Migration, Vatten och Kommunikation - Utmaningar och lösningar med landsbygdslivet

Under förra veckans möte med ledarna för de olika distrikten i Castilla Media diskuterades de olika utmaningarna som finns i området där Svalorna LA:s landsbygdsutvecklingsprogram, PDR, arbetar. Mötet riktade sig till de olika ledarna och borgmästarna i området men bjöd även in civilsamhället att delta för att tillsammans diskutera olika lösningar och förbättringar på utmaningarna. Alla delades in i olika diskussionsgrupper för att tillsammans kunna brainstorma fram olika lösningar. Ett sätt att öppna upp för fler att delta för en hållbarare utveckling.

Coropuna glaciären som förser Castilla Media med vatten. Beräknas minska med 1 km3 varje år vilket är oroande snabbt. Foto. Julia Svanström

Migration, Vatten och Kommunikation
Migration, vattentillförsel och kommunikation nämndes som de 3 stora utmaningarna i området. Men med god ledning och aktivt deltagande från civilsamhället så var vi i min diskussionsgrupp eniga om att vi skulle kunna förbättra många av dessa svårigheter.

Den vanligaste grunden till att människorna flyttar från landsbygden är bristen på god utbildning. Det finns ingen gymnasieskola i området så vill ungdomarna studera vidare efter högstadiet måste de flytta till närmaste stad. Många familjer väljer då att flytta tillsammans, 16 år är en tidig ålder att skiljas från sin familj. Därför är det av största prioritet att bygga ett gymnasium i Castilla Media för att familjer ska kunna bo kvar och ungdomarna fortsätta gå i skolan.

När vi kom till den andra utmaningen angående vattenproblematiken så kom det upp många förslag på vad som behövdes göras. Att utforma en vattenkommisson med experter och engagerade människor skulle vara till stor fördel, på så vis skulle de kunna ge råd om specifika förbättringar samt studera vattentillförseln i regionen. Andra viktiga åtgärder för att minska effekten av den globala uppvärminingen lokalt lades fram. De naturliga grödorna i den andinska zonen nära Coropuna håller på att försvinna på grund av nyintroducerade grödor, detta snabbar upp effekten av klimatförändringarna då frånvaron av dessa grödor gör att vattnet från glaciären rinner ännu snabbare. Detta är något som en av deltagarna tryckte extra på som något som faktiskt de som bor här kan göra något åt. Det är även viktigt att vi använder ny teknik för att samla upp så mycket av de lilla regnvatten som faller i regionen som möjligt.

I den andinska regionen i södra Peru är klimatet torrt och kargt, byarna är helt beroende av vattentillförseln från glaciärerna på högre höjd. Foto. Julia Svanström

Genom att förbättra kommunikationen mellan byarna skulle distrikten bättre kunna samarbeta i dessa frågor, något som krävs för att klara dessa utmaningar. Att satsa på turism var också ett förslag som kom upp för att öka ekonomin i regionen. Castilla Media är oerhört vacker och har historiska anor så det enda som hindrar turistera från att komma hit är just bristen på kommunikation och otillgängligheten.

Julia Svanström, programpraktikant, Peru

Många jordar på en jord - utbildning i mänskliga rättigheter och ledarskap i Peru.

- Jorden är så stor att vi ibland kan känna oss så små så att vi inte kan påverka någonting, men det finns många jordar på denna jord. Säger Andreika Chavez, efter hon visat en film och tittar ut över ungdomarna som sitter i en cirkel runt henne. Hon är i vanliga fall lärare i Arequipa men ibland hoppar hon in i PDRs (Programa de Desarollo Rural) fältteam för att undervisa ungdomarna på landsbygden i mänskliga rättigheter. Hon menar att vi alla kan påverka en liten del av jorden för att på så sätt påverka hela jorden.

- För att stärka människorna på landsbygden så är det viktigt med bra utbildning och att medvetandegöra om vilka rättigheter de har samt att ge verktyg till att delta i utvecklingsprocesser. Säger Andreika.

Vad har vi som ungdomar och medborgare i Peru för rättigheter? Var frågan som workshopen för ungdomarna i Castilla Media hade för avsikt att besvara. Foto: Julia Svanström. 

Ungdomarna är i en blandad ålder mellan 11-18 år. Alla sitter spänt på sina stolar när Andreika ger ut en övning där ungdomarna får gå igenom vilka mänskliga rättigheter som finns och vad de innebär. Rättigheterna finns till för att skydda oss och stärka demokratin genom att ge oss rätten att delta i beslutsprocesser i samhället. Att en rättighet också ibland innebär skyldigheter fick vi lära oss genom till exempel att rösträtt innebär en skyldighet att välja den bäst lämpade ledaren. Men för att delta i samhällsutvecklingen på ett bra sätt så krävs det att vi klarar av att kommunicera våra åsikter och vara en god ledare.

När vi frågar vad det innebär att vara en bra ledare så kommer förslaget: "den som kan övertyga andra på ett bra sätt". Vi gör ett litet skådespel med olika ledarskapstyper; den ömsesidiga, den aggressiva och den passiva. Det finns många sätt att kommunicera, beroende på ens personlighet och karaktär, men vi alla kommer fram till att den ömsesidiga ledarrollen är den som är mest eftersträvansvärd.

I pausen fick jag möjlighet att prata med en av deltagarna. Norca Roca Aguilar som är 16 år och ordförande för skolstyrelsen i Tipan. För henne var det extra intressant med de olika ledarskapsrollerna eftersom hon själv är en ledare, hon säger att det är viktigt att utveckla sin ledarroll för att även utveckla sin identitet.

Norca Roca Aguilar är ordförande i skolstyrelsen i Tipan, för henne var det extra viktigt att utveckla sin roll som ledare. Foto: Veronica Haegeland.

Jag frågar henne om hon kunde mycket om mänskliga rättigheter och ledarskap innan PDR började med sina utbildningar, hon svarar:

- Nej, bara lite, de här mötena har lärt mig mycket och hjälpt mig att utveckla min identitet, som ledare och medborgare.

Vad är mänskliga rättigheter för dig?

– Allt som vi människor har rätt till i samhället.

Jag undrar om hon kan se stor skillnad i hennes by efter att PDR började arbeta där. Hon svara direkt:

- Ja! Tack vare PDR så är vi mycket bättre organiserade och det är mycket större delaktighet och demokrati i Tipan.

Hon tycker att PDRs arbete är dynamiskt och välorganiserat och kan inte se något hon anser behöver förbättras utan hoppas på att PDR fortsätter med sitt arbete i regionen.

Veronica ger ungdomarna stöd i uttal och konversation på engelska. Foto: Julia Svanström.

I slutet så fick även jag och Veronica bidra med lite övningar på engelska. Att öva på uttal och konversationer (samt lite dans och roligheter) kändes uppskattat eftersom det är det som är lite knepigt med att lära sig ett nytt språk.

Julia Svantröm, programpraktikant, Peru 

Ökad resiliens inför klimatförändringar: en nödvändighet för befolkningen i Castilla Media

Peru, med all sin mångfald och vackra natur, står inför en svår utmaning. Som ett av de mest utsatta länderna i världen inför pågående klimatförändringar måste åtgärder vidtas för att säkerställa en anpassning till de nya förhållanden som kommer att råda inom kort. Dock faller ofta institutionalismen i landet platt när det kommer till samordning mellan myndighetsdepartement och implementering av strategier. Därtill prioriteras gärna regioner runt kusterna samt storstäderna på den politiska agendan, vilket innebär att den andinska landsbygden ofta hamnar i skymundan när det kommer till statligt stöd och åtgärdsprogram.

Denna problematik är något som diskuterades ingående under en intervju med Ronal Fernandez Bravo, civilingenjör inom hydrologi, under föregående vecka. Fernandez Bravo har, för PDR och Svalornas Latinamerikas räkning, genomfört en studie kring de rådande klimatförhållandena i Castilla Media och befolkningens möjlighet att anpassa sig till de förändringar de står inför.

Ronal Fernandez Bravo, ingenjör inom hydrologi berättar om vattensituationen i Castilla Media. Foto: Julia Svanström. 

Klimatförändringarnas effekt på jordbrukets förutsättningar i de distrikt som PDR II verkar har tidigare nämnts i denna blogg, där ökade temperaturer i första hand bidrar till den snabba avsmältningen av Corupunas glaciäris. Därtill påpekar Fernandez Bravo även att temperaturökningen i regionen redan överskridit den kritiska gränsen vid 1.4 C grader, vilket innebär ytterligare minskning av vattenresurser då ökade temperaturer medför märkbar förkortning av den nödvändiga regnperioden. Det är med detta i åtanke som PDR II inför nästa fas av programmet ämnar att involvera miljöfrågan och en given säkerhet för befolkningen att erhålla vattentillgång. Det är också på grund av detta som syftet med den studie som Ronal Fernandez Bravo genomfört varit att identifiera vilka områden som bör prioriteras inom programmet för att öka anpassningsförmågan till klimatförändringarna.

Förutom det faktum att den trögflytande institutionella strukturen i landet måste förbättras genom att motivera statliga myndigheter att utöka stöd och strategier till landsbygden, belyser även Fernandez Bravo i sin studie vikten av att stärka familjernas resiliens inför förändringar i produktionen då fattigdom är en bidragande faktor till sårbarhet. Redan i dagsläget är det få av jordbrukarna i regionerna som har tillräckligt stor produktionsomsättning för att kunna livnära sig enbart på jordbruket, utan många måste även söka additionella inkomstkällor – då ofta i städerna.

En vattenreserv i distriktet Uñon. Frågan är hur den kommer att fyllas i framtiden. Foto: Julia Svanström.

Ovannämnda resiliens är självklart inte helt lätt att uppnå, men det är också här som PDRs roll blir som tydligast, särskilt när statliga åtgärder lyser med sin frånvaro. Det är nämligen just kapacitetsutveckling inom produktivitet, behandling av ohyra samt effektivt utnyttjande av vattenresurser som ligger till grund för en ökad resiliens hos familjerna. Fernandez Bravo belyser att det kommer krävas bättre och effektivare bevattningsteknologi och återanvändning av resurser för att lyckas. Därtill behövs det att befolkningen går tillsammans och kollektivt säljer sina varor till större marknader för att minska sårbarheten inför produktionsförändringar i det långa loppet; ett arbete som PDR II redan nu lagt en god grund för.

Veronica Haegeland, programpraktikant, Peru 

Gott ledarskap på agendan i Castilla Media

Vad innefattas egentligen i ett gott ledarskap? Föds man till en god ledare eller är det något man blir?

Med dessa ord inleddes seminariet i ledarskap som hölls förra veckan i Tipan, Castilla Media. Svaret på frågan blev ett rungande “det är något man blir!” från de deltagare som anslutit till mötet, ett passande svar då det är just det som skolorna i ledarskap ämnar belysa. PDR II anordnar under 2016 två olika skolor; en för civilsamhället (Escuela de Empoderamiento) och en för borgmästare och myndighetspersonalen i distrikten (Escuela de Gestión y Liderazgo). Inom dessa skolor möts deltagarna för att diskutera olika teman samt arbeta i olika workshops för att förbättra sina ledarskapsegenskaper.

David Rivera Sonco föreläser om ledarskap och håller i en workshop för att stärka deltagarnas ledarskapsegenskaper. Foto: Julia Svanström. 

Förra årets ledarskapsskolor behandlade teman inom deltagande och vikten av att civilsamhället aktivt deltar i olika beslutsprocesser för att stärka samhället. I år är temat olika typer av ledarskap och David Rivera Sonco, konsult inom ledarskap, ledde workshoppen under tisdagskvällen och bad alla deltagare, inklusive Julia och mig, att skriva en lista över våra personliga styrkor och svagheter. Därefter ombads alla att fundera över hur dessa egenskaper kan användas i ett gott ledarskap. I samband med detta diskuterades även olika typer av ledare och vilka styrkor och svagheter som karaktäriserar dem.

Därtill fick deltagarna I workshoppen fundera kring hur de interagerar med sina vänner och grannar, vilket socialt nätverk som finns tillgängligt för den som är i behov av stöd i olika situationer, och vikten av lyhördhet. Att vara känslomässigt närvarande är något som David Rivera Sonca belyser som en viktig egenskap för att stärka samhället och det sociala kapital som behövs för att alla ska kunna och våga ta plats i frågor rörande samhällets utveckling.

Som avslutning på workshoppen fick samtliga deltagare komma upp på scenen och genomföra en övning i att tala inför andra. Övningen genomfördes för att peka på vikten av kroppsspråk för att förmedla budskap. Det var med viss motstridighet som deltagarna en efter en gick upp på scenen för att genomföra övningen, men när det väl var gjort reflekterade samtliga över hur viktigt det är att kunna kommunicera på ett effektivt sätt, särskilt i formella situationer där kanske viktiga beslutsfattare är närvarande.

David Rivera Sonca och Beatriz Medina Silva genomför en övning i att tala genom kroppsspråk. Foto: Julia Svanström.

Tisdagens workshop bjöd på många goda skratt och när det var dags att avsluta mötet var stämningen god. Nästa månad fortsätter ledarskapsskolorna och förhoppningsvis ansluter än mer deltagare till dessa träffar. För även om det kan vara läskigt att bjuda på sig själv och tala inför en grupp så erbjuder dessa träffar ett utmärkt tillfälle att bygga självförtroende till att ta plats och höras i beslutsprocesser, samtidigt som det bidrar till att stärka gemenskapen inom gruppen.

Veronica Haegeland, programpraktikant, Peru

Dimma, kyla och varma möten på landsbygden i Peru

Dimman ligger så tjock att jag knappt kan se handen framför mig, det är kyligt och lite tungt att andas. Cladio Quispe har kört PDRs fältbil sakta upp för berget, vi är på ett möte i Machaguay, Castilla Medias kallaste region. Vi kom till kommunhuset för att träffa en förening av biodlare. När klockan närmat sig 7 på kvällen har 11 kvinnor anlänt, lämnat sina spadar vid dörren och sitter och smuttar på varmt té.

Det är oftast långa resor som krävs för att ta sig fram till alla möten i regionen. Ibland upp till 3 timmar på skumpiga vägar. Men PDR (Programa de Desarollo Rural) lämnar ingen ute, utan når fram som ett ljus i dimman, även till de mest avlägsna byarna i Castilla Media.

Ljus i dimman i Castilla Media. Foto: Julia Svanström

Vi börjar med att presentera oss för varandra. Irma Timaná Taboda, programkoordinator för PDR, öppnar mötet med att prata om det gångna året och förhoppningar för det nästkommande. Organisationen har 3 grundprinciper, Solidaritet, Respekt och Autonomi. Den primära inkomsten kommer från jordbruket men genom föreningarna arbetar PDR för att ge familjerna en alternativ inkomstkälla, som i det här fallet är biodling. Eftersom kvinnornas arbetare ofta koncentreras till sysslorna nära hemmet så blir det oftast kvinnans uppgift att sköta biodlingen eller ta hand om marsvinen, som är de vanligaste alternativa inkomstkällorna PDRs föreningar hjälps åt att skapa. Andra alternativ kan också vara virkning och stickning eller avokadoodling.

Möte med Associacion de Productores Agropecuarios Machaguay Mambo (APAMM). Foto: Julia Svanström

Att ha en alternativ sysselsättning som komplement till deras övriga arbete gör att kvinnorna kan få mer ekonomiskt inflytande och starkare självförtroende då de kan öka familjens ekonomiska möjligheter. Det har varit svårt för föreningen att få in tillräckligt med intäkter från biodlingarna i år och nu funderar de på hur de ska gå tillväga under det kommande året för att förbättra sina biodlingar. Flera vill också börja med grisuppfödning samt utveckla sitt kanalsystem för att öka vattenmängden som når deras odlingar. Mötet ger på så vis utrymme för kvinnorna att lyfta fram sina synpunkter kring de brister och de förstärkningar som dem önskar sig i sin vardag.

Under nästa dag gick resan till en annan del av Castilla Media, fortfarande med den tjocka dimman över bergen, för ett möte med en mer nystartad förening. Denna grupp vill börja med marsvinsuppfödning. Irma gick igenom de olika stegen för att nå målet. Föreningens mål är att deltagarna ska bli stärkta och utbildas, både teoretiskt och praktiskt.

Möte med nyuppstartad förening. Till höger två personer ur PDRs fältteam följt av mötesdeltagare. Foto: Julia Svanström

Det var främst män som slöt upp, eftersom det är de som vanligtvis brukar delta i mötena i byn. Irma förklarade att PDRs vision är en demokratisk förening där alla deltar, därför arbetar PDR med alla familjemedlemmar men vänder sig extra till kvinnor och ungdomar eftersom de oftast får minst utrymme. Irma bad männen att inför nästa möte ta med sina fruar, då deras deltagande är extra viktigt då det är dem som kommer att ha störst ansvar för marsvinsuppfödningen. Det lovade deltagarna att göra.

Irma avslutar med att fråga: "Ska vi arbeta eller inte arbeta?" Och alla sluter upp i ett: "Jaaaaa vi vill arbeta!"

Sista dagen hade äntligen dimman lättat och på hemvägen syntes glaciären Coropuna helt klart från bilfönstret när vi skumpade tillbaka till Arequipa.

Julia Svanström, programpraktikant, Peru

Grönskande dalar i kargt landskap – Castilla Media och hotet om en smältande glaciär

Att resa till Castilla Media är något utöver det vanliga. Det är svårt att inte förundras över det landskap som passerar utanför fönstret då det efter flera timmar av öken och torka plötsligt dyker upp grönskande dalar mitt i det karga. Det är även just dessa dalar som försörjer befolkningen i de olika distrikten där PDR II (Programa de Desarrollo Rural) arbetar. Att dalarna i sig är bördiga är till stor del tack vare den glaciär som breder ut sig i horisonten och förser regionen med vatten året om. Denna glaciär, vid namn Coropuna, är en särskilt viktig vattenresurs under de torra månaderna när regnet lyser med sin frånvaro.

Mitt i det karga andinska landskapet dyker det plötsligt upp grönskande dalar som ger livnäring till befolkningen i Castilla Media. Foto: Julia Svanström

Det är dock långt ifrån en problemlös situation som befolkningen i Castilla Media står inför. Likt många andra länder i världen är Peru känsligt för de klimatförändringar som sker. Detta är också något som de jordbrukare som deltar i PDR II är medvetna om. Vid frågan om på vilka sätt klimatförändringarna har gjort sig märkbara hittills i regionen fick vi svaret att det har blivit varmare överlag och att det har gjort det möjligt att odla fler sorters frukt. Även om detta kan låta positivt är det trots allt endast en kortsiktig fördel. Ökade temperaturer medför nämligen också en mycket mer negativ långsiktig trend i form av smältande glaciär-isar.

Coropuna, den stora glaciär som förser Castilla Media med vatten året om, är under stor press på grund av globala klimatförändringar. Foto: Alexandra Garcia Nilsson 

I dagsläget finns det studier som pekar på att glaciären Coropuna är under så stor press p.g.a. global uppvärmning att den riskerar ha smält bort inom de närmsta 50 åren. Även tidigare praktikanter har skrivit om denna trend och det går att läsa om det här. Med detta i åtanke kan det vara värt att belysa den Internationella vattendagen som infaller den 22:e mars varje år för att lyfta vikten av att förvalta världens vattentillgångar på ett hållbart sätt. Just i år är temat för dagen ”vatten och jobb”, vilket känns passande då det utan säkra vattentillgångar inte kommer att gå att bo kvar i regionen. Detta är också något som fältteamet inom PDR II diskuterar som ett viktigt framtida steg för programmet då det med stor sannolikhet kommer att behövas alternativa tillgångar till vatten i framtiden, samt en omstrukturering av de grödor som odlas till mer vattensnåla varianter.

Den flod som består av smältvatten från Coropuna och som riskerar torka ut i samma takt som isen. Foto: Veronica Haegeland

Med anledning av detta har PDR II tillsammans med Svalorna Latinamerika genomfört en studie med syfte att undersöka de långsiktiga effekterna av den minskande glaciären, samt hur klimat och vattenfrågan kan inkorporeras i de olika komponenterna i programmet. Vikten av detta är något som Irma Timana Taboada, programkoordinator för PDR II, framhäver eftersom en hållbar utveckling av regionen kräver samspel med miljö och de naturresurser som finns att tillgå.

Veronica Haegeland, programpraktikant, Peru

"Vårt mål är en lokal utveckling där ALLA deltar" - PDRs arbete för en hållbar utveckling.

Under vår tid i fält imponerades jag över den genomtänkta strategi som PDR (Programa de Desarrollo Rural) utformat för att uppnå de olika delmålen. Ett delmål är att stärka kvinnors och ungdomars ekonomiska situation i Castilla Media, för att främja en hållbar utveckling. Detta gör sig synligt genom de olika organisationerna som finns i regionen; organisationer för marsvinsuppfödare, avokadoodlare, fruktodlare m.m.

Vikten av organisering är oerhört viktig för att kunna skapa en stabilare ekonomi och öppna upp forum där kvinnor och ungdomar kan göra sina röster hörda. Genom att ge kvinnorna verktyg för att öka sin produktion så ökas även deras självförtroende då de blir mer ekonomiskt självständiga.

PDR gör även rent tekniska insatser då de åker ut och besöker målgruppen på sina odlingar och ger tips och trix för att de ska kunna öka sin produktion och bekämpa skadedjur på ett miljövänligt sätt. De annordnar även workshops som vi en dag fick vara med på, att skapa bioil, ett organiskt gödsel medel. Bioil görs på saker som de flesta redan har hemma – bajs från något djur, aska, vatten och alfalfa groddar. Med detta slipper jordbrukarna köpa dyra gödselmedel och det är också vänligt mot miljön. En viktig del för att stärka deras ekonomiska ställning, men också en möjlighet för dom att komma samman och stärka varandra.

Färdig tillverkad Bioil. Foto: Veronica Haegeland

Tillverkning av Bioil. Foto: Veronica Haegeland

För att nå ut till målgruppen så anordnar PDR möten i de olika distrikten där de informerar om programmet och förhoppningsvis skapar nya producent-föreningar. Lördagskvällen spenderades i byn Piscopampa med ett möte i deras kyrklokal. Klockan var 7 på kvällen när besökarna anlände, trötta efter en dag på jordbruket. Under mötets gång hade dock energin kommit tillbaka då gruppens intresse och engagemang växt till liv, vilket syntes i deras livliga diskussioner.

