Pernilla Nordvall i Peru, inlägg 6
Sista kvällen på kontoret i Peru. Och jag är fortfarande inte färdig.
Så småningom har jag börjat inse att det kommer jag heller aldrig att bli. Jag har också kommit att inse att detta är något mycket positivt. Att inte vara färdig betyder att ha mer att ge. Att inte vara klar innebär att ha ett driv. Att inte vara färdig innebär att detta är en fortsättning och inte ett avslut.
När jag klättrar ombord på den jättesvala av plåt som ska ta mig hem till Sverige vet jag alltså att även om jag lämnar kvar en bit av mig själv här så tar jag mitt engagemang med mig hem. Engagemang, självförtroende och arbetslust är kraftiga vapen.
I Majes, som ligger ungefär två timmar från Arequipa, träffade jag en 16-årig kille, Luis, som berättade för mig att han vill vara del av sin förändring. Han förklarade för mig att han och hans vänner redan har tänkt ut vad de ska läsa på universitetet och att han vill axla rollen som den som för sitt land framåt.
Jag kunde knappt tro mina öron. Sällan har jag hört en 16-åring som talar med en sådan självsäkerhet om sin förmåga och om sin framtid. Visserligen är det säkert så att det inte kommer att gå precis som Luis har tänkt sig. Livet tillåter ju som bekant sällan det.
Men jag håller på Luis. Även om vi kanske aldrig blir färdiga så jobbar vi vidare på varsitt håll – Luis och jag.
Pernilla Nordvall
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar