Det är den 30 december och solen skiner varm i Arequipa. Julen har varit somrig som sig bör. Jag hade storslagna tankar om att snyggt summera mina första tre månader som programassistent för Svalorna Latinamerika i Peru, som ju också varit de tre sista månaderna på året. Men nu när jag sitter här och funderar, i sällskap av kontorets färggrannt blinkande plastjulgran, är det lättare sagt än gjort.
Dammiga och lärorika aktivitetsbesök i Majes och byarna i La Cuenca, resan till svalkontoret i Bolivia, ett underbart dygn på Isla del Sol, Titicacasjön, galen möhippa, festliga bröllop, nya härliga vänner, informationskonferens i Cusco, andfådda promenader till kontoret, hungerstrejker på torget, envisa magparasiter (se bild här brevid!), iskallt dopp i vattenfall, rafflande alpaca-tävling, långa möten med tålmodiga samarbetsorganisationer och mååånga timmar framför datorn i arbetet med resultatmätningen av Peruprogrammet är bara ett smakprov av vad som flimrar förbi i mitt huvud.
En magisk morgon i Cusco har sparats för alltid i mitt minne: I gryningen smyger vi oss ut från hotellet, jag, Qique från ungdomsnätverket i Majes, Berta från en nystartad hantverksgrupp och Salomé från ASDE, för att innan konferensen börjar hinna besöka Sachsayhuamán, den största Inkaruinen i Cusco. Det är en förtrollande upplevelse att, utan några andra turister, andas in den friska gryningsluften och se solen gå upp ur dimman över de ödsliga ruinerna. Qique berättar för oss det han lärt sig i skolan om Inka-arkitektur och religion och vi strosar omkring helt ensamma, tills små klungor av barn börjar ringla ner från kullarna och snedda över den antika offerplatsen på sin väg till skolan nere i stan. Enligt många bedömmare ar det viktigaste, och sorgligaste, som hänt det här året i Peru det ödesdigra förloppet vid Bagua i norr, när ursprungsbefolkning och polis drabbade samman och ett ännu omstritt antal människor dödades, på båda sidor. Vi optimister vill tro på regeringens löften om meningsfulla förhandlingar med ursprungsbefolkningen kring ett respektfullt tillvaratagande av urskogens resurser. I Peru utgör ursprungsbefolkningen över hälften av folket, men de är långt ifrån rimligen representerade på de politiska och ekonomiska arenorna.
Under 2000-talet har Perus ekonomiska tillväxt varit kontinentens största, och ytterligare en förhoppning för framtiden är att detta i större grad ska avspegla sig i förbättrad situation för landets fattiga.
Många är vi som också hoppas att lagen kommer ändras så att terapeutisk abort (den enda teoretiskt tillåtna i Peru) kommer att börja tillämpas och även innefatta fall när graviditeten är resultatet av en våldtäkt eller när fostret är gravt missbildat.
Ya pues, det var min hastiga nyårshälsning från Peru! Jag gör som tusentals arequipeños och åker till stranden för att fira, och tvivlar inte en sekund på att även 2010 kommer bli ett år värt att minnas. ¡Hasta pronto!
Jenny Ringarp