Mötet började med att Roberto Velande Garcia, ansvarig för komponenten; ekonomisk-produktion, visar en film i hur bioil tillverkas och hur vi på miljövänliga sätt kan öka produktiviteten. Sedan var det dags för komponent tre, den politiska-sociala.  Mario del Carpio Vizcardo började med att slänga ut frågan - Vad är politik?, varpå någon svarar, -Vi är alla politiker!

Mario förklarar sen varför PDR inriktar sig för att stärka kvinnor och ungdomar. Han målar upp ett diagram där han visar på att män redan har ett stort inflytande i samhället, de blir borgmästare och utgör majoriteten i de flesta myndigheterna i regionen, därför fokuserar PDR på att öka kvinnornas och ungdomarnas inflytande. Han säger, "Vårt mål är en lokal utveckling där ALLA deltar. Om alla deltar blir också utvecklingen mer hållbar då vi tar till vara på allas kapaciteter och kunskaper".
Han fortsätter med att förklara vikten av att civilsamhället organiserar sig. Jordbrukare måste vara organiserade för att klara alla oförutsedda motgångar och för att kunna påverka sin egen utveckling. "Civilsamhället måste alltid vara organiserat annars kommer vi inte kunna uppnå någonting och vi blir ännu mer utsatta".

Möte i byn Piscopampa. Foto: Veronica Haegeland

Han avslutar med att uppmuntra besökarna att delta i PDRs skola for ökat inflytande och ledarskap som kommer att hållas under nästa vecka. Skolan är till för att ge människorna redskap för demokratiska processer och ledarskapstekniker. Efter mötet begav sig deltagarna hem i natten, förhoppningsvis med nya kunskaper och inspiration.

Julia Svanström, programpraktikant, Peru

En lärorik vecka tillsammans med PDRs fältteam i Castilla Media, Peru

Efter att bussen långsamt slingrat sig upp för de vindlande bergen tog vi oss, Julia och jag, äntligen upp till PDRs (Programa de Desarrollo Rural) kontor i Castilla Media. Det är en lång resa, men med tanke på det förtrollande landskap vi reser igenom och det faktum att vi ska få lära oss mer om PDR II och de aktiviteter som genomförs i fält är det definitvt värt mödan. 

PDRs fältteam har sitt kontor i den lilla byn Tipan, och bussen släppte vänligt av oss precis utanför kontorsdörren. Det är även här som fältteamet bor under de dryga tre veckor som de befinner sig i fält varje månad och varifrån man utgår när man reser till de övriga distrikten Pampacolca, Machaguay, Viraco och Uñon för att genomföra programmets olika aktiviteter. 

Utsikt över Tipan där PDR har sitt kontor. Foto: Julia Svanström 

Under den dryga vecka vi spenderat och arbetat tillsammans med fältteamet på plats har vi fått delta på ett flertal aktiviteter och möten. Främst har vi fått vara med på möten med några av de jordbrukare och djuruppfödare som deltar i programmet där PDRs fältteam presenterat programmets innehåll och de aktiviteter som ska genomföras under 2016. Till exempel fokuserar propgramkomponenten för socio-politiskt deltagande på att motivera och stärka främst kvinnor och ungdomar, men även män, till att medverka i olika politiska och ekonomiska processer som beslutar om distriktens utveckling. Under dessa möten understryks även lönsamheten av att organisera sig och bilda föreningar då det på så vis går att sälja större kvantiteter av produkter till marknaden. 

Därtill presenterades även de kommande aktiviteterna under 2016 inom programkomponeneten för produktivitet som belyser alternativa metoder så som organiskt gödsel (Biol) och miljövänliga bekämpningsmedel.

Möte med en förening för avokadoodlare där programkomponenterna för socio-politiskt deltagande och produktivitet presenterades. Foto: Veronica Haegeland

Under veckan som gått fick vi även möjligheten att följa med Roberto Velarde Garcia, ansvarig för produktivitetskomponenten, på beök hos avokadoodlarna i en av de föreningar som bildats under ramen för PDR II. Dessa besök genomförs för att inventera hur plantorna mår samt för att erbjuda teknisk assistans över vad som kan eller bör göras annorlunda för att öka produktionen. Många av odlarna har nyligen investerat i avokadoplantor och hjälpen till kunskap möts med entusiasm av de flesta.

Avokadoplanta som efter bara några år har börjat producera frukt till odlarens stora förtjusning. Foto: Veronica Haegeland

I ljuset av den 8:e mars och den internationella kvinnodagen känns det arbete som PDR II handlar om extra viktigt. Under vårat besök i Castilla Media har det stått klart att den övergripande filosofin inom samtliga programkomponenter är att ett ökat deltagande av kvinnor i politiska och ekonomiska processer inte enbart leder till fler möjliga intäktskällor utan även till en hållbar utveckling av samhället i stort. Trots att programmet inte genomför några specifika aktiviteter under tisdagen så kommer samtliga kollegor i fältteamet att lyfta frågan lite extra i veckans arbete. Detta med anledning av att det ofta är just kvinnor och ungdomar som befinner sig i de mest utsatta situationerna i samhället, och inte minst så på landsbygden. 

Veronica Haegeland, programpraktikant, Peru

Ett besök i Castilla Media

Peru har mellan den 13 och 19 november välkomnat mig och Carolina Pettersson till deras program PDR (Programa de desarollo rural). Det har bland annat varit fyra spännande dagar ute på landsbygden i området Castilla Media utanför Arequipa.

Skylt att vi är framme i Castilla Media. Foto: Wendy Reyes

Programmet PDR arbetar med 3 komponenter och av dessa fick vi speciellt se första komponenten som behandlar ekonomisk produktivitet på mikronivå. I Peru har varje organisation en komponenent de arbetar med och organisationen CEDER är den som arbetar med komponent 1 och där har vi fått följa Roberto Velarde och Antony Garcia.

Antony Garcia som kontrollerar biodlingar i Machaguay. 

Foto: Wendy Reyes

Roberto Velarde förklarar dagens upplägg i Huami. Foto: Wendy Reyes

Roberto Velarde lär befolkningen i Huami hur man bygger upp en näringsrik kompost bestående av djurkadaver, djurspill och torkade växter. Foto:Wendy Reyes

Först ut fick vi följa med till Huami där Roberto visade befolkningen hur man byggde upp näringsrika komposter samt hur man tillverkar "Biol" som är en närings-smoothie för växterna bestående av bland annat gammalt gräs, äggskal, aska och som har fått stå i värme under tre månader i en plastcontainer.

Silad "Biol" som hälls upp för att dela ut till invånarna i Huami. 

Foto: Wendy Reyes

Resterande dagar följde vi med Antony och fick följa när han kontrollerade olika biodlares bikupor. Detta för att se om bikuporna mestadels bestod av honor och att den hade en drottning. Vi lärde oss bland annat att om det är för många hanar är det dåligt för bikupan då dem tar en för stor del av näringen samt att det endast är drottningen som lägger ägg. Finns det då ingen drottning kommer bi-kolonin att dö ut.

Vi fick även se marsvinsuppfödning i Viracu där Antony undervisade ägaren hur man tar hand om ett marsvin som har fått köttätande löss som äter på deras hud.

Antony Garcia visar såren till Alexandra Garcia. Foto: Wendy Reyes

Vi fick träffa flera olika människor som arbetar med jordbruk och djuruppfödning, allt från bin till kor och alfa till avokadoträd. Den delen vi fick se från deras program PDR går ut på att lära invånarna i Castilla Media att få en bättre och ekologisk produktion som sedan ska ge ekonomisk tillväxt vilket ska fortsätta efter programmet tar slut 2016.

-Invånarna i Castilla Media vet hur man tillverkar komposter och Biol, det är bara att få alla att börja göra det, säger Roberto Velarde från organisationen CEDER.

