På besök hemma hos Beatriz

Beatriz Medina Silva deltar sedan drygt ett år tillbaka i Svalorna Latinamerikas landsbygdsutvecklingsprogram PDR. Hon bor tillsammans med sin man och två döttrar i Tagre strax utanför Tipan i Castilla Media. Hon är även tilltänkt ordförande för den nystartade biodlarföreningen som fortfarande inte har något namn och som just nu består av åtta medlemmar. Under vårt arbete med att samla ihop material till årets resultatuppföljning fick Alexandra och jag följa med under en förmiddag hemma hos Beatriz.

Beatriz Medina Silva visar upp trädgårdslandet bakom huset. 

Foto: Samuel Hallin Veres

Förutom biodling som kommer vara en sidoaktivitet ägnar sig Beatriz främst åt boskapsskötsel. Detta tillsammans med att ta hand om marsvinen på bakgården, sköta det stora avokadoträdet och hålla ordning på trädgårdslandet gör att dagarna fylls med arbete. Hon berättar att hon nyligen köpt in nya ställningar för att kunna utöka platsen för marsvinen så att hon i förlängningen kan sälja dessa till grannar och på marknader runt om i området. Tillsammans med PDRs experter på marsvinsuppfödning har Beatriz delat upp burarna med marsvin så att ungarna är för sig, de fertila honorna placeras tillsammans med de hanar som uppvisar bäst egenskaper för fortplantning och de som ska slaktas är i egna burar.

Marsvin som snart är färdiga för att slaktas. Foto: Samuel Hallin Veres

Vi frågar om hon tycker något har förändrats i och med hennes medverkan i PDR.

”Innan jag började delta i PDRs aktiviteter gjorde jag mest mina dagliga sysslor, utan att se någon särskild mening med dem. Sedan vi började organisera oss har jag förändrat mitt sätt att se på saker. Nu vill jag dels stärka vår organisation, men också förbättra kosten först inom min familj, sedan i Tagre och sist i närområdet genom att producera och sälja ekologisk honung och marsvin”.

Medan vi väntar på att de andra medlemmarna i organisationen ska komma för att fylla i enkäter visar Beatriz oss runt i Tagre. Hon pekar ut platsen där byborna tidigare hällde ut sina sopor, rätt ner för en sluttning och ner i dalen. Hon visar även kyrkan som rasade i samband med en jordbävning men som byborna sedan byggde upp. Tagre ligger vackert beläget på en platå med utsikt över dalarna i Castilla Media.

Utsikten från Tagre. Foto: Samuel Hallin Veres

Tillbaka hemma hos Beatriz säger hon att vi ska ta skydd under plåttaket till deras matrum på altanen. Hon plockar fram ett redskap som ser ut som en lång håv. Sedan klättrar hon upp i det stora avokadoträdet för att skörda de sista avokadorna för säsongen. Vi tittar smått oroade på när Beatriz försvinner upp bland löven. Plötsligt hörs en smäll när en avokado trillar ner på marken och vi förstår varför vi var tvungna att ta skydd. En stor avokado hade halkat ur håven och lämnat en liten krater efter sig i jorden. Efter ungefär en halvtimme har Beatriz plockat ner ett 50-tal avokados och säger åt oss att välja ut några var för att ta med hem. Vi kan inte annat än tacka och ser fram emot att njuta av de stora frukterna.

Beatriz skördar avokador med hjälp av en lång håv. 

Foto: Samuel Hallin Veres

Förmiddagen avslutas med att vi blir bjudna på lunch. Beatriz berättar om sina och organisationens planer.

”Vi har precis köpt in bikuporna så nu återstår det bara att köpa in bina och en drottning för att sätta igång arbetet. Alla i organisationen hjälps åt och vi har delat upp sysslorna mellan oss. I dagsläget arbetar vi bara med PDR men snart hoppas vi att kunna samarbeta med kommunen och andra organisationer för att förbättra levnadsvillkoren här i Tagre”.


Samuel Hallin Veres, programpraktikant, Peru

Utveckling = folkligt deltagand

Vad är utveckling? Hur utvecklar man? Och vem är det egentligen som är ansvarig för att utveckla? Under två dagar i juli samlades representanter från kommunerna och företrädare från det civila samhället i Castilla Media för att delta i workshops i offentlig styrning och ledarskap. Inom landsbygdsutvecklingsprogrammet PDR* som Svalorna Latinamerika är med att implementera är stärkandet av social och politisk organisering i regionen centralt. Tanken är att en hållbar och långsiktig utveckling endast är möjlig om olika aktörer i samhället arbetar tillsammans och har kapacitet att utöva sina roller.

