LOVISA: Ekoturism och bussport

Lovisa Dragstedt i Nicaragua, inlägg 4

Under veckan som gått har jag slagit mitt rekord i bussåkning – hela 16 timmar har jag tillbringat i den skumpiga cirkus som de gamla amerikanska skolbussarna i Nicaragua är. Bussport, som min besökande kompis kallade det. På 16 timmar kommer man långt i det här lilla landet, och temat för resorna kan kallas ekoturism. Första destinationen var ett så kallat Earthship i södra kuststaden San Juan del Sur, vilket är ett ekologiskt hus byggt på ett speciellt vis. Det visade sig vara ett gott exempel på hur internationell investering kan tas till vara och utnyttjas till fördel för lokalbefolkningen.  

Idén till Eartships föddes i New Mexico i USA, och teamet där håller nu på att utveckla sina arkitekturer världen över. Husbygget går ut på att konstruera funktionella och enkla hus med material från den naturliga omgivningen och återvunna resurser, som bildäck och glasflaskor. Med hjälp av särskilda tekniker bygger man väggar anpassade till klimatet, och integrerar system för förnyelsebar energi och vattenupptagning, som ger ett miljömässigt hållbart hus utan el- och vattenräkningar. Perfekt för miljöer med svag ekonomi och stora naturresurser. Exemplaret i San Juan del Sur var också ett fantastiskt vackert hus! Med mjuka, fantasifulla former och stora luftiga rum. Huset stod för tillfället tomt, men projektet grundade sig på den goda idén att utbilda lokalbefolkningen inom teknikerna. Bygget genomfördes alltså med lokala bybor som sedan kunnat använda kunskaperna i sina egna husbyggen.

Ett par bussresor senare blev nästa ekoupplevelse naturreservatet Miraflores, norr om Esteli. Där är lokala gårdar involverade i turismen och hyr ut rum och lagar mat åt de turister som vill lära sig om jordbruk och kaffeplantage och vandra i bergens majsfält och skogar. Och det var så vackert! De mogna kaffebönorna sken röda och mandarinträden släppte sina frukter just utanför dörren. De flesta sängar stod dock tomma, och våra värdar tog inte emot så många turister som de velat. Synd! För detta Nicaragua är verkligen värt att uppleva: de jordnära sympatiska människorna som lever och brukar själva kärnan i det växtrika landet. Och istället för att bo på hostels ägda av välbärgade européer eller amerikaner är det definitivt värt att stötta nicaraguanerna själva, som har så mycket att bjuda på.

Text och foto: Lovisa Dragstedt
infonicaragua@svalorna.se

LOVISA: Val och regionmöte i Estelí

Lovisa Dragstedt i Nicaragua, inlägg 3.

Det är bråda dagar i Esteli. Vi har besök av Svalornas styrelse från Sverige och de två landrepresentanterna från Peru och Bolovia, och veckan är packad av möten, prat och diskussioner. Det blir mer och mer uppenbart att utvecklingsvärlden är en värld i ständig förändring, och att arbetet innebär att konstant vara uppmärksam på omgivningen och anpassa verksamheten efter de nya situationer som hela tiden uppstår – och det på alla plan: sociala situationer världen över tar ny form och människors behov med dem, länder får nya regeringar och nya lagar, relationer mellan folkgrupper och nationer tänjs och böjs, det görs tekniska framsteg och ekonomier går upp och ner, och med det förändras världsmakterna. Och sedan har vi de förändringar som sker inom själva biståndsorganisationerna, med styrelser som måste ändra strategier för att följa utvecklingen, förändrade finansieringsvillkor, personal som går vidare och byts ut, kunskap som försvinner och nya idéer som kommer till.

Ja, utmaningar finns så det räcker till och blir över. Och att hitta lösningar till alla svårigheter är vad som gör jobbet intressant och givande, och dessa sammankomster så viktiga. Under diskussionerna tänker jag att nyckeln till ett produktivt arbete står att finna hos de inblandade människorna och organisationerna, och kommunikationen dem emellan. Samspel ger resultat.

Hittills har alla Svalor på mötet i Estelí fört fruktbara dialoger. Lite kulturella aktiviteter har också hunnits med – middag, dans och utvecklad lokalkännedom genom guidade turer på tobaksfabrik och om historien bakom stadens väggmålningar. Helt säkert har också det hjälpt samspeletet och det gemensamma framtidsarbetet på traven. 

I övrigt äger de lokala valen rum på söndag och idag är sista dagen för valkampanjen för det ledande Sandinist-partiet i Esteli. Nu hörs trummor och trumpeter när de marscherar in på torget, och oljudet väger upp för den ovanligt stillsamma kampanjen som inte haft mycket av varken debatt eller propaganda i år. Den allmänna förklaringen verkar vara att FSLN är säkra på sin seger, men det förklarar inte varför oppositionen inte gjort mer väsen av sig. Ja. Vem vet?

Lovisa Dragstedt

LOVISA: Flora och folkrörelser

Lovisa Dragstedt i Nicaragua, inlägg 1

Jag anländer till Nicaragua med en mängd romantiska idéer om landet, utan att någonsin ha satt min fot i Centralamerika. Jag har läst att Nicaragua, trots den utbredda fattigdomen, är ett av de säkrare länderna i regionen. Att här finns en stor artrikedom med många naturreservat och ekologiska lantbruk. Jag har läst om trivsamma byar och om konstnärsandan som sjuder i folksjälen. Men mest av allt tilltalas jag av min guideboks beskrivning av nicaraguanerna själva som ett stolt idealistiskt folk, väl insatta i den aktuella situationen och som gärna delar med sig av sina starka åsikter.

Och Nicaragua tar emot mig med frodiga gröna landskap och vänliga människor. Men jag blir snart varse machokulturen som råder genom männens busvisslingar, och hur riskfyllda Managuas gator kan vara. Svalorna Latinamerikas kontor ligger dock norrut i Estelí, i de trakter självaste revolutionären Sandino höll till. Här måste väl ändå glöden leva kvar?

Men mitt första intryck blir lite av en besvikelse – jag ser inga grupper som engagerat diskuterar i gatuhörnen, inga demonstrationer och inga musikanter. Det enda som talar idealism är de färgrika väggmålningarna med sina tysta budskap. En vacker bakgrund till stadens annars så högljudda puls.

Redan första veckan kastas vi in i Svalorna LA:s verksamhet och får åka till bergsbyn Jinotega på ett tre dagar långt seminarium tillsammans med de fyra samarbetsorganisationerna. Det är ett perfekt tillfälle att lära känna de människor vi ska jobba med och arbetet de utför, liksom att få lära oss mer om det gemensamma programmet. Den andra femåriga fasen av programmet ska precis ta fart, och målet är att förebygga sexuell kommersiell exploatering av barn och ungdomar i Nicaragua.

Och nu får jag äntligen ett smakprov på engagemang och vilja att förändra! Sammanvävt med föreläsningarna höjs röster runtom i rummet, en tar vid där en annan tystnar, och åsikter, känslor och idéer sköljer över oss. Dagarna tre tycks inte tillräckliga för det här gänget. Det verkar alltså vara här, i Nicaraguas civila samhälle bland otaliga folkrörelser, som motivationen till förbättring och utveckling hämtar sin drivkraft.

Lovisa Dragstedt
infonicaragua@svalorna.se