Denna problematik är något som diskuterades ingående under en intervju med Ronal Fernandez Bravo, civilingenjör inom hydrologi, under föregående vecka. Fernandez Bravo har, för PDR och Svalornas Latinamerikas räkning, genomfört en studie kring de rådande klimatförhållandena i Castilla Media och befolkningens möjlighet att anpassa sig till de förändringar de står inför.
Ronal Fernandez Bravo, ingenjör inom hydrologi berättar om vattensituationen i Castilla Media. Foto: Julia Svanström.
Klimatförändringarnas effekt på jordbrukets förutsättningar i de distrikt som PDR II verkar har tidigare nämnts i denna blogg, där ökade temperaturer i första hand bidrar till den snabba avsmältningen av Corupunas glaciäris. Därtill påpekar Fernandez Bravo även att temperaturökningen i regionen redan överskridit den kritiska gränsen vid 1.4 C grader, vilket innebär ytterligare minskning av vattenresurser då ökade temperaturer medför märkbar förkortning av den nödvändiga regnperioden. Det är med detta i åtanke som PDR II inför nästa fas av programmet ämnar att involvera miljöfrågan och en given säkerhet för befolkningen att erhålla vattentillgång. Det är också på grund av detta som syftet med den studie som Ronal Fernandez Bravo genomfört varit att identifiera vilka områden som bör prioriteras inom programmet för att öka anpassningsförmågan till klimatförändringarna.
Förutom det faktum att den trögflytande institutionella strukturen i landet måste förbättras genom att motivera statliga myndigheter att utöka stöd och strategier till landsbygden, belyser även Fernandez Bravo i sin studie vikten av att stärka familjernas resiliens inför förändringar i produktionen då fattigdom är en bidragande faktor till sårbarhet. Redan i dagsläget är det få av jordbrukarna i regionerna som har tillräckligt stor produktionsomsättning för att kunna livnära sig enbart på jordbruket, utan många måste även söka additionella inkomstkällor – då ofta i städerna.
En vattenreserv i distriktet Uñon. Frågan är hur den kommer att fyllas i framtiden. Foto: Julia Svanström.
Ovannämnda resiliens är självklart inte helt lätt att uppnå, men det är också här som PDRs roll blir som tydligast, särskilt när statliga åtgärder lyser med sin frånvaro. Det är nämligen just kapacitetsutveckling inom produktivitet, behandling av ohyra samt effektivt utnyttjande av vattenresurser som ligger till grund för en ökad resiliens hos familjerna. Fernandez Bravo belyser att det kommer krävas bättre och effektivare bevattningsteknologi och återanvändning av resurser för att lyckas. Därtill behövs det att befolkningen går tillsammans och kollektivt säljer sina varor till större marknader för att minska sårbarheten inför produktionsförändringar i det långa loppet; ett arbete som PDR II redan nu lagt en god grund för.
Veronica Haegeland, programpraktikant, Peru
