Almedalen: Ska man ta debatten?

För ett år sedan, inför valet, så gick diskussionen. Ska man ta diskussionen mot Sverigedemokraterna eller leder det till att de främlingsfientliga åsikterna når ut till fler personer? Ska man istället ignorera? Når de då färre personer eller får de föra fram sitt främlingsfientliga budskap oemotsagda? Frågan är svår. Det finns självklart inget facit och det är svårt att veta om förra årets valresultat hade kunnat bli ett annat om media och politiska partier hade agerat på ett annat sätt.

Frågan om man ska ta debatten eller ignorera kom upp när extrema abortmotståndare kom förbi det tält som Svalorna Latinamerika delar med RFSU och Afrikagrupperna. De tågade gatan fram och tillbaka på gatan med skyltar med foton på aborterade foster. Vi som arbetar för sexuella och reproduktiva rättigheter kände hur det började koka inom oss. Skulle man bemöta dem eller inte. Jag stack till dem en kampanjfolder för vår kampanj ”rätten till din egen kropp” för att åtminstone visa att vi står för en motsatt åsikt.

När de gick förbi oss igen kunde en av killarna från RFSU-Gotland inte låta bli att stoppa en av männen från abortmotståndarna och fråga: ”Hur tänker ni?” Det blev början på en lång diskussion mellan ”vårt” tält med Svalorna Latinamerika, RFSU och Afrikagrupperna mot abortmotståndarna. Debattknepen var fula, en tjej från abortmotståndarna började ta fram bilder på sina barn och de försökte stenhårt spela på känslor. Vi pratade om kvinnans rätt att bestämma över sin kropp. Jag som Svala tog upp situationen i Latinamerika, hur våldtagna unga flickor i Nicaragua inte har möjlighet att välja abort om de blir gravida. Abortmotståndarna anser att det är rätt. När en kvinna eller flicka blir gravid efter en våldtäkt anser de att det i alla fall är positivt att ett barn kommer till världen.

Debatten i sig gav inte mycket. De rabblade sina svar, skickligt retoriskt inövade. Ingen av oss som är för kvinnors rättigheter att bestämma över sin kropp ändrade åsikt och abortmotståndarna lär knappast ha ändrat sin ståndpunkt. Jag blev arg när jag såg dem. Deras åsikter är så långt från det jag, och Svalorna LA, står för. Från en del andra kvinnoorganisationer kom debattörer och sa till oss att ignorera dem. Att inte ge dem uppmärksamhet för det är det de vill ha.

Vid tillfället kändes det skönt att säga vad jag tyckte men efteråt började jag fundera. Var det då någon idé att ta debatten? Diskussionen gjorde att de ställde sig runt våra tält och blev kvar en längre tid. Det blev en exponering för dem. Som tur var verkade det endast väcka anstöt bland förbipasserande. Ett abortförbud eller en mer restriktiv abortlagstiftning verkar långt borta i Sverige men hur ska vi hindra att de vinner mark i framtiden. Vad tror ni? Ta debatten eller exkludera dem från debatten?

I år talade en främlingsfientlig partiledare i Almedalen. Hade vi kunnat förhindra det?

Hanna Carlsson,

Frivillig Svalorna Latinamerika

Foto: Nadja Wahlborg

Almedalen: Mingel och engagemang

Jag är långt ifrån Lourdes i Peru, Edson i Bolivia och Erenia i Nicaragua. Långt från våra målgrupper i Latinamerika. För ett år sedan var jag på väg tillbaka till Sverige efter att ha arbetat med Svalornas Latinamerikas landprogram i Peru. Nu befinner jag mig på Almedalsveckan i Visby och undrar om jag bland alla människor, broschyrer och seminarier kan göra en insats för att förbättra situationen för Lourdes i Majes i södra Peru och alla andra i Svalornas målgrupp.