Trots att Roberto menar att invånarna i Castilla Media inte utför det de kan så verkar programmet vara på god väg. De har nyligen lärt sig hur man planterar en starkare art av avokadoträd vilket ska ge skörd efter 2-3 år och de håller på och lär sig hur de ska tillverka ekologiska komposter, hur de använder alla produkter av biodling och hur de bäst föder upp marsvin.

Förutom att se programmet lärde vi känna kollegorna som arbetar i Peru som har varit trevliga och även hittat tid att visa oss runt i Castilla Media. Utbytet hit har varit givande! 

Kollegorna och mig på varma vattenkällorna utanför Pampacolca. 
Foto: Wendy Reyes

Wendy Reyes, programpraktikant, Bolivia 

Klimatmöte i Arequipa

Är vi redo? Det var frågan som skulle diskuteras när Svalorna Latinamerika tillsammans med sina samarbetspartners i Peru bjöd in allmänheten och styrande i regionen Arequipa för ett halvdagsmöte om klimatförändringar och väderfenomenet El Niño. Som vi tidigare har skrivit om i denna blogg, se här och här, är regionen Arequipa och projektområdet Castilla Media speciellt sårbart för klimatförändringar och den kommande El Niño som beräknas kulminera under början av nästa år. På grund av den växande oron för effekterna av dessa två processer har fler och fler aktörer börjat förbereda sig och omgivningen för de kommande förändringarna. Det var därför en välfylld lokal som spenderade förmiddagen tillsammans för att lyssna på presentationer och ställa frågor till klimatexperten Ronald Fernandez Bravo och Benigno Sanz Sanz, ansvarig för klimatfrågor på regionstyret i Arequipa.

Plansch vid ingången till möteslokalen. Foto: Samuel Hallin Veres

Ett flertal från målgruppen i Svalorna Latinamerikas (LA) landsbygdsutvecklingsprogram var också på plats och fokus under förmiddagen låg på hur Castilla Media kan komma att påverkas av de förändringar som snart kommer vara verklighet. Flera av frågorna som publiken ställde var kritiska till regionstyrets arbete med klimatfrågor där många lyfte att mycket av arbetet inte syns och att landsbygdsproblematiken inte tas på allvar.

Aurelia Conisllia Yauri från Típan i Castilla Media fyller i deltagarlistan innan mötet. Foto: Samuel Hallin Veres

Vad blev då svaret på frågan som mötet behandlade? I stort konstaterades att regionen Arequipa och framförallt Castilla Media inte vidtagit de åtgärder som är nödvändiga för att först klara av en svår El Niño och i ett längre perspektiv de kommande förändringar som den smältande glaciären Coropuna kommer innebära. Bland annat lyfte klimatexperten Ronald Fernandez Bravo att många fortsätter att odla potatis, ris och majs som behöver mycket vatten för att växa. Eftersom det är vattnet som är en bristvara i Castilla Media menar han att en nödvändig åtgärd är att byta dessa grödor mot mer vattensnåla grödor såsom exempelvis quinoa.

Ronald Fernandez Bravo, klimatexpert föreläser om vad de kommande klimatförändringarna och El Niño kan komma att innebära för Arequipa och Castilla Media. Foto: Samuel Hallin Veres

Avslutningsvis diskuterades hur arbetet med dessa frågor ska fortsätta. Flera av deltagarna lyfte att det finns ett glapp mellan regionstyret och befolkningen och att det likt Castilla Media skulle behövas åtgärder för att skapa mötesplatser mellan dessa två aktörer. Därför bestämdes det att formalisera en sådan mötesplats, ett så kallat ”Mesa de Trabajo”, där olika aktörer kan samlas för att diskutera och ta beslut om frågor rörande klimatförändringar. Svalorna LA och deras samarbetspartner kommer stötta denna process och fortsätta vara drivande i frågor för att förbereda Castilla Media för kommande klimatförändringarna som alla vet snart kommer.

Samuel Hallin Veres, programpraktikant, Peru

Klimatet påverkar Perus skolor och skolorna i Castilla Media arbetar för en minskad klimatpåverkan.

Första dagen på vår mätningsresa hann klockan bli nio på kvällen innan vi var färdiga med alla enkäter och intervjuer i Uñon, ett av Castilla Medias mest svårtillgängliga distrikt. I bilen på väg tillbaka till Tipan fick vi sällskap av en mor och dotter som hade gått i nära två timmar från deras hem till Uñon. Hade de inte åkt med oss i bilen så hade de även fått gå hela vägen till Tipan, en resa som tog oss över en och en halv timme med bil. Under resan berättade kvinnan att hon jobbar som lärare i Arequipa. Det är inte ovanligt att lärare jobbar långt ifrån sina hem och att de därför ofta måste tillbringa stor del av sin tid ifrån familjen. Hon berättade även att hon framöver inte kommer hinna åka hem så mycket då hon kommer att bli tvungen att arbeta på lördagar på grund av väderfenomenet el Niño. El Niño brukar återkomma var 4-7 år och hålla i sig mellan 12- 17 månader och kan göra så att Peru drabbas av kraftiga regn och översvämningar. Castilla Media som är bergigt och i vanliga fall mycket torrt skulle även kunna drabbas av erosioner (SMHI, 2014). Skolorna planerar därför för att komprimera terminen så att inte eleverna ska missa sina skoltimmar, om väderfenomenet skulle göra så att de inte kan gå till skolan i slutet av året.

 En av vägarna i centrum av Uñon. Foto Alexandra Garcia Nilsson

På ett föräldramöte i Tipan, som hölls i samband med en aktivitet inom programmets utbildningskomponent, diskuterade rektorn och föräldrar till barnen i byns högstadieskola på vilket sätt terminen ska komprimeras. Vi fick reda på att 77 timmar måste arbetas ikapp och att detta antingen kan lösas genom att förlänga skoldagarna eller genom att skolveckorna förlängs genom att undervisning även hålls på lördagarna. Rektorns första förslag var att förlänga skoldagarna måndag till torsdag, men lämna fredagen som vanligt. Detta mottogs inte bra av föräldrarna. De protesterade och sa att många av barnen som inte bodde i centrum av Tipan först måste åka skolbuss och sedan gå långa sträckor för att ta sig hem, vilket för vissa av dem tar upp emot tre timmar. De skulle därför komma hem när de redan hade börjat mörkna och dessutom skulle de inte ha ätit på många timmar. En av papporna som närvarande på mötet sa även upprört att eftersom att många av lärarna åker ifrån sina familjer för att jobba på skolan vill de sluta tidigt på fredagarna och inte jobba på lördagarna för att hinna hem till dem. Han tyckte att de bara tänkte på sig själva och sina familjer när de la förslaget och att de inte hade brytt sig om vad som var bäst för skolbarnen. Rektorn tog till sig vad pappan och de andra föräldrarna sagt och gav som förslag att eleverna skulle gå i skolan fyra lördagar och en timme längre än vanligt måndag till torsdag. Föräldrarna verkade inte riktigt nöjda med det förslaget heller men då de inte kunde komma fram till något bättre alternativ enades de tillslut motvilligt om rektorns förslag.

 ”Barnens utbildning involverar hela samhället” står det på en banderoll på skolan i Tipan. Foto: Alexandra Garcia Nilsson

En tredje plats där el Niño diskuterades under vår resa var i samband med en aktivitet som programmets utbildningskomponent anordnat. Tipans högstadieskolas miljöförening arbetade tillsammans med två biologer på en plan över hur föreningens miljöarbete ska se ut. En av biologerna menade att även om det är oklart vilken påverkan den förstärkta växthuseffekten har på el Niño så finns det ju även många andra anledningar till att jobba mot miljöförstöringen. Och även om det inte främst är utsläpp i Peru som lett till miljöproblemen i landet så måste alla hjälpas åt och därför är det viktigt att arbeta med miljöfrågor överallt, även i Castilla Media. Exempel på aktiviteter i miljöföreningens arbetsplan var att de skulle sprida information kring miljöproblemen genom flyers och radioprogram, att de skulle sätta press på att skolan skulle ta sitt ansvar när det kom till undervisning kring miljöproblem och att föreningen skulle plantera träd i området.

