SOFIA: Nytt år, nya möjligheter

Sofia Gustafsson i Bolivia, inlägg 10

Nu har det nästan gått ett år sedan jag kom hit till La Paz och det är därför snart dags för mig att åka hem. Jag ser verkligen fram emot att få träffa min familj och mina vänner, men samtidigt känns det lite jobbigt att åka härifrån. Det är så mycket och framförallt så många jag kommer att sakna.

Det känns också lite jobbigt att åka hem eftersom jag inte vet hur det kommer att bli med jobb. För att bättra på oddsen lite passade jag på att besöka Alasitasmarknaden här i La Paz i helgen. Varje år den 24 januari så beger sig i nästan alla i hela La Paz till Alasitasmarknaden där de säljer i stort sett allting, fast i miniatyr. Tanken är att du köper en miniatyr av det du önskar få under det nya året och sedan ser till att miniatyren blir välsignad av en Yatiri (en vis man eller kvinna inom den andinska kulturen). Sen är det bara att hoppas på det bästa.

Det mesta fanns att köpa, framförallt var det populärt med hus, brudpar, resväskor och pengar. Folk gick runt med hela kassar fulla av miniatyrsedlar för att få bättre inkomster under det kommande året. Allra bäst ska miniatyrerna tydligen fungera om man får dem i present av någon. Jag såg därför till att gå till Alasitasmarknaden med några vänner och sedan köpte vi jobbkontrakt, pengar och tuppar till varandra. Tuppen betyder att man ska träffa en pojkvän under året, vill man träffa en flickvän får man skaffa sig en höna. Tuppen jag fick hade dock gått sönder och var enbent, så vi får väl se hur det går med det.

För att bättra på våra chanser så mycket som möjligt såg vi också till att få allt välsignat av en Yatiri. Detta innebar att det skulle stänkas sprit och blommor på miniatyrerna medan det rabblades välsignelser på aymara om hur bra det nya året skulle bli. Som avslutning hölls sakerna upp över lite rökelse.


Vi hade också lite tur eftersom vi råkade stå på rätt ställe när Bolivias vicepresident Álvaro García Linera gick förbi och delade ut miniatyrsedlar. Så trots att jag kommer att sakna La Paz väldigt mycket så börjar jag nu ändå se fram emot att åka hem, det kommande året kan ju inte bli annat än bra, med massor av pengar, jobbkontrakt och en enbent tupp!

Sofia Gustafsson
programassbolivia@svalorna.se

NADIA: Röstplikt och korruption

Nadia Enedahl i Peru, inlägg 3
Att korruptionen är utbredd i Peru är allmänt känt. Det är röstplikt i landet och misstron på politiker är stor. Många röstar utan att tänka efter vad deras röst betyder, vilket gör dem omedvetet delaktiga till att korruptionen tillåts fortgå.

Jag är med i en kommunikationsgrupp inom PDR, programmet för landsbygdsutveckling, som vi jobbar med här i Peru. Fyra gånger om året ger vi ut en tidning som heter Informando en el campo, Informera på landsbygden, som delas ut till vår målgrupp. Senaste numrets tema var politik och demokrati inför årets lokalval och 2011 års presidentval. Jag fick i uppdrag att skriva en artikel om varför det är viktigt att rösta.

Här i Peru har man inget val eftersom det är röstplikt och alla över 18 måste rösta enligt lag. En del jag pratat med berättar att de säljer sin röst för pengar, saker eller tjänster, eller tar på valdagen ett ogenomtänkt beslut för att de inte satt sig in i vad kandidaterna står för. En kvinna sa att hon röstade på Alan Garcia, den nuvarande presidenten, för att han är lång, vacker och ser sympatisk ut. Jag trodde först att det var ett skämt.

Jag skrev om att se röstplikten som en rättighet, en möjlighet att vara med och påverka vem det är som sitter vid makten och beslutar om hur samhället ska se ut. En politiker som begått grova misstag borde inte få sitta kvar, desto mindre röstas om, vilket hänt upprepade gånger här.

En man skriver ner ej-önskvärda egenskaper hos en politiker på en workshop inom Peruprogrammet: person-bunden, envåldshärskare, lögnare...

Enligt opinionsmätningar är en av de populäraste kandidaterna inför 2011 års presidentval Keiko Fujimori, Alberto Fujimoris dotter. Dotter till Perus före detta president som dömts till 25 års fängelse för människorrättsbrott, korruption, mutbrott... listan är lång. Högst upp på Keikos agenda ligger att bevilja amnesti för sin far.

Det finns en jargong här om att det inte spelar någon roll vem man röstar på eftersom hela systemet ändå är korrupt. Här röstar man på en person och inte på ett parti. Vad spelar det för roll vem jag röstar på om alla kandidater som finns stoppar pengar i sin egen ficka? Så länge den mentaliteten finns så kommer korruptionen att fortgå och många deltar omedvetet aktivt i korruptionen genom att tyst acceptera situationen och rösta på personer som de vet begått misstag.

Korruption finns i hela världen, men det är olika mycket utbrett och accepterat och det tar sig uttryck på olika sätt. Enligt Transparancy International ligger Peru på 75:e plats av totalt 180 länder på en korruptionsskala. På samma skala ligger Sverige bland de tre minst korrupta länderna. I Sverige finns starka institutioner som granskas både internt och externt och svenska myndigheter och politiker är hårt bevakade av media genom offentlighetsprincipen. Politiker som begår grova misstag får oftast inte sitta kvar på sin post, vilket gör att det är mindre politisk korruption i Sverige i förhållande till i Peru. Jag säger inte att det inte finns korruption i Sverige, bostadsmarknaden och svågerpolitiken är tydliga exempel, men den är fortfarande inte alls lika utbredd som den är här.
...fortsättning om korruptionen i Peru följer i min nästa blogg.