Vanessa Daurer i Peru, inlägg 1Vi sitter på kontorets måndagsmöte där vi diskuterar veckans arbete när jag helt plötsligt vaggas i min stol: ett litet jordskalv.
Det blev träning på var de säkra områdena finns på kontoret och vad som ska göras när en jordbävning inträffar, här tränar vi på jordbävningsövningar snarare än brandövningar.
Efter en vecka i Arequipa slås jag fortfarande av hur vackert Arequipa är och hur annorlunda Peru är från allt jag känner. Kaktusar stora som träd, vulkaner större än Kebnekaise så man tappar andan, och visst tappar man andan i Arequipa, vi är trots allt på ca 2400m höjd.
Jag ska tillbringa två månader här och åka ut i de olika områdena för Svalorna Latinamerikas utvecklingsprogram (PDR). Det startas även upp ett nytt program (PDR2) i ett nytt område längre bort och högre upp i bergen, i Media de Castilla ett mycket fattigt område. Vi åkte upp förra veckan genom massiva bergsområden på en slingrig väg där minibussen behöver stanna i varje kurva för att backa för att komma runt, detta på över 3000 meters höjd med bergstoppar som täcks av snö i en värme på säkert 40 grader. Vilken mäktig känsla!
I Unon (en liten by i Media de Castilla) hade vi en workshop för att identifiera problemen i samhället inför det nya programmet, det som slog mig var de stora hälsoproblemen som inte är fysiska. Stress och alkoholism är till exempel två utbredda problem, något som kanske oftast tas som fördom att vara ”moderna” problem i ”moderna” samhällen men genom veckan som varit så märker jag att även om det är ett annat land, annan kultur och språk, finns det liknande problem, liknande mål och drömmar-vi är trots allt alla människor.
Foto: Vanessa Daurer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar