VANESSA: Glad Midsommar

VANESSA: Rester från valkampanj på hus och murar

Vanessa Daurer i Peru, inlägg 2

När jag har åkt ut från Arequipa till orterna utanför till olika workshops som till Yarabamba och Mollebaya så är det aldrig tråkigt. Det finns så mycket mer att se än bara höga vulkaner, berg och odlad mark, man kan även passa på att lära sig om Perus politiska historia. Rester från valkampanjer finns överallt, på husmurar och på stenar ute i ingenstans, här är det inte klotter utan här sänds valkampanjare ut för att förespråka en viss kandidat till president.

Även halvfärdiga hus står här och var, människor som har migrerat närmare staden men som egentligen har andra hem någon annanstans. Jag får höra att för två år sedan bara så fanns det ingenting där och nu står det överallt lite varstans halvfärdiga hus utan tak utanför Arequipa.

Efter att ha kommit fram till Yarabamba för att vara med på en föreläsning om eget företagande och mikrolån hittade vi ingen nyckel till lokalen. I den här lilla orten verkar alla känna alla men ingen nyckel fanns det. Efter att ha blivit runt skickade så fick vi låna en kvinnas affär/café för att ha föreläsningen där, otroligt gästvänligt och i Peru så går man efter peruansk tid och lugn, en sak i sänder. Men trots detta så finns det även ett slags fungerande kaos i Peru, när jag åkte buss nu på morgonen så trycks man in som en sardin i en sardinburk in i bussen, desto fler desto större kramkalas.





Vanessa Daurer

JENNY: Appropå blockad - 87 konflikter i södra Peru

Jenny Ringarp i Peru, inlägg 2

Bussresan från Cusco hem till Arequipa tar 16 timmar istället för 10, för i byn Espinar, i Cuscoregionen, har byborna i flera dagar strejkat och av och till blockerat vägen med stora stenar och pålar. Människorna protesterar mot en planerad vattenreservoar som ska försörja 38 000 hektar odlingsmark i det växande Majesområdet, i Arequiparegionen, och som de fruktar kommer att minska tillgången på vatten där de bor.


Klockan fyra på morgonen står flera kilometer med bussar och lastbilar helt still i väntan på att blockaden ska hävas så att de kan komma förbi. Vi får veta att vår buss ska försöka vända om till Cusco, så jag och de flesta av mina medresenärer tar vårt pick och pack och vandrar ett par timmar längs vägen i den kyliga gryningen. Lukten av rödlök från lastbilarnas flak blandas med den fräna röken från brända bildäck. När vi passerar de strejkande utbrister en kvinna bakom mig med ganska hög röst “Ni borde bränna presidenten istället, och inte förstöra för oss!”. Jag hajar till, men ingen säger något mer. Efter ytterligare någon timme har kravallutrustad polis anlänt (till fots), skingrat skaran och rullat undan de flesta stenarna. Vi får gå på en buss som egentligen skulle till Cusco men som i stället vänder och tar oss till Arequipa.



Idag står det i tidningen att regeringen beslutat att förlänga tidsfristen för den tekniska studien av vattentillgång och miljöpåverkan i området, och därmed skjuta upp den offentliga budgivningen om konstruktionen av reservoaren till slutet av februari nästa år. Beslutet beskrivs som ett resultat av de kraftiga protesterna, men det nämns också att de intresserade företagen begärt mer tid för sina studier. Regionala politiker i Arequipa uttrycker sin oro över beslutet och menar att det visar på statens svaghet och brist på auktoritet att man låter sig påverkas av strejken.

Denna konflikt är endast en av 87 aktiva konflikter i södra Peru. De flesta gäller vatten- och gränsfrågor mellan regioner, men även många konflikter inom regioner förekommer.

Varför då alla dessa konflikter? Sociologen Julio Fuentes menar i tidningen La Repúblca att upproren uppstår som svar mot regeringens impotens och ovilja att arbeta för långsiktigt hållbar utveckling av landet. Befolkningens krav blir inte mötta, och därför minskar inte konflikterna. Dialog verkar vara den logiska och demokratiska lösningen, men jag undrar vilka förutsättningarna för dialog är när många politiker ser det som ett tecken pa svaghet när staten lyssnar på medborgarnas rop...

Bara några timmar försenad kom jag alltså fram till soliga Arequipa, och jag hoppas att lastbilarna också kom fram dit de skulle med sin lök och potatis. En av 87 konflikter har tillsvidare lugnat sig.

Jenny Ringarp

LINNEA: Valspanare

Linnea Uppsäll i Bolivia, inlägg 10

Det är trevligt på jobbet, men ibland (okej, ofta) är det roligt att vara ute och resa. Jag och min kompis Anna som varit här på besök reste till Argentina i drygt en vecka, vilket visade sig vara en jättebra idé.

Vi åkte tåg och buss genom Bolivia och norra Argentina. Bussarna i Argentina är under av lyx jämfört med de bolivianska motsvarigheterna, där man oavsett hur lång resan är aldrig har tillgång till toalett och alltid antingen fryser eller svettas. På de argentinska bussarna fick vi mat, filtar, se film och på en buss var det till och med underhållning i form av bingo där man kunde vinna en flaska vin. Trots ivrigt kryssande vann vi tyvärr ingenting.

Buenos Aires. Den mest europeiska staden i Sydamerika, i alla fall enligt stolta argentinare. Det kändes lite som att vara i Europa, det finns stora parker, franskinspirerade 1800-talshus, riktiga klädaffärer och restaurangerna serverar saker som ruccola. Fast mycket billigare än vilken europeisk storstad som helst. Perfekt. Fast, mycket trafik också. Tror den största gatan i staden hade 18 filer och ändå var det trafikstockning där nästan jämt.

I Argentina bor stora grupper bolivianska och peruanska invandrare. De arbetar överlag med de sämst betalda jobben som byggarbete och i fabriker. Billig svart arbetskraft. Många går runt på gatorna och samlar fynd som plastflaskor och glas från soporna. Det är ett informellt återvinningssystem som även finns här i La Paz där uppköpare säljer vidare materialen till industrier.
För att inte överdosera storstadsintrycken åkte vi ut till kusten i Patagonien. Nästan det första vi såg i staden Puerto Mádryn var valar som låg och plaskade i viken! Med hjälp av guide och bil kunde vi på nära håll se pingviner, elefantsälar och fler valar. Från en båt fick vi se hur valarna närmade sig, hoppade upp ur vattnet, visade upp sina stjärtfenor och sprutade upp vatten och luft. Verkligen en unik upplevelse som jag inte kommer att glömma i första taget.
Linnea Uppsäll

infobolivia@svalorna.se