Olivia Malmqvist på väg till Bolivia, inlägg 1
Introduktionen på Svalorna Latinamerikas kontor i Stockholm, och nedräkningen till min avresa har börjat. Om två veckor befinner jag mig på ett flygplan på väg till La Paz. Bort och hem på samma gång… Redan för åtta år sedan var jag i La Paz första gången och det var kärlek vid första ögonkastet. ”Här ska jag bo en dag” sa jag till min kompis. Några år senare blev det verklighet då jag bodde och jobbade två år för Latinamerikagrupperna i Bolivia. Och nu är det dags igen. Denna gång ska jag jobba som Landrepresentant för Svalorna LA och det känns väldigt spännande!
La Paz med sina snöklädda berg som vakar över en, med myller och kaos på gatorna och minst en demonstration om dagen. Staden där höjden påverkar allt och alla – och till och med blir ett tecken på levnadsstandard. Högt uppe i El Alto är det kallast, kargast och fattigast, sen går de vindlande gatorna neråt mot centrum, där kontoren och höghusen finns. Ännu längre ner i dalen där klimatet är mildare och marken grönare tornar de stora villorna upp sig bakom höga murar.
Svalorna LAs arbete med barn och unga i El Alto handlar om att alla ska få en chans oavsett var i staden de råkat födas. Tillsammans med lokalanställda, praktikanter och samarbetsorganisationer ska vi arbeta för barn och ungas rättigheter. Men det är mycket som ska göras innan det är dags för avresa. Papper som ska stämplas av UD och bolivianska ambassaden, väskor som ska packas och många möten som klaras av innan det är dags för mig att fälla ut vingarna och flyga iväg.