Jag önskar er alla en god fortsättning på det här året. Det är första gången jag är i La Paz under det första halvåret och jag hade väntat mig värme eftersom det är sommar här nu. Men det har regnat väldigt mycket och när man är på 3.600 meter över havet så blir det rejält kallt utan sol. Landskapet runt La Paz brukar vara torrt och kargt men har nu förvandlats till ett betydligt grönare landskap.
Allt regnande har lett till översvämningar överallt i Bolivia och över 120 personer har dött. Vägarna var som floder och det sprutade upp vatten ur kloakerna i stan. Man stängde av vattnet på flera håll för smittorisken och det gjorde att folk var tvungna att köpa vatten för att tvätta sig och laga mat. För två helger sen var det en stor vattenkarneval. Jag trodde den skulle gå ganska lugnt till då människorna skulle ha fått nog av vatten. Men ack så fel jag hade.

Pengar som varit stämplade till gatubarn har gått till sopsäckar, 50st för 10kr, som barnen kan använda som regnkläder, mat varje kväll, 3,50kr/st, och då brukar vi vara cirka 25st, cirka 90kr för alla.
Läkarvård utav sår och hälsokontroll, depression osv, kostar mellan 50-100kr. Vid de värsta nätterna har jag tagit dem till kyrkor eller någon idrottsanläggning och då fått betala 150kr för 50-60 ungdomar I kyrkorna är det däremot gratis. Tagit dem till simbassänger, 7kr/person en hel dag. Brukar ta med 15 barn för att kunna ha koll på alla och för att alla ska känna sig sedda och inte försvinna i mängden. 15 glassar kostar 7.50kr och det är en bra kombination vid simbassängen.

Vi har även följt barnen hem till sina föräldrar och bett om att dem ska få bo där utan att bli misshandlade. Vi har förklarat för föräldrarna att det kommer att bli konsekvenser om de misshandlar sina barn. Tråkigt att man måste ta till sådana metoder för att barnen ska känna sig säkra hemma. En resa hem, ofta en timme med buss kostar 2kr och jag följer alltid med för att se att de verkligen åker hem. Många flickor har barn och där har pengar gått till bäbisarnas mest basala behov som mat, varma filtar och läkarvård.


Dessa aktiviteter är väldigt viktiga för att barnen och ungdomarna ska känna hopp och glädje. När de har det är det betydligt lättare att jobba med dem psykiskt. Vi har föreläsningar, inte torra föreläsningar, för att de ska bli medvetna om utvecklingen i landet och för att de ska förstå sin situation i ett större perspektiv. Vi läser dagstidningar tillsammans och de diskuterar hur de ser på notisen och vad den betyder för dem samt i ett större sammanhang. Framöver ska vi ha besök utav en elitfotbollsspelare och en artist som ska få dem att känna hopp, glädje och styrka om att kämpa om en fortsatt överlevnad.
Saul Paul
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar