Korruptionen finns bland politiker, poliser, lärare, myndigheter, företagare och journalister. När den är så pass utbredd som den är här har den blivit som ett kulturellt virus som det inte går att bli av med. Ingen tycker om den men folk lär sig leva med den.
På vägen från byn Yarabamba, några kilometer utanför Arequipa åker jag genom ett kargt landskap med sten, jord och berg.
De flesta människorna som bor här jobbar med lantbruk, men det är svårt att livnära sig på det eftersom det endast finns tillgång till vatten två timmar om dagen. Vattnet kommer från ett vattenfall inte långt härifrån och vid den här tiden på året finns det i överflöd, men resten av året är tillgången begränsad. Myndigheterna skulle kunna bygga en stor cistern där vattnet kunde förvaras hela året för folket i byn, något som kommunen skulle ha råd med eftersom de får in pengar från en närliggande gruva. Man kan ju undra var de pengarna tar vägen?
Man i Yarabamba är på väg för att valla sina kor.Foto: Nadia Enedahl
På vägen tillbaka till Arequipa får man ta den kollektivtrafik som finns, den här dagen en bil gjord för fem personer. Tio personer är vi som tränger ihop oss - tre i fram, fyra i bak och tre i bagageluckan. I bilen sitter jag tryckt mot kommunalarbetaren Richard som berättar varför det ser ut som det gör och om hur politiken fungerar.
Han har jobbat i Yarabamba i åtta månader. Om en månad ska han säga upp sig för att han inte klarar av korruptionen som råder. Flera gånger har han gett förslag på att pengarna ska läggas på vattenförsörjningen. Förslaget mottas men det händer ingenting. Makten ligger inte i hans händer. Enligt Richard är anledningen till att korruptionen kan fortgå att det inte finns någon som granskar det som händer i regeringen och i kommunerna. Om kommunen planerar ett projekt som kostar 35 000 soles (cirka 90 000 kr), så stoppas 10 000 soles ner i någons ficka.
Vem granskar det?
Journalisternas jobb föreslår jag, eller kollegor som vet vad som pågår och som kan avslöja förskingringen.
- Den kollega som nämner något riskerar att få sparken och vad gäller journalister så är många av de också korrumperade. Det är bara att betala så skrivs inte en rad, säger Richard uppgivet.
Han har jobbat i Yarabamba i åtta månader. Om en månad ska han säga upp sig för att han inte klarar av korruptionen som råder. Flera gånger har han gett förslag på att pengarna ska läggas på vattenförsörjningen. Förslaget mottas men det händer ingenting. Makten ligger inte i hans händer. Enligt Richard är anledningen till att korruptionen kan fortgå att det inte finns någon som granskar det som händer i regeringen och i kommunerna. Om kommunen planerar ett projekt som kostar 35 000 soles (cirka 90 000 kr), så stoppas 10 000 soles ner i någons ficka.
Vem granskar det?
Journalisternas jobb föreslår jag, eller kollegor som vet vad som pågår och som kan avslöja förskingringen.
- Den kollega som nämner något riskerar att få sparken och vad gäller journalister så är många av de också korrumperade. Det är bara att betala så skrivs inte en rad, säger Richard uppgivet.
Richards namn är fingerat
Nadia Enedahl
2 kommentarer:
Lite extra info: Enligt Transparancy International ligger Peru på 75:e plats av totalt 180 länder på en korruptionsskala. På samma skala ligger Sverige bland de tre minst korrupta länderna, vilket jag skrev om i min förra blogg.
Jag tror att korruptionen är den enskilt största orsaken till att länder som Peru, med rika naturtillgångar, förblir fattiga. Korruptionen genomsyrar all ämbetsutövning, t.ex. varje gång ett multinationellt företag skall starta en ny gruva eller avverka skog, så ser korrupta tjänstemän till att landet, och speciellt lokalbefolkningen får usla avtal medan de själva får pengar på fickan. Problemet måste tacklas både från toppen och från botten, med en nolltolerans för korruption bland alla statliga tjänstemän, och samtidigt betydligt högre löner.
Snart får du besök, förresten :-)
Skicka en kommentar