Aino Ravandoni i Peru, inlägg 4
På Facebook ser jag foton på ett snöklätt Sverige och kan inte annat än bli lite avundsjuk! Jag älskar vita jular. Snön är grunden för att julstämningen ska infinna sig för mig. Jag har alltid önskat mig en sån där Barna-i-Bullerbyn-jul där de små röda husen är inbäddade i mjuk fin snö, kärvar på gården och vänner i huset bredvid som en kan ha snöbollskrig med. Snön förändrar hela landskapet och när solen tittar fram gnistrar det så underbart vackert. Jag gillar när det fryser till i näshåren när jag andas in den kalla vinterluften och det knarrar när en går.
Arequipa har rustat upp inför julen. Shoppingcentrumen, hotellen, butikerna och till och med mikrobussarna är juldekorerade. Vid den stora vägen La Marina finns en julkrubba i naturlig storlek i neonljus. Julgranar, tomtar, girlanger och julgranskulor överallt men julkänslan står inte att finna. Jag tvivlar starkt på att den kommer komma. Julen är för mig förknippad med mörker och snö. I Arequipa väntar vi på att regnperioden ska börja och på att det blir dags att ge sig av till stränderna vid Mollendo och Camana ungefär två timmar från stan.
Alla verkar dock inte vara lika glada som jag över snön för jag läser även inlägg om förseningar i trafiken och så kallat kaos. Jag älskar det där kaoset som uppstår när allt inte fungerar som det ska! Det blir lite som det är här i Arequipa varje dag. Levande! Det känns som vi blir lite mer levande, vi känner lite mer (och visar det) och vi pratar lite mer med våra medmänniskor. På avstånd, här i Arequipa, har jag funderat på om det är verkligen är hälsosamt att allt är så ordnat i Sverige. Samtidigt är kaoset som existerar i Arequipa inte heller eftersträvansvärt.
Nu inför julen är det många, privatpersoner liksom företag, som antingen ordnar med julfika bestående av varmchoklad och panettone (en söt kaka ursprungligen från Italien) eller köper julklappar som sedan delas ut till bland annat barnhemsbarn. På kontoret har vi alla fått varsitt barn som vi ska vara ”ängel” till, vilket innebär att vi köper dem en personlig julklapp. Kunde inte låta bli att tänka på vilka miljöproblem, eller möjligtvis barnarbete, som låg bakom mina julklappar som tillverkats i Kina. Kanske är jag lite skadad av mina Miljö- och utvecklingsstudier?
Jag önskar att all denna välvilja kunde kanaliseras och bidra till förändring på ett mer övergripande plan så att dessa barn kunde få exempelvis en vettig skolgång istället för en boll. Men en gåva ska inte underskattas, den värmer nog många små hjärtan i deras mörker. En verklighet som många barn aldrig kommer lära känna där hemma i mitt vinterklädda Sverige.
Aino Ravandoni
programassperu@svalorna.se
Arequipa har rustat upp inför julen. Shoppingcentrumen, hotellen, butikerna och till och med mikrobussarna är juldekorerade. Vid den stora vägen La Marina finns en julkrubba i naturlig storlek i neonljus. Julgranar, tomtar, girlanger och julgranskulor överallt men julkänslan står inte att finna. Jag tvivlar starkt på att den kommer komma. Julen är för mig förknippad med mörker och snö. I Arequipa väntar vi på att regnperioden ska börja och på att det blir dags att ge sig av till stränderna vid Mollendo och Camana ungefär två timmar från stan.
Alla verkar dock inte vara lika glada som jag över snön för jag läser även inlägg om förseningar i trafiken och så kallat kaos. Jag älskar det där kaoset som uppstår när allt inte fungerar som det ska! Det blir lite som det är här i Arequipa varje dag. Levande! Det känns som vi blir lite mer levande, vi känner lite mer (och visar det) och vi pratar lite mer med våra medmänniskor. På avstånd, här i Arequipa, har jag funderat på om det är verkligen är hälsosamt att allt är så ordnat i Sverige. Samtidigt är kaoset som existerar i Arequipa inte heller eftersträvansvärt.
Nu inför julen är det många, privatpersoner liksom företag, som antingen ordnar med julfika bestående av varmchoklad och panettone (en söt kaka ursprungligen från Italien) eller köper julklappar som sedan delas ut till bland annat barnhemsbarn. På kontoret har vi alla fått varsitt barn som vi ska vara ”ängel” till, vilket innebär att vi köper dem en personlig julklapp. Kunde inte låta bli att tänka på vilka miljöproblem, eller möjligtvis barnarbete, som låg bakom mina julklappar som tillverkats i Kina. Kanske är jag lite skadad av mina Miljö- och utvecklingsstudier?
Jag önskar att all denna välvilja kunde kanaliseras och bidra till förändring på ett mer övergripande plan så att dessa barn kunde få exempelvis en vettig skolgång istället för en boll. Men en gåva ska inte underskattas, den värmer nog många små hjärtan i deras mörker. En verklighet som många barn aldrig kommer lära känna där hemma i mitt vinterklädda Sverige.
Aino Ravandoni
programassperu@svalorna.se
Konsert med Sofia Jannok, om ni inte har lyssnat på henne än så gör det nu! Fin jazz-pop-jojk på samiska. 
Renrace i Kiruna! Vi såg även sparkrace och hundsläderace men missade tyvärr snowracerracet.
