterna hörs i alla samhällsrum. Den 10:e april är det presidentval och det som upptar den största delen av debatten är angående den omstridda Keiko Fujimoris kandidatur. Keiko är dotter till ex-diktatorn Alberto Fujimori som var president i Peru mellan 1990-2000.


Demonstration mot Keiko Fujimoris kandidatur. Foto: Julia Svanström

Alberto Fujimori slog hårt mot de regeringskritiska rörelserna under sin tid, men det var många fler därtill som föll offer för det krig regimen utförde mot gerilla-rörelserna. Fujimoris brutala metoder med bland annat kvinnlig tvångssterilisering, massaker och dödande av misstänkta gerilla-sympatisörer gjorde sig synliga i den sannings- och försoningskommission som bildades efter hans fall*. Han dömdes för människorätts- och korruptionsbrott i nationell domstol som han just nu sitter i fängelse för. Nu kandiderar hans dotter till presidentposten och är för tillfället den populäraste kandidaten med 28% .

"Vi får aldrig glömma historien!" Skrek demonstranterna när de tågade genom Arequipa, mot korruption, för livet och en levande landsbygd. Våldet under inbördeskriget drabbade främst ursprungsfolk och bönder på landsbygden i den andinska regionen där landsbygdsgerillan Sendero Luminoso höll till. Detta är ännu ett exempel där människorna på landsbygden drabbats värst av krig och fattigdom, och därtill främst kvinnor och unga.

Människorna i Castilla Media, där PDR arbetar, klarade sig undan det grövsta av våldet i inbördeskriget, men de delar en mörk period i Perus historia där landsbygdslivet inneburit en kamp för att överleva som gör sig tydlig även idag.

Under vårat besök i fält så syntes det många övergivna hus och chakran (odlingslotter), då människorna har gett upp landsbygdslivet för att söka en bättre framtid i städerna. Peru har på senare år haft en stark ekonomiskt uppsving, men inte på landsbygden, där fortfarande en stor del lever i fattigdom**.  Det är med denna historia som PDRs arbete för att stärka just människorna på landsbygden blir extra betydelsefullt. Det är här som störst antalet människor som befinner sig under gränsen för vad som räknas vara fattigdom finns och det är också här som människor har minst möjlighet att göra anspråk på sina rättigheter. Som ni kan läsa i förra blogginlägget om det livsviktiga vattnet från Coropuna, så är det naturligtvis också människor på landsbygden som är extra utsatta för klimatförändringarna. PDRs mål är att arbeta emot dessa orättvisor och deras arbete orienteras kring ökat inflytande och delaktighet av målgruppen (kvinnor och ungdomar).


Apelsinträd full med frukt. Foto: Julia Svanström

För samtidigt så är det kanske hos dessa människor som det största hoppet finns. Deras erfarenheter och kunskaper av att leva nära naturen är oerhört viktiga att ta tillvara på inför de stora klimatutmaningarna vi har framför oss. PDR arbetar för att ta tillvara på dessa kunskaper, inom de olika föreningarna som finns under PDR skapas det möjlighet att utveckla dem tillsammans genom att utbyta erfarenheter om livet på landsbygden.

Våren innebär ofta många skiftningar här, både politiskt och klimatmässigt. Fruktträden står fulla av frukt och regnperioden är över. I onsdags hölls den stora fruktfestivalen i Castilla Media, en stor mässa där de olika föreningarna deltar och säljer frukter i alla dess former.

Julia Svanström, programpraktikant, Peru

Källor:
* cverdad.org.pe
** encuestas.com.pe



2 mars 2016

Tunga moln vilar över Arequipa efter måndagens skyfall

Jag vaknar och tror att det fortfarande är mitt i natten, ljuset har ännu inte letat sig in i mitt rum, klockan visar 7 och jag hör hur det smattrar på taken. Regnet har börjat falla över Arequipa, och allt blev lite tystare.

Först kändes det som en lättnad, det har varit torka i regionen under 2 månader så regnet behövdes verkligen. Men efter 16 timmar av konstant regn så hade det börjat droppa rejält inomhus, gatorna hade förvandlats till små floder och elektriciteten var i många delar av Arequipa borta.
Normalt så varar regnperioden mellan januari och mars, men inte i år, väderfenomenet el Niño har ändrat om strömmarna vilket har inneburit en svår torka i södra delar av Peru. Det regnar där det inte brukar regna och i de regioner som det vanligtvis ska regna är det torka.  Tidigare praktikanter har rapporterat om el Niño som ni kan läsa om här och här.


 Tunga moln vilar över Arequipa. Foto: Julia Svanström.

För de jordbrukande invånarna i Castilla Media har tiden varit extra svår, regnet var efterlängtat för de torra odlingarna. Dock ställde skyfallet till det en hel del, i form av översvämningar vilket skadade många av odlingarna. Likaså raserade många delar av vägarna i Castilla Media vilket försvårar för PDR:s arbete, möten har fått ställas in då det är farligt att ta sig mellan byarna. Flera distrikt har blivit avskurna från kommunikation.  Jose Luis Chavez Márquez, provinsiell borgmästare i Castilla, rapporterade till tidningen La Republica att vägarna till distrikten Ayo, Huancarqui, Andahua, Uñon, Tipán, Orcopampa, Pampacolca har blockeras av jordskred. 3 av dessa berörs av PDR II verksamhet. Flera fordon blev strandsatta då lera och stenar blockerade vägen.

