Nu är jag tillbaka efter jul- och nyårshelgen för att ta nya tag på den nya praktikantperioden. La Paz börjar verkligen kännas som hemma och jag vänjer mig mer och mer vid det bolivianska och allt detta kan medföra i form av mat, traditioner och andra tillsynes främmande vanor. Men även om det är mycket som börjar kännas som vardag står jag tillsammans med de andra på kontoret inför en del spännande nyheter.
Nästa vecka kommer en ny volontär, Ulrika, som ska vara programsamordnare och senare under våren kommer även två nya praktikanter. Vårt program Deldepa står inför sitt andra verksamhetsår och det ska bli intressant att se hur detta utvecklas. För mig kommer våren också innebära nya arbetsuppgifter och jag hoppas att dessa kommer att bli lika givande och intressanta som de varit under hösten. Förhoppningsvis kommer jag att ha närmre kontakt med några av våra samarbetsorganisationer men exakt vad det arbetet kommer att bestå av återstår att se. Under jul och nyår passade jag på att resa lite i Bolivia och det är verkligen ett land med fantastisk natur. Från att vara på nästan 5000 meters höjd är man nere på drygt 1 000 på en och en halv timme, och lanskapet förändras för varje kilometer från karga bergstoppar till grön djungel.
Även uppe på högplatån varierar naturen enormt. Kring Uyunis saltöken i Potosí sydvästra Bolivia möts man av vita öknar av salt, 20 meter höga kaktusar, laguner i en mängd olika färger och klippor som kunde vara på månen, och vägen kantad av lamor och skära flamingofåglar. Jag kan sammanfatta detta med att jag är klart fascinerad av vad landet har att erbjuda. 
Som sagt är det dags att ta tag i vårens arbete och det känns positivt. Visst får man lite hemlängtan ibland men det kan det klar vara värt.
Vi hörs snart igen!
/Martina Hibell