Utsikt från vägen upp till Uñon med glaciären Corupuna i bakgrunden. Foto: Alexandra Garcia Nilsson

Jag pratade även om miljöproblemen med Galo Reymer Fernandez, som är ansvarig för programmets utbildningskomponent. Han kommer från och bor i Castilla Media och är mycket orolig inför framtiden. ”Vi vet inte hur länge till Coropunan kommer kunna försörja oss, men att den smälter det vet vi. Vissa säger att den kommer kunna försörja oss i 15 år till, andra säger 30 år men sen då, vad ska vi göra då? Vi kommer att bli tvungna att flytta till en plats där vi inte vill bo för att vi inte längre kan bo kvar i våra hem.”Att vi måste ändra våra vanor för kommande generationers skull är en tanke som möjligtvis håller i Sverige, här är dock klimatriskerna reella även för nuvarande generationer.


Alexandra Garcia Nilsson, Programpraktikant, Peru

Källa:

SMHI. (2014). El Niño och La Niña. Hämtad 2015-10-06, från http://www.smhi.se/kunskapsbanken/oceanografi/el-ni-o-och-la-ni-a-1.7053

En vecka i fält på jakt efter årsresultaten

Precis som Alexandra skrev förra veckan håller vi i Peru på att följa upp årets resultat i Svalorna Latinamerikas landsbygdsutvecklingsprogram PDR. Under hela förra veckan åkte därför teamet bestående av Alexandra, Miriam, Victoria och jag själv till Castilla Media för att fylla i enkäter och göra intervjuer med de som har deltagit i PDR:s aktiviteter under året.

Planen vi hade utarbetat var att Miriam skulle ansvara för kommunerna Pampacolca, Victoria för Viraco och Alexandra och jag skulle tillsammans ta hand om Típan, Uñon och Machaguay. I detta inlägg berättar jag om hur vi har frågat runt och jagat folk, knackat dörr för att till slut ändå lyckats med att samla in det material som vi behöver.

Eleverna i Típan fyller i enkäter övervakade av Victoria och Alexandra från Svalorna Latinamerika. Foto: Samuel Hallin Veres

Måndagen började med möten med de två skolorna i Típan för att boka in tider för att kunna dela ut enkäter till eleverna och för att kunna intervjua rektorerna och lärarna. Efter en intensiv förmiddag påbörjade Alexandra och jag jobbet med att omvandla namnen på våra listor till personer med ansikten. Genom att fråga oss fram kunde vi snart hitta fram till Erika Soto Silva, ordförande i Típans biodlarförening. Som ledare för en organisation skulle hon, förutom att fylla i enkäter, också intervjuas för att ge en mer fyllig bild av hur hon personligen påverkats av att vara med i PDR. Vi frågade bland annat hur hon upplever att hennes liv har förändrats sedan hon gick med i programmet.

- Innan var jag blyg och deltog sällan i möten. Idag känner jag att jag vågar mer och tar också mer plats. Jag känner att folk respekterar mina åsikter mer nu. Det är dock svårt att få folk att organisera sig här i Típan. I går skulle vi välja ny ordförande för föräldraföreningen och ingen ville ställa upp. Till slut blev det jag som blev vald, inte för att jag egentligen ville utan för att det var mig de flesta lyfte fram.

Erika Soto Silva presenterar sin förenings produkter under Jordbrukarmässan som hölls i Machaguay i augusti. 

Foto: Samuel Hallin Veres

På kvällen åkte vi till Uñon, den mest svåråtkomliga kommunen inom PDR. Vi hade dock tur och programmets bil fanns tillgänglig. Tack vare hjälpen från Claudio Quispe, PDR:s chaufför, kunde vi snabbt hitta deltagarna och sedan åka tillbaka till Típan för att ta igen oss till nästa dag.

Tisdag till fredag spenderade vi sedan i ständig rörelse i Típan. Det var inte helt enkelt att hitta de personer som fanns på våra listor. Var det inte så att de arbetade kunde vi mötas av att de var på resande fot eller till och med flyttat från byn. Tack vare att alla känner alla kunde vi dock till slut identifiera de flesta namn och skrev ner olika riktmärken såsom ”huset längst ner på gatan”, ”den svarta dörren” eller ”blåa huset mitt emot affären” för att kunna hitta de vi letade efter. Vi avslutade våra dagar i Típan med att besöka skolan igen där vi delade ut enkäter till eleverna.

På väg från Típan till Machaguay, utsikt över Tagre. 

Foto: Samuel Hallin Veres

Under lördagen befann vi oss i Machaguay. Även där fick vi fråga oss fram för att hitta hem till de som deltagit i PDR:s aktiviteter under året. Vi fick en lugn stund med Rocio Zuñiga Minaya, ordförande i Machaguays jordbrukarförening, när vi intervjuade henne i skuggan av eukalyptusträdet i hennes kohage.

- Tidigare bestod mitt liv av att ta hand om min son, se till kossorna och sen kolla på TV. Nu innehåller dagarna så mycket mer. Med deltagandet i PDR har mycket förändrats, nu tycker jag det är viktigt att engagera sig och försöka bidra till att saker blir bättre här i Machaguay.

Alexandra intervjuar Rocio Zuñiga Minaya i skuggan under ett eukalyptusträd. Foto: Samuel Hallin Veres

När vi frågade om hon såg några svårigheter med att vara ledare svarade hon att det kan vara problematiskt ibland för folk ser upp till en och förväntar sig att det är ordföranden som ska göra allt jobb. I framtiden hoppas hon att även andra tar ansvar, för att inte hon själv ska tröttna.

När klockan ringde klockan 2:30 på natten till söndag gick vi upp och ut i kylan för att ta bussen tillbaka till Arequipa efter en innehållsrik och intensiv vecka. Förutom att ha fått ihop alla enkäter som vi hade tänkt oss tar vi med oss tillbaka tretton intervjuer med sociala ledare, rektorer, ungdomsledare och kommunstyrelse. Vi är nu redo att påbörja arbetet med att analysera och skriva ihop årets resultatrapport.

Samuel Hallin Veres, programpraktikant, Peru

I full gång med planeringen av årets resultatuppföljning.

Nu har jag lyckats klämma in lite tid för att skriva mitt blogginlägg, i övrigt går all min kontorstid för tillfället åt till att sitta tillsammans med Miriam, Samuel och Victoria för att planera inför årets resultatuppföljning. Det är vi som tillsammans ska se till så att denna genomförs och på söndag åker vi upp till Castilla Media. Enkätundersökningar, intervjuer och fokusgrupper ska hållas inom programmets tre operativa delar, vilka berör produktivitet, utbildning och politik, samt dess fjärde del, som berör programmets informationshantering utom och inom programmet. Vi har suttit med programaktiviteternas indikatorer och dokument från tidigare års mätningar för att utforma formulären som vi nu ska använda oss av, detta för att frågorna ska vara ställda så att de besvarar hur väl indikatorerna uppfyllts hittills och att svaren ska vara jämförbara med tidigare års mätningar. Frågorna måste även utformas så att svaren ger utrymme att analysera resultaten men det är viktigt att se till så att de inte blir för många för då kommer det ta för lång tid att besvara enkäterna.

Teamet som ska genomföra i årets resultatuppföljning sitter tillsammans på kontoret i Arequipa och förbereder inför de kommande mätningarna. Foto: Alexandra Garcia Nilsson.

I tisdags var Samuel och Victoria i Castilla Media för att utföra ett test av formulären samt prata med fältteamet för att höra vad de hade för kommentarer kring formulärens utformning. Vad de kom fram till, efter att ha utfört testet, var att formulären var för långa, samtidigt som när de pratat med fältteamet fick höra att frågor saknades. Igår och idag sitter vi därför och plockar bort och lägger till frågor i formulären. Generellt har vi dock kommit fram till att teamet har önskemål om att lägga till frågor inom sina egna komponenter kring saker som vore intressant att veta mer om men som inte är relevant att mäta för resultatuppföljningen, så det underlättar lite iallafall.

Ytterligare en utmaning vid resultatuppföljningen är att mätningarna kommer genomföras i Castilla Medias fem svårtillgängliga distrikt- Tipan, Viraco, Machaguay, Pamapacolca och Uñon- liksom i distriktens kringliggande små bostadsområden. Från Uñon lämnar exempelvis en buss på onsdag morgon som återvänder samma eftermiddag, och det är allt. Programmet har, som tur är, en bil som vi har tillgång till men den vi får samsas om med programmets redan inbokade aktiviteter. Majoriteten av invånarna i Castilla Media är bönder, så om dagarna befinner de sig ute på sin mark för att arbeta, vilket gör att vi måste passa på att försöka hitta dem i sina hem tidigt på morgonen eller sent på eftermiddagen.

Att genomföra resultatuppföljningar kan verka som en simpel uppgift men det är många olika faktorer som måste tas i beaktande, speciellt när det handlar om att intervjua människor. Det gör det hela mer utmanande men även mer spännande, i alla fall enligt min mening.


Alexandra Garcia Nilsson, Programpraktikant, Peru 

Det livsviktiga vattnet från glaciären Coropuna

Vägen ut till projektområde i Castilla Media där Svalorna Latinamerikas landsbygdsutvecklingsprogram PDR arbetar tar en genom ett bergigt ökenlandskap fullt av sand, grus och sten. Ungefär halvvägs dyker en liten flod upp nere i botten av ravinen. Den är ett välkommet tillskott och runt den frodas en grönska som står i skarp kontrast till de annars så torra jordarna. Under sista delen av resan tar vägen en längs slingrande grusvägar upp i bergen och medan vattnet långt där nere i botten av ravinen fortsätter ge grönska rör vi oss som i ett dammoln.

Efter ett tag delar sig ravinen i två, där den större floden fortsätter vidare norrut mot det välkända turistområdet Cañon de Colca. Vi fortsätter längs det mindre vattendraget, nu inte mycket större än en bäck. Plötsligt tornar ett stort istäckt bergsmassiv upp sig långt borta i fjärran. Detta är glaciären Coropuna, den viktigaste vattenkällan för Castilla Media. Tack vare glaciärens avsmältning fylls de annars så torra dalarna med liv, vilket de cirka 8000 invånarna i projektområdet är beroende av i sitt jordbruk och dagliga leverne.

På väg till Castilla Media med glaciären Coropuna i bakgrunden och grönskan den ger i det annars så karga landskapet. Foto: Samuel Hallin Veres

En glaciär är ett komplicerat ekosystem där smältning och påbyggnad av ny glaciär avlöser varandra. Normalt så tar dessa två processer i stort sett ut varandra men den globala temperaturökningen de senaste 30 åren har rubbat den delikata mixen. I Peru har mer än 20 % av den totala glaciärmassan gått förlorat, men det är inte bara ett nationellt problem. I Aftonbladet (5/6 2015) rapporteras det till exempel om hur världens glaciärer smälter rekordsnabbt och i SVT Nyheter (20/8 2015)  går det att läsa om situationen i Sverige.

Bild som visar hur Coropunaglaciären har smält sedan 1955. Bild tagen från García Gutiérrez, 2013.

Bilden ovan visar det som många studier har kommit fram till: Coropunas glaciärtäcke har minskat med mer än hälften sedan 1955. Om smältningen fortsätter i samma takt kan all is ha smält inom 50 år. Effekterna av detta skulle vara katastrofala för de som bor i området. Redan nu upplever de en minskning av vattentillgången i dalarna i Castilla Media. Reynaldo Taco Silva, borgmästare i Machaguay, säger:
- Vattentillgången har minskat, det ser vi redan nu. Det påverkar skördarna som blir mindre. Än så länge är effekterna dock inte tillräckligt stora för att folk ska bry sig. Men om vi inte börjar arbetar nu kommer vi få stora problem senare.

Reynaldo Taco Silva, borgmästare i Machaguay, pratar om hur vattentillgången har minskat de senaste åren. Foto: Samuel Hallin Veres

Görs då inget för att motverka de negativa konsekvenserna från glaciärsmältningen? Även om PDR inte har som uttalat mål att förbereda området för en tid då Coropunaglaciären har smält görs det indirekt. Bland annat används hållbara agroekologiska metoder för att förbättra jordbruksproduktiviteten, inom skolan stöttas skapandet av miljökommittéer och genom att enskilda producenter organiserar sig i kooperativ förbättras möjligheterna för en långsiktig och hållbar utveckling.

Det finns med andra ord hopp, men det behövs fler initiativ både på lokal och global nivå för att motverka de negativa effekterna av klimatförändringarna. Svalorna Latinamerika utarbetar just nu en studie för att undersöka avsmältningen och dess effekter i Castilla Media. Förhoppningen är att den ska ligga till grund för kommande projekt för att anpassa regionen till de nya förutsättningarna. På så vis ökar chanserna för att befolkningen i Castilla Media ska kunna bo kvar på platsen som de kallar sin.


Samuel Hallin Veres, programpraktikant, Peru



Källor och mer info (på spanska):

Rapport från Fundación M.J. Bustamente De La Fuente (2010) om klimatförändringar i Peru.

Miljöministeriet i Peru skriver om hur klimatförändringarna påverkar glaciärerna i landet.

García Gutiérrez, Eduardo (2013). Evaluación Glaciar del cuadrante noroeste del Nevado Coropuna. 

Arbetet för Castilla Medias älskade natur

Den femte juni firas Världsmiljödagen över hela världen för att öka medvetenhet om miljöproblemen vi lever med och för att öka initiativ när det kommer till miljön. Svalorna Latinamerika och samarbetsorganisationerna på fält i Peru arbetar aktivt för att bevara Castilla Medias miljö och för att påverka den så lite som möjligt. 

Det största problemet när det kommer till miljö i Castilla Media är vattnet. Smältvattnet från glaciären Coropuna förser byarna med vatten, men på grund av klimatförändringar, med stigande temperatur, har en stor del av glaciären redan smält och försvunnit. Utan den smältande snön från glaciären blir några av byarna helt utan vatten och kommer inte klara sig, och i den takt som glaciären nu försvinner är vattenförsörjningen ett stort orosmoment för byborna.

 Coropunaglaciären ligger precis ovanför byarna i Castilla Media.
Foto: Mathilda Bäcklin.

I Castilla Media är också sophantering ett problem. Det finns ingen riktig soptipp eller någon återvinningsstation, soporna slängs direkt i naturen. Därför försöker Svalorna LA:s landsbygdsutvecklingsprogram PDR lära de boende i Castilla Media hur de själva kan återanvända material. På skolor har elever fått göra konsthantverk av återvunnet material tillsammans med PDR, och kvinnor som säljer frukt har fått göra fruktkorgar av återvunnet papper. På så sätt lär de sig hur de själva kan ta hand om materialet istället för att slänga det i naturen.