Det som har slagit mig i Almedalen är hur mycket folk det är, hur jag vid varje gathörn ser en känd politiker, en känd journalist och någon som kanske är en gammal bekant eller en politiker som jag inte riktigt kan sätta fingret på vem det är. Företagarna är här. De syns och hörs, delar ut gratisprodukter och bjuder in till sina mingel. Politikerna, stressar fram på gatorna för att slippa bli stoppad av var och varannan person och de allra mest kända verkar bli eskorterade och syns inte alls. Alla som är på plats tävlar om att bjuda in personer på seminarium och dela ut sitt material. Synas och höras är viktigt. Ibland känner jag mig väldigt långt ifrån Lourdes!

Men så blir jag peppad. Så många engagerade och peppade personer som arbetar för att förbättra världen och Sverige utifrån sin synpunkt och synvinkel. Jag blir engagerad när jag hör starka tjejer berätta om sitt arbete som Sharafs hjältinnor mot hedersrelaterat våld och förtryck inom Fryshuset. Tjejer som i en svensk kontext kämpar för rätten till sin kropp.

Våra tältpartners som arbetar med allt från att stoppa ockupationen av Västsahara till sexualupplysning på Gotland. Seminariet om trafficking där jag inser att planerna i Nicaragua att arbeta mot sexuell exploatering verkligen kan vara ett bra sätt att arbeta med roten till detta världsomspännande problem. Barn- och äldreminister Maria Larsson, rikspolischefen Bengt Svensson och de andra paneldeltagarna fick också svara på min fråga hur Sverige samverkar internationellt för att förhindra människohandel.

Maja Permerup från Svalorna Latinamerika informerar Maria Larsson om Svalorna LAs verksamhet

När jag möter engagerade människor som kämpar för rättvisa i Sverige. När jag möter de som vill veta mer om Svalorna LA , om vår verksamhet i Latinamerika så känner jag mig närmare Lourdes. En del viktiga politiska makthavare stannar verkligen upp och lyssnar på oss. Ungdomar, stannar upp och berättar att de vill engagera sig och jag får dela med mig om och berätta om Lourdes, Edson och alla de andra i vår målgrupp.

Hanna Carlsson,
(frivillig fd Programsamordnare i Peru)

Almedalen: Man köper inte u-båtar på Facebook - varför arbeta med sociala medier?

Sociala medier är ett sätt att mötas! Sociala medier arbetar man tyvärr ofta med bara med lillfingret… men det är på väg att förändras, och många ideella organisationer vill mer!
Det är mediestrategen Brit Stakstons inledande ord när förlaget Idealista, LSU med flera andra diskuterar sociala medier under ett lunchseminarium på Almedalsveckan på Gotland.

Men hur går vi från ett ”gilla” på Facebook till annat engagemang? Brit tipsar om att ge verktyg till de människor som gillar organisationen på Facebook, så att de vet hur de kan bidra på andra sätt.

Helene Sigfridsson, miljöpartist som tidigare arbetade för "Makalösa föräldrar", blev årets lobbyist 2010. Hon berättar hur man där använde Facebook och Twitter för att nå ut till både medlemmar och andra. Hon ger också ett exempel på hur hon använde en diskussion på deras Facebookgrupp för att skriva en debattartikel.

Men är det så att vissa frågor lockar mer än andra? Visst är det så, men det finns en potential även inom de små frågorna – även de som är intresserade av dem finns där.

Hur ska vi hantera okunskap om sociala medier? Hantera den med kunskap – såklart! Se till att det finns intern förankring, ge alla redskap att kunna vara med i diskussionen om vad det innebär för organisationen – varenda en i organisationen som har grundläggande kunskap kan komma med smarta idéer! Var reaktiv, och proaktiv! Reagera på det som händer i din omgivning, lyssna in medlemmar.

- Jämför med det här seminariet här idag – enda sättet vi har gjort reklam är via Almedalskalendariet och på Twitter imorse – ändå är ni här så många.

Det säger Brit till oss i publiken i den fullsatta kyrkan. Det är soppseminarium, kön ringlade lång och soppan tog slut långt innan den sista personen hade tryckt in sig på kyrkbänken längst bak. Andra tips Brit ger är att se till att man känner igen sig i den grafiska profilen, att det händer saker på era Facebooksidor och så vidare. En varnings lyfts också för envägskommunikation – då kan man skjuta sig själv i foten. Vi måste vara på plats i sociala medier och ”snacka”. Använd sociala medier på de sätt det passar bäst. Försvarsmakten säljer inte u-båtar på Facebook, men inte heller på telefon, säger Brit för att åskådliggöra sin poäng.
Sociala medier ger en fantastisk möjlighet att agera på människors engagemang, är en av slutsatserna på seminariet. Det ger möjlighet att skapa nya plattformar, eller ersätta gamla plattformar som inte längre finns. Många organisationer kämpar för att hitta bra sätt att engagera sig enkelt. Sociala medier innebär fler sätt att göra enkla saker, vilket särskilt gynnar ungdomsorganisationer, menar Felix från LSU. Kommunikation handlar ofta om resurser, och sociala medier ger möjligheter att med små medier nå ut brett! Du behöver inte hitta på nytt hela tiden – återanvänd i nya medier, ur nya vinklar, etc.

Som vikarierande informationssamordnare för Svalorna Latinamerika funderar jag mycket på det här med sociala medier. Själv är jag på plats i Almedalen utan en smartphone och jag Twittrar inte. Det känns som att jag missar något.

Så nu vill jag ha era åsikter:
Hur viktigt är det att Svalorna Latinamerika syns på Internet, och var är viktigast för oss att finnas? Vilken dialog vill ni läsare ha med oss som arbetar för , och är engagerade i, föreningen Svalorna Latinamerika? Vad vill ni prata om? Och slutligen: VAR ska vi finnas – på Facebook, hemsidan, bloggen? Ska vi börja Twittra? Eller föredrar ni hederliga (men för oss ganska kostsamma) brev på posten?

Kommentera här, eller på vår gillasida Svalorna Latinamerika – samarbete för rättvisa! på Facebook. Det går också bra att skriva ett mail.

Fortsätt följ oss på Almedalen, och ha en skön sommar!

/Maja Permerup, vikarierande informationssamordnare
maja.permerup (AT) svalorna . se

Ett gotländskt Disneyland

Inlägg 1 från Almedalen.

Äntligen! Äntligen får jag göra ett gästspel på Svalorna LA:s blogg. Det har jag väntat på i flera år... Men det är varken från Bolivia, Nicaragua eller Peru jag bloggar. Jag är på Gotland - på politikervecka i Almedalen.

Svalorna Latinamerika är på plats i Almedalen sedan i söndags, och så även jag. Målet för veckan är att lobba för att kampanjen Rätten till din egen kropp!, som handlar om sexuella rättigheter och reproduktiv hälsa. När vi idag närmar oss slutet på dag tre är vi trötta i fötterna, men otroligt glada och inspirerade. Så många spännande människor, roliga diskussioner och varma möten - på så kort tid och sådan liten yta. Som Anne sa imorse: Visby dessa dagar är som ett litet Disneyland med organisationsfolk, politiker, journalister och andra kändisar.

De senaste dagarna har Jazmin, Anne, Ylva och jag sprungit gatorna fram, mellan vårt informationstält, föredrag, seminarier och en massa annat. Bland annat har vi hunnit med seminariet Platsar Gud i biståndsarbete?, samtal om nya jämställdhetspolicyn för svenskt utvecklingssamarbete med Gunilla Carlsson och Margareta Winberg, politikersamtalet "Biståndets utmaningar" och debatterna "Vad den andra handen gör" samt "Sex är politik". Vi hann också med "kan du stava till kvinnokonventionen?"-seminarium och jag vann en av alla eftertraktade tygväskor i ett RFSU-quiz.

Plockepinn eller bygga tält? Det blev bra till slut:

Maja, Anne och Ylva utanför vårt och Afrikagruppernas tält.

Rosita Runegrund (Kd), Fredrik Malm (Fp), Kent Härstedt (s) och Hans Linde (v) diskuterar svensk politik och bistånd.

Margareta Winberg och biståndsminister Gunilla Carlsson pratar kvinnor i världen.

Svalorna LA:s kampanjpin "Rätten till min egen kropp!" är eftertraktad. På bilden Niklas.

Efter en lång dag njuter polisen också av solnedgången.

Text: Maja Permerup
Foto: Maja Permerup och Jazmin Voigth