Vad behövs för en lyckad invigning? Sprit, potatis och ett lamafoster så klart! Vår samarbetsorganisation NATs, organisationen för barn och ungdomar som arbetar på gatan, har haft invigning av sitt internetcafé. Det hela började lite stapplande inne i deras mörka möteslokal med några tal och slutade i en sprudlande gatufest.
Med stöd av Svalorna LA har NATs kunnat öppna ett internetcafé
i sina lokaler i centrala La Paz. Detta kan förhoppningsvis kan ge en del intäkter till organisationen samtidigt som barnen och ungdomarna får en möjlighet att lära sig ta ansvar och arbeta någon annanstans än på gatan.
Invigningen började med att några av barnen och ungdomarna berättade vad NATs betyder för dem och hur deras liv har förändrats till det bättre sedan de blev medlemmar i organisationen. Sedan var det dags för ch’alla, en gammal andinsk tradition för att välsigna platsen och se till att få tur och framgång. Lite katolicism blandades dock också in för att vara på den säkra sidan och de bad till både Gud och Jungfru Maria.
Ch’allan genomfördes av en äldre man som uppenbarligen gjort det flera gånger förut. Han gjorde i ordning en bricka med bland annat figurer av socker som symboliserade framgång för internetcaféet och ett lamafoster invirat i bomull. Alltihop brändes sedan på gatan utanför ingången och vin och sprit hälldes ovanpå vilket gjorde att det brann ordentligt.
Gatan utanför NATs lokal stängdes av och där fortsatte nu festen med dans och sång. Det barnen och ungdomarna verkade uppskatta allra mest var dock apthapin, som innebär ett stort knytkalas. All mat lades ut på filtar på marken, i synnerhet fylldes det på med massor av potatis, och sedan slängde sig alla fram för att få i sig så mycket som möjligt.
Till slut lyckades även jag få i mig några potatisar och jag lämnade festen med en förhoppning om att lamafostret och spriten på sitt sätt skulle hjälpa till med att göra internetcaféet till en succé.
Sofia Gustafsson
Inne i lokalen hittade vi raden med förväntansfulla natsare, barn och unga som jobbar och/eller bor på gatan. Enligt programmet skulle president Juan Evo Morales Ayma komma och hålla tal men vi tänkte att han nog inte skulle komma själv utan skicka en representant. En massa TV-kameror och några livvakter fick oss ändå att tvivla. När sen orkestern började spela och folk ställde sig upp fick vi nästan en chock: presidenten kom in i salen, tätt följd av vicepresidenten och La Paz borgmästare.
Vi bevittnade högtidliga tal, nationalsång och medaljutdelande. När Nat’s-representanten Alvarito kom upp på scenen ville applåderna nästan inte ta slut och hans mamma, som kommit dit direkt från sitt marknadsstånd, fick tårar i ögonen. I slutet av ceremonin sjöng hela publiken för Evo eftersom det varit hans födelsedag nyligen, det lät sisådär, sen blev vi inbjudna att dricka drinkar i ett mindre rum.
Där inne fick vi träffa presidenten på nära håll, ta foton med honom och prata lite smått. Han frågade var vi kom ifrån och så, vi gratulerade igen på födelsedagen. Efter mötet var Solveig och jag helt skakiga och drinkarna satt väl på plats, trots att vi bara hade fått lite chips till kvällsmat. Alvarito var jätteduktig och gick omkring och minglade med kändisarna. Det märktes att Nat’s verkligen har inflytande i Bolivia, de var tjenis med flera högt uppsatta politiker och nästa punkt på agendan är att ordna ett (längre..) personligt möte med Evo Morales. Detta är till stor del tack vare Svalorna LA som är det främsta ekonomiska stöd organisationen har.
Linnea Uppsäll