I Arequipa  kan starten på det nya läsåret komma att skjutas upp på flera skolor då skolbyggnader blivit vattenskadade. Under de senaste dagarna har regnet lugnat sig men tjocka moln vilar över staden.


Människor skyddar sig från regnet. Foto: Julia Svanström.

Vi hade planerat för vårat första besök i Castilla Media denna vecka, vi väntade med spänning på att äntligen få komma ut till regionen och möta alla människor som PDR II berör, men regnet tvingar oss att vänta. Istället är vi kvar på kontoret i Arequipa. Efter en intensiv första vecka fick regnet oss att stanna upp och reflektera över alla nya kunskaper och möten vi varit med om. Det har gett oss mer tid att sätta oss in i programmet som arbetar på flera genomgripande plan för att mer än 2153  kvinnor och ungdomar som lever i fattigdom i Castilla Media kan förbättra sin livskvalité och aktivt deltar i processer för en hållbar utveckling samt utöva sina ekonomiska, sociala och politiska rättigheter. Under förra året gjorde programmet framgångar i flera av de olika delmålen. Men det är också många utmaningar som programmet står inför, främst rörande finansiering och samordning, och som våran landsrepresentant Edith sa; vi slutar aldrig att lära oss.

Det återstår att se hur vädret utvecklar sig under följande vecka och vad skyfallet haft för konsekvenser för regionen. Än är det för tidigt för att veta den exakta innebörden, till exempel om det hjälpt till att återställa vattenunderskottet eller inte. Denna vecka har tydligt visat på att i ett landsbygdsutvecklingsprogram måste en hela tiden vara beredd på att allting kan hända och insatserna måste alltid kunna anpassas efter oförutsedda situationer. Nästa vecka gör vi ett nytt försök att resa till Catilla Media.

Julia Svantröm, programpraktikant, Peru


Källor:
La Republica Peru (hämtat:25-02-2016)
La Republica Peru (hämtat:25-02-2016)
La Republica Peru (hämtat:25-02-2016)

2 december 2014

Kultur och traditioner manifesteras i färgglad parad, Peru

Det är nästan svårt att hänga med i svängarna när den tredje upplagan av Encuentro de Saberes tar plats i Pampacolca. Det är en fartfylld tillställning som samlar 18 organisationer från de fem distrikten i Castilla Media. Syftet är att presentera det arbete som har utförts under året med stöd från landsbygdsutvecklingsprogrammet (PDR).

Ungdomsgruppen BTP från Pampacolca bjuder på traditionellt dansnummer 
Det är nästan lika många barn och ungdomar som vuxna som deltar under dagen. De bjuder på en parad, teaterföreställningar, dansuppvisningar och delar med sig av en bit av den andinska kulturen, dess seder och traditioner. Det är fantastiskt att se resultaten av det jobb som organisationerna har lagt ner med att förbereda sina nummer. Framförallt hänförde våra ungdomsgrupper publiken när de i vackra kläder och stolta leenden visade upp de distriktstypiska danserna. Vi fick bland annat se mambon från Machahuay, ett skådespel med mycket dans som visade hur festivalen i Viraco firas och en traditionell dans som hyllning till avokadoträdet.

På förmiddagen minglar jag runt bland de olika stånden och småpratar med de
personer som jag har följt de senaste månaderna. Nyfiket fastnar jag med blicken på en äldre kvinna som sitter på marken och väver i färgglada trådar. Det ska bli en duk säger hon som svar på min frågande min. Jag fortsätter vidare och smakar på olika traditonella maträtter som delas ut och jag möts av många leenden där jag går med kameran i högsta hugg och vill försöka fånga allt jag ser på bild. Samtidigt går PDRs fältkoordinator Irma mellan stånden och ber representanter från de olika organisationerna att presentera sina  produkter, hantverk och väldoftande maträtter. Mycket tacksamheten riktas mot programmet i slutet av nästan varje presentation. Det är kanske mest en formalitet att man förväntas tacka organisatören PDR men samtidigt är det många som med övertygelse pratar om PDRs betydelse för bygden och för människorna här. Vissa passar också på att tacka las golondrinas, som Svalorna Latinamerika ofta benämns här i Peru.

Representanter från Machaguay
-Tack vare PDR är vi kvinnor i distriktet numera organiserade, säger ordförande för kvinnoföreningen Club de madres de Viraco. Hon tackar för allt stöd och all fortbildning som de fått sedan 2012. Hon pratar om vikten av att samlas kring frågor som rör annat än jordbruk och nämner som exempel ämnen kopplade till jämställdhet och miljö. Viktigast av allt menar hon är att kvinnor och mödrar har utrymmen att träffas för att utbyta erfarenheter och för att hjälpa varandra.

Emelie Blomgren, programpraktikant i Peru.