När vi kom fram till platsen kändes det verkligen som din typiska kursgård - med sovsalar, basketplan och konferensrum (bortsett från den haktappande inramningen av gröna berg och klungor med svajande bambuträd). I konferensrummet hade någon hängt upp uppblåsta kondomer från ett snöre för att få till den där festliga tala-om-sex-känslan.
Till lukten av gummi och glidmedel satt vi oss ned för en övning där vi fick möjlighet att ställa en öppen fråga om sexualitet till de andra deltagarna som fick komma med sina respektive svar.
Kan man vara katolik och kämpa för HBTQ-rättigheter? Är män mer kåta än kvinnor? Är analsex farligt? Varför hamnar kvinnor i prostitution? Hur för vi in frågan om transpersoners rättigheter i Nicaragua?
Hur hamnade vi på ett läger om sexualitet ute på det Nicaraguanska höglandet kanske du undrar? I och med att DEDENAN-projektet, där Mary Barreda som jag jobbar för ingår, har fått låga resultat när det kommer till att uppfylla målen för att sprida kunskaper om sexualitet har representanter från de olika projekten gått ihop för att anordna ett internt utbildningstillfälle med workshops, filmer och föreläsningar.
Workshop under utbildningsdagarna om sexualitet i Nicaragua. Foto: Johannes Rydinger.
Mitt nya grabbgäng
Jag delade stuga med tre andra män där vi lyssnade på musik ur telefonhögtalaren. Vi bråkade om badrummet och grisade ner med chipspåsar och frukt. Under en workshop-övning lade sig en av männen, Norvin Campos, på ett stort vitt papper och vi fick rita upp konturerna till hans kropp, typ som poliserna gör på film. Men det var inte som ett led i någon morbid workshop om mördade män, utan tanken var att vi fyra män skulle sätta lappar och placera på figurens huvud, mun och hjärta på vilka vi skrev hur män tänker, pratar och känner om sexualitet. Sen också lappar till händerna och fötterna för hur vi gör sexualitet och om det finns ageranden som vi kan ändra. Norvin börjar med att säga:
- Vi måste förstå att sexualitet är något väldigt brett. Att det är en integrerad del av vårat väsen. Det är hur vi tänker och känner. Och bortom det också.
- Det är viktigt att sexualiteten blir en integrerad del hos oss, så att vi kan uttrycka vår hela person, lägger han till.
Machismo och gemensam kamp
Det visade sig vara en utmaning att skriva ner vad mannen tänker och känner om sexualitet. Kanske berodde det på att både jag och Norvin var snabba på att abstrahera sexualiteten till Hegaliansk dialektik och hitta poetiska omskrivningar av ordet väsen. Men efter ett tag kunde deltagarna i min grupp sluta sig till att männen känner sig fria men samtidigt ofria, att de är bra på att säga romantiska saker till kvinnor och att de alla lider under patriarkatet. När det kommer till beteenden att ändra landade deltagarna snabbt i bekämpandet av machismo-kulturen som fortfarande har ett starkt grepp om landet.
- Jag tror att det är i huvudet som alla stereotyper om kvinnor och kulturella föreställningar sitter, säger Elvin från Club Infantil i Jinotega.
- Många av oss här (i Nicaragua) tror fortfarande att männen är som en överlägsen art. Att vi är både intelligentare och mer värda än kvinnor. Det är ett synsätt som också drabbar oss män och gör det svårare för oss att uttrycka vilka vi egentligen är, säger Norvin.
Under en övning ser vi på musikvideon till en av Nicaraguas sommarplågor: en traditionellt klädd man står med boots, hatt och dragspel och sjunger om hur ”hans kvinna” är en ”liten hora” och hur ”hon inte är något utan honom.” Är det på riktigt? Ja, säger Karla:
- Det är ett fruktansvärt sätt att sprida misogyni på. Det är allvarligt problem som blivit institutionaliserat i det Nicaraguanska samhället och i förlängningen tror jag det är en bidragande faktor till los femicidios
Det sista ordet får mig fortfarande att haja till. Femicidios är vad centralamerikanerna kallar de mord som utförs på kvinnor på grund av att det är just kvinnor. Mord motiverat av kvinnohat.
Mitt ibland detta patriarkala fenomen står Elvin, Norvin och José Luis - mitt nya grabbgäng.
Så annorlunda mig själv. Från kulturer så annorlunda mina egna. Från en ekonomi så nedtrampad av min egen. Det är alla skillnader som känns mindre intressanta när vi tillsammans försöker kartlägga det patriarkala förtrycket. Istället finner vi det som är gemensamt. Så som en längtan efter frihet. Eller att både jag och Norvin delar en förkärlek för att tala om sexualitet i termer av luddig metafysik.
Kan det vara något att bära med sig till de utmaningar vi står inför i Sverige? Att lägga skillnader åt sidan för att formulera det nya gemensamma?
José Luis och Norvin med Trina i bakgrunden. Foto: Johannes Rydinger
Johannes Rydinger, Infopraktikant, Nicaragua
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar