Roxana Ortiz i Nicaragua, inlägg 14
”Sökes hembiträden som jobbar innanför stängda dörrar” och på t-shirtens nedre del finns en bild på en smal blond tjej i blå bikini som tittar snett in kameran med vidöppna ögon och mun.
Denna ”kvinnofrämjande” t-shirt går att köpa i en butik i centrala Estelí för cirka 60 sek. Det som är alarmerande, förutom att kvinnans kropp objektifieras, är att denna typ av t-shirt kan vara en varningsklocka för att det pågår sexuell kommersiell exploatering av minderåriga. Det är mycket vanligt att unga fattiga flickor söker sig till jobb som hembiträden i Nicaragua.
I veckan var jag med på ett nationellt forum om sexuell kommersiell exploatering av minderåriga. Ett stort antal föreläsare bjöds in för att ge sin bild på hur man kan tackla och tillsammans jobba med problemet. Bland många inbjudna kompetenta föreläsare så skickade regeringen ut, antagligen, sin ”mest kvalificerade” taleskvinna för att berätta hur sandinistregeringen bekämpar exploatering av barn och unga via deras program, som kallas Amor (alltså den heter Kärlek, inget skämt). Regeringskvinnan höll hårt om micken och berättade hur viktigt det var att tillgodose barnens och de ungas rättigheter och att lära ut om värderingar och moral. Och där jag på helspänn med extra påslag av koffein i kroppen för att flitigt ta anteckningar om just hur den sexuella exploateringen av barn ska bekämpas uppifrån.
- Tack för mig, det var allt, säger regeringen och går därifrån.
Va!? har jag missat något? Pratade regeringen om vilka strategier de ska använda? Jag tittade mig omkring och det enda jag såg var en massa frågetecken.
När min ilska över den mediokra presentationen hade lagt sig dök en bild upp bland mina hjärnceller. Året är 2004 och jag är i Tanzania och jobbar. Det är lunchtid och jag sticker iväg med en vän till en hotellrestaurang vid stranden Kawe. Mitt på ljusa dan kommer en kritvit gammal man i svarta speedos gående och med sig har han en pojke som ser ut att vara runt sju års åldern. Han tar pojken i handen och promenerar ut till vattenbrynet och på långt håll ser jag mannen ta upp en kamera och fotografera barnet. Jag satte lunchen i halsen och blev vansinnig, ursinnig! Jag kokade inombords och var på väg att säga eller göra något, men istället satt jag där och gjorde ingenting. Ända tills idag har jag grämt mig över att jag inte gjorde ett piss. Jag borde ha tagit reda på om den vite mannen höll på med sexuell exploatering av barn. Jag borde vågat vara jobbig och obekväm!
Gör inte som jag, reagera istället och håll inte tyst!
Roxana Ortiz
infonicaragua@svalorna.se
2 kommentarer:
Roxana,
Episoden du beskriver i Tanzania är ganska intressant tycker jag för att hade du varit en kritvit kvinna som hade ett färgat adpoterat barn hade du nog inte reagerat, eller i alla fall inte på det sätt du nu gjorde. Jag är den första att hålla med om att sexuell exploatering av barn är bland det värsta som finns, men som de säger på engelska: "don't judge the book by it's cover!"
Du skriver fantastiskt i övrigt tycker jag!
Förresten skulle du kunna ta med dig en sådan där t-shirt till mig? vore super snällt ;-)
/E
Hejsan Edward!
Intressant det du skriver. Jag vill ju via min blogg just åstadkomma någon form av diskussion. Jag vill absolut inte hamna i en "judge the book by it´s cover"... men nu är det så att det ett begränsat utrymme jag får så jag ska utveckla händelsen lite till.
Antagligen har du rätt, jag hade nog inte reagerat om jag hade sett en kritvit kvinna med ett adopterat barn vid sin sida. För att antagligen så hade kvinnan och barnet kommunicerat med varandra, visat ömhet gentemot varandra m.m. Det hade funnits tecken på att de har ett släktband. I fallet med pojken i Tanzania så sade min vän att hon hade sett den "kritvite mannen" tidigare med andra småbarn och att han hade gjort samma ritual- gå ner till stranden och ta bilder på dem. Det andra intressanta i det hela så kunde den här mannen ingen swahili... därmed ingen kommunikation. Och det märktes att barnet inte var bekväm i mannens närvaro.
Det enda jag vill säga är att sexuell exploateringen av barn kan ibland te sig väldigt subtilt och kan vara svår att upptäcka och att vi vuxna, har skyldighet att alltid vara alerta och våga vara obekväma. Jag ångrar att jag inte reste mig upp från min bekväma sits och gå fram till mannen och fråga vad han höll på med.
Nu varför jag väljer att beskriva och använda ord som den "kritvite mannen" är till för att visa den rika världens makt över den fattiga världen. Det skulle vara intressant att se siffror på sexuell kommersiell exploatering av barn i i-länderna. Det visar sig att fattigdom är den viktigaste orsaken till att detta existerar i utvecklingländer.
Det var allt för denna gång. Och tack så mycket för inlägget!
Skicka en kommentar