JULIA: Dags för utmaningar

Julia Andén i Nicaragua, inlägg 1

Efter introduktionsveckan i Stockholm bubblade min kropp av inspiration och förväntningar. Att praktiken kommer bli en utmaning är jag fullt medveten om, men jag ser fram emot att lära mig av både framgång och misstag.

Vila mellan fotbollsmatcherna

Under min första vecka i Estelí, en ganska liten och lugn stad, har jag hunnit besöka två av Svalorna Latinamerikas fyra samarbetsorganisationer i Nicaragua, varav en finns i Jinotega, några timmars bussresa från Estelí. På plats på ”Club Infantil” kände jag mig mycket välkommen och fick intrycket av en dynamisk och aktiv arbetsplats. Genom både radio- och TV-program är det barnen och ungdomarna som själva styr arbetet, med en ledande och stöttande hand från organisationen. Jag ser mycket fram emot att komma tillbaka och vara med under inspelningen av TV-serien de ska göra under våren med temat barnsexhandel. Som en annan del av arbetet vänder sig Club Infantil också till de barn och ungdomar som inte har möjlighet att delta i aktiviteterna på centrat. Det handlar om familjer som bor och arbetar på soptippen i Jinotega och försörjer sig på att samla in återvinningsbart material som de sedan säljer. Dessa barn och ungdomar har ju samma rättigheter som alla andra och Club Infantill vill att de ska bli medvetna om det. Under en eftermiddag tog vi med barnen och ungdomarna till en gräsplätt för att spela fotboll och prata med dem. Att se under vilka omständigheter de lever skär i hjärtat, men under lek och skratt tror jag att både  de och jag glömde det  ̶- tills det var dags för oss från organisationen att åka därifrån. Då blev det åtminstone för mig väldigt påtagligt hur de lever och skillnaden mellan mina och deras livsvillkor. Jag fick åka därifrån, hem till en ren säng och rinnande vatten som kan kännas självklart. Men de lever på soptippen, i röken från elden, i dofterna från kemikalierna och bland en dimma av flugor. I den stunden kändes livet mer orättvist av vanligt.

Samling på soptippen i Jinotega

Under tidigare vistelser i Latinamerika har jag blivit uppmärksam på konsekvenserna av sexuell exploatering både för samhället och för den enskilda individen. Jag insåg då att jag inte kunde vända ryggen till mina upplevelser och därför kan rollen som informationspraktikant för Svalorna LA i Nicaragua inte kännas mer rätt. Programmet bedrivs i förebyggande syfte och riktar sig därför inte direkt mot brottsligheten, istället handlar det om att skapa förutsättningar för en trygg värld för barn och ungdomar, en värld där de får påverka sina liv och beslut som rör dem. Inom programmet tror man inte heller på att straff löser problemen. Man måste arbeta med attityder och normer, bland annat för att förändra inställningen till sexuell exploatering. Barnen och ungdomarna, som morgondagens framtid, behöver få med sig positiva värderingar om sina egna och alla människors rättigheter och lika värde, oavsett kön eller ålder.

För mig är sexuella övergrepp och sexhandel ett oförståeligt fenomen, och i relation till barn blir det än mer absurt. Det kan kännas som en självklarhet många gånger att varje människa äger sig själv och rätten till sin kropp, men verkligheten ser uppenbarligen annorlunda ut. Att den sexuella expolateringen är ett hinder för både utveckling och jämställdhet ger arbetet mot det ytterligare relevans och jag känner mig enormt motiverad att ge mig ut i arbetet.

När drömmar ska uppfyllas står mycket på spel, men riskerar man inget har man inte heller något att vinna. Ett motto värt att bära med mig under tiden i Nicaragua.



Text och foto: Julia Andén