PDR har även försökt minska soporna inom programmets aktiviteter. Förra året tog PDR inte med några plastglas till aktiviteterna när de bjöd deltagare på fika, utan alla fick istället ta med sig egna glas hemifrån som de sedan fick ta hem igen och diska. På så sätt minskade soporna inom programmets verksamhet.

Men att sopor tas om hand om i Castilla Media är kommunernas ansvar. Svalorna LA:s samarbetsorganisationer pratar med kommunerna om sophanteringen i området, men i slutändan handlar det om pengar. Irma Timaná, fältkoordinator för PDR, berättar att kommunerna oftast prioriterar andra områden när de gör sin budget och därför får naturen lida.

På den här branten i Castilla Media slänger flera av de boende sina sopor.
Foto: Mathilda Bäcklin.

10-åriga Davis Aldahir Vizcardo Chaupi tycker att de borde göra något åt miljön i Castilla Media.

– De borde inte slänga sopor och de borde städa gatorna varje dag, säger han.

Och de flesta som bor i Castilla Media säger att miljön, den rena luften och vackra naturen är det bästa med platsen de bor på. De pratar också ofta om hur glada de är att mycket av maten de odlar är ekologisk och att de vill att den förblir så. Därför behövs utveckling och utbildning inom miljö för att bevara Castilla Medias älskade natur och allt den har att erbjuda.

Mathilda Bäcklin, informationspraktikant i Peru

Kvinnan som kämpar för andra kvinnor

– Jag måste tänka på mitt samhälle. Jag vill göra något för alla, inte bara för mig själv.

Victoria Nicolasa Diaz Coricaza är 60 år och bor i Tipan i Castilla Media. Hon äger en av kioskerna på den lilla huvudgatan i byn och på lunchen går hon hem för att ta hand om hönsen. Men när hon inte jobbar i kiosken eller sköter om djuren arbetar hon för kvinnorna i Tipan. Hon är sedan två år tillbaka ordförande för Tipans Club de Madres (klubb för mammor).

Som ung hade Victoria dåliga betyg i skolan och redan som 14-åring var hon tvungen att börja arbeta. Hon berättar att hon hade det jobbigt och för att ta sig någonstans i livet ville hon arbeta med försäljning. Därför flyttade hon till staden Arequipa. I Arequipa lärde hon sig väva mattor och väggbonader och för att kunna uppfylla drömmen om att bli försäljare började hon köpa grönsaker som hon sedan sålde vidare. När hon blev äldre flyttade hon tillbaka till Castilla Media där hon nu bor med sin man.

Victoria Nicolasa Diaz Coricaza i kiosken hon nu äger i Tipan.
Foto: Mathilda Bäcklin.

En av sakerna Victoria oroar sig mest för är de unga mammorna i byn Tipan. Eftersom hon själv haft en svår ungdom vet hon hur jobbigt livet kan vara och önskar att ingen annan ska behöva kämpa lika mycket som hon gjort.

 – Jag lider med de unga mammorna och vill ge dem möjligheten att lära sig ett yrke. Det finns mycket machismo här. De kvinnor som blir med barn stannar i Castilla Media och får ingen vidareutbildning och har därför inte samma arbetsmöjligheter. Machismon får makt över dem, berättar Victoria.

För att arbeta mot machismon och för att hjälpa kvinnorna i byn vill Victoria ge dem möjligheten att lära sig ett handarbete som vävnad. Nu har de tre mammor i Club de Madres som har lärt sig vävnad i samarbete med Svalorna Latinamerikas landsbygdsutvecklingsprogram PDR. Men hon vill att alla mammor ska komma på deras utbildningar, samtidigt som hon förstår att det är svårt för dem när de också ska ta hand om barnen. Hennes egna barn är nu vuxna och det gör henne lugn. Därför har hon tid att göra något för byn hon bor i.

När hon började som ordförande för Club de Madres var det en oorganiserad förening. Men Victoria berättar att när hon har tagit på sig något gör hon det ordentligt, annars kan hon lika gärna strunta i att ta på sig ansvar. Idag är föreningen registrerad i de offentliga registren och alla papper är i ordning. De senaste två åren har hon arbetat hårt för att lyfta föreningen som hjälper kvinnorna i byn.

Victoria vill att alla ska få hjälp, både unga och äldre. De äldre gillar att åka till fältet och de använder sig av tekniken som PDR har hjälpt dem med, berättar hon. Hon säger att PDR hjälper dem att förstå, de har fått nya perspektiv och idéer som de inte hade innan.

– Ungdomar och kvinnor här behöver PDR. Men jag vill att PDR ska nå längre ut i annexen för där behövs de ännu mer. Dit ut når inte annan hjälp och det finns människor där som behöver hjälpen mer.

Victoria hoppas att Castilla Media kommer bli en lugnare plats i framtiden.
Foto: Mathilda Bäcklin.

I juni slutar hon som ordförande i Club de Madres. Hon vill lämna en öppen väg för nästa ordförande så att föreningen kan fortsätta arbeta framåt. Det är hennes mål. Så att de unga mammorna kan fortsätta med sin kamp.

Mathilda Bäcklin, informationspraktikant i Peru

Regnet hindrar oss i Peru

Våra första dagar i Peru har varit regniga. Till och från har solen ändå tittat fram några minuter, men större delen av tiden har himlen varit full av regntunga moln. Ibland har det bara kommit lite duggregn medan det andra gånger har kommit så mycket regn att gatorna täckts av vatten. Regnet har inte bara blött ner oss när vi gått hem från kontoret och hindrat oss från sitta ute på vår gård och äta, det har också gjort att vi inte kommer kunna åka ut på fältarbete till landsbygden i Castilla Media just nu. Allt vatten som faller förstör vägarna dit, så att resa nu skulle kunna vara farligt.

Vi praktikanter känner oss lite besvikna över att vi inte får åka och se hur Svalornas arbete går till ute i fält, men för de som bor i Castilla Media är regnets påverkan lite värre. På samma sätt som vi inte kan resa dit kan de inte ta sig fram på vägarna, vilket gör det svår att resa och frakta varor inom, till och från Castilla Media. Regnet påverkar också deras kontakt med omvärlden då telefoner och elektricitet slutar fungera. De boende i Castilla Media blir på så sätt isolerade från resten av landet.

Det har också kommit hagel som skadat en del av deras odlingar, kanaler

har brustit och platser översvämmats. Men värst av allt är kanske ändå att haglet och regnet har förstört några av husen i Castilla Media. Så medan jag sitter här på Svalornas kontor i Arequipa och rastlöst undrar när jag egentligen ska få åka på fältarbete finns det människor i Castilla Media som försöker rädda sina hus, vägar, odlingar och kommunikationsmöjligheter. En känner sig ganska bortskämd när skillnaderna blir så tydliga mellan staden och landsbygden.

Samtidigt är vi alla beroende av klimatet och påverkas av det. Både i Peru och på andra sidan jorden i Sverige. På samma sätt som vägar slutar fungera, saker förstörs och allt försvåras av regnet här i södra Peru utspelar sig nästan varje vinter ett liknande scenario i Stockholm när snön faller. Snön gör att trafiken stannar, folk kan inte ta sig dit de vill och det händer att byggnader går sönder och tak rasar in. Allt på grund av snön och vår oförmåga att skydda oss från den. Så trots de stora skillnaderna som finns mellan en storstad som Stockholm och landsbygden i Peru är vi alla maktlösa när det kommer till vädret.

Jag hoppas bara att regnperioden här i Peru snart ska vara över och att solen kan titta fram en längre stund så att vi alla istället kan påverkas av vädret på ett, enligt mig, positivt sätt.

Mathilda Bäcklin, informationspraktikant i Peru