Regnet hindrar oss i Peru

Våra första dagar i Peru har varit regniga. Till och från har solen ändå tittat fram några minuter, men större delen av tiden har himlen varit full av regntunga moln. Ibland har det bara kommit lite duggregn medan det andra gånger har kommit så mycket regn att gatorna täckts av vatten. Regnet har inte bara blött ner oss när vi gått hem från kontoret och hindrat oss från sitta ute på vår gård och äta, det har också gjort att vi inte kommer kunna åka ut på fältarbete till landsbygden i Castilla Media just nu. Allt vatten som faller förstör vägarna dit, så att resa nu skulle kunna vara farligt.

Vi praktikanter känner oss lite besvikna över att vi inte får åka och se hur Svalornas arbete går till ute i fält, men för de som bor i Castilla Media är regnets påverkan lite värre. På samma sätt som vi inte kan resa dit kan de inte ta sig fram på vägarna, vilket gör det svår att resa och frakta varor inom, till och från Castilla Media. Regnet påverkar också deras kontakt med omvärlden då telefoner och elektricitet slutar fungera. De boende i Castilla Media blir på så sätt isolerade från resten av landet.

Det har också kommit hagel som skadat en del av deras odlingar, kanaler

har brustit och platser översvämmats. Men värst av allt är kanske ändå att haglet och regnet har förstört några av husen i Castilla Media. Så medan jag sitter här på Svalornas kontor i Arequipa och rastlöst undrar när jag egentligen ska få åka på fältarbete finns det människor i Castilla Media som försöker rädda sina hus, vägar, odlingar och kommunikationsmöjligheter. En känner sig ganska bortskämd när skillnaderna blir så tydliga mellan staden och landsbygden.

Samtidigt är vi alla beroende av klimatet och påverkas av det. Både i Peru och på andra sidan jorden i Sverige. På samma sätt som vägar slutar fungera, saker förstörs och allt försvåras av regnet här i södra Peru utspelar sig nästan varje vinter ett liknande scenario i Stockholm när snön faller. Snön gör att trafiken stannar, folk kan inte ta sig dit de vill och det händer att byggnader går sönder och tak rasar in. Allt på grund av snön och vår oförmåga att skydda oss från den. Så trots de stora skillnaderna som finns mellan en storstad som Stockholm och landsbygden i Peru är vi alla maktlösa när det kommer till vädret.

Jag hoppas bara att regnperioden här i Peru snart ska vara över och att solen kan titta fram en längre stund så att vi alla istället kan påverkas av vädret på ett, enligt mig, positivt sätt.

Mathilda Bäcklin, informationspraktikant i Peru

Tillfälligt regn och allt vad det innebär i Telica, Nicaragua

Att det råder svår torka just nu i Nicaragua, går knappast att missa. Gräset är knastrigt torrt på de flesta håll och vid vägkanten ligger döda djur och ruttnar. 

Svår torka i Telica Nicaragua

Svarta stora fåglar har börjat gräva ut innanmätet på en död ko och i en trädgård festar myror på en hundvalp som inte klarat hettan.I tidningarna skrivs det om förhöjda matpriser och om bönder som inte ens kunnat så eftersom jorden är för torr. 

Egentligen borde det regna redan. Den blöta perioden sträcker sig från maj till oktober, men i år har det inte kommit något regn. 

Men igår kom det. Som kulor från ett automatvapen, splattrade det mot plåttaket och höll i sig hela natten. Det luktade blöt jord och alla skällande hundar tystnade.

Grannens hund behöver vatten

Jag fick flytta sägen någon decimeter eftersom taket läcker där skruvarna fäster i betongen. När jag låg där och lyssnade på på dropparna som föll, hoppades jag själviskt att temperaturen skulle gå ner något. Och så hoppades jag att det skulle regna så mycket att grannens hund fick påfyllning i sin tomma vattenskål.  

Med runt 40 grader på dagarna, känner man sig allt som oftast som en geléråtta. Duschen går varm och babypuder har blivit min bästa vän. Fläkten jobbar med att vispa runt varm luft som inte gör någon skillnad.

Visst vart det svalare under timmarna det regnade. Men redan klockan åtta i morse vart det lika torrt och varmt som vanligt. 

Pa byn går det rykten om att vintern och regnet inte kommer komma förrän i september i år. Jag hoppas den kommer snart. Annars hinner inte bönderna så, fler djur kommer dö och jag kanske smälter bort.

Text och bild: Emmelie Heljeved info-praktikant Svalorna Latinamerika

AINO: I juletider

 Aino Ravandoni i Peru, inlägg 4

På Facebook ser jag foton på ett snöklätt Sverige och kan inte annat än bli lite avundsjuk! Jag älskar vita jular. Snön är grunden för att julstämningen ska infinna sig för mig. Jag har alltid önskat mig en sån där Barna-i-Bullerbyn-jul där de små röda husen är inbäddade i mjuk fin snö, kärvar på gården och vänner i huset bredvid som en kan ha snöbollskrig med. Snön förändrar hela landskapet och när solen tittar fram gnistrar det så underbart vackert. Jag gillar när det fryser till i näshåren när jag andas in den kalla vinterluften och det knarrar när en går.

Arequipa har rustat upp inför julen. Shoppingcentrumen, hotellen, butikerna och till och med mikrobussarna är juldekorerade. Vid den stora vägen La Marina finns en julkrubba i naturlig storlek i neonljus. Julgranar, tomtar, girlanger och julgranskulor överallt men julkänslan står inte att finna. Jag tvivlar starkt på att den kommer komma. Julen är för mig förknippad med mörker och snö. I Arequipa väntar vi på att regnperioden ska börja och på att det blir dags att ge sig av till stränderna vid Mollendo och Camana ungefär två timmar från stan.

Alla verkar dock inte vara lika glada som jag över snön för jag läser även inlägg om förseningar i trafiken och så kallat kaos. Jag älskar det där kaoset som uppstår när allt inte fungerar som det ska! Det blir lite som det är här i Arequipa varje dag. Levande! Det känns som vi blir lite mer levande, vi känner lite mer (och visar det) och vi pratar lite mer med våra medmänniskor. På avstånd, här i Arequipa, har jag funderat på om det är verkligen är hälsosamt att allt är så ordnat i Sverige. Samtidigt är kaoset som existerar i Arequipa inte heller eftersträvansvärt.

Nu inför julen är det många, privatpersoner liksom företag, som antingen ordnar med julfika bestående av varmchoklad och panettone (en söt kaka ursprungligen från Italien) eller köper julklappar som sedan delas ut till bland annat barnhemsbarn. På kontoret har vi alla fått varsitt barn som vi ska vara ”ängel” till, vilket innebär att vi köper dem en personlig julklapp. Kunde inte låta bli att tänka på vilka miljöproblem, eller möjligtvis barnarbete, som låg bakom mina julklappar som tillverkats i Kina. Kanske är jag lite skadad av mina Miljö- och utvecklingsstudier?

Jag önskar att all denna välvilja kunde kanaliseras och bidra till förändring på ett mer övergripande plan så att dessa barn kunde få exempelvis en vettig skolgång istället för en boll. Men en gåva ska inte underskattas, den värmer nog många små hjärtan i deras mörker. En verklighet som många barn aldrig kommer lära känna där hemma i mitt vinterklädda Sverige.

Aino Ravandoni
programassperu@svalorna.se