Den första workshopen ägde rum i Machaguay – en av de fem kommunerna som PDR arbetar i. På strax över 3000 meters höjd är luften tunnare och att gå upp för trapporna till andra våningen i kommunhuset ger lite högre puls än vad vi praktikanter är vana vid. I mötesrummet har rådmannen, valda ledamöter, administrativ personal och företrädare från det civila samhället samlats för att lära sig mer om hur en effektiv förvaltning kan vara ett instrument för att utveckla kommunen och regionen i framtiden.

Gilberto Talavera (uppe t.h.) håller i diskussionen med deltagarna på workshopen. Foto: Samuel Hallin Veres

Temat för dagen var folkligt deltagande och varför det är viktigt. Gilberto Talavera är specialist på offentlig förvaltning och ansvarig för att hålla i workshopen. Metoden som Gilberto använder är att ställa frågor snarare än att föreläsa vilket gör att det är de som deltar som driver workshopen framåt. Efter ungefär en timme har vi kommit fram till kärnan av dagens ämne, nämligen: vad är utveckling? Ett svar kommer:
– Utveckling är en process, en rörelse och inte en fast slutpunkt.

Så långt allt gott, men hur ska man röra sig? Och vilka är det som ska driva på? Traditionellt har det varit det lokala styret, d.v.s. kommunen som sett det som sin uppgift att bedriva utveckling men Gilberto Talavera menar att tiderna har förändrats:
– Idag krävs samarbete mellan kommun, civilsamhälle och privata aktörer för att uppnå gemensamt uppsatta mål.

Rådman Justo Totocayo Garate håller med om att arbetet på kommunen har ändrats sedan han var borgmästare för några år sedan. Foto: Samuel Hallin Veres

I en liten kommun som Machaguay där det bor omkring 1000 personer finns möjligheter att hitta gemensamma strategier för att öka inkomster, förbättra skolan och öppna upp arenor för folkligt deltagande. Nyckeln är, som deltagarna på workshopen kommer fram till, att samarbeta och bjuda in de tre aktörerna – kommun, civilsamhälle och privatsektor – i gemensamma projekt och lära sig att arbeta tillsammans.

Ett talande exempel på hur detta kan se ut fick vi prov på i slutet av workshopen när det nystartade kooperativet Machaguays jordbrukarförening kom för att presentera ett förslag om att anordna en jordbruksmässa i Machaguay där Castilla Medias alla olika jordbruksföreningar bjuds in för att presentera vilka produkter de odlar och har att sälja. Rådmannen Justo Totocayo Garate svarade att kommunen gärna är med och stöttar mässan och att den i framtiden kan komma att hållas på årlig basis, gemensamt ordnad av kommunen, civilsamhället och privatsektorn.

Ordföranden för Machaguays jorbrukarförening, Rocio Zuñiga Minaya, presenterar förslaget om att anordna en jordbruksmässa. Foto: Samuel Hallin Veres

Workshopen avslutades därmed med ett konkret exempel på vad folkligt deltagande och utveckling har att göra med varandra. Där kommun, civilsamhälle och privatsektor tidigare setts som tre enskilda delar, ses de nu som tre pusselbitar som var och en är lika viktig för att hållbart och långsiktigt utveckla Machaguay och Castilla Media.


Samuel Hallin Veres, programpraktikant,  Peru


*PDR=Programa de Desarrollo Rural

Att organisera sig på Perus landsbygd

Samtidigt som Svalorna LA och dess samarbetsorganisationer genom landsbygdsutvecklingsprogrammet PDR (Programa de Desarollo Rural) hjälper de boende i Castilla Media att utveckla avokadoodlingar och masvinuppfödningar, stöttar de även de boende när det kommer till att organisera sig. Inom delmål tre, som handlar om politisk och social utveckling, stöttar Svalorna LA de boende i Castilla Media att samarbeta inom och mellan distrikten.

Liliana, som precis valts till kommunalråd i distriktet Machahuay, sa under ett möte med Svalorna LA:s samarbetsorganisationer att ”Vi är så vana vid att få, men inte vid att ge”. Och hennes kommentar speglar tydligt behovet av organisering. En viktig del med att de boende i Castilla Media organiserar sig är just att de ska känna och förstå att det är upp till dem själva att utveckla samhället de bor i.

Ett av Svalorna LA:s mål är att lokala kvinnliga ledare och företrädare för samhällsorganisationer utvecklar samordnade initiativ i Castilla Media. Det är ett mål som sedan 2012 har uppnåtts med 72 procent. För att fortsätta arbeta mot målet och förbättra organiseringen har Svalornas samarbetsorganisationer möten med de som är intresserade av att organisera sig i föreningar och arbeta för utvecklingen av sitt samhälle. Tillsammans lägger de upp en arbetsplan med mål och en vision för vad det är som de faktiskt vill uppnå.

Ett planeringsmöte med fruktodlarna i Huami och PDR.

Fruktodlarna i annexet Huami har precis haft ett planeringsmöte med Svalorna LA:s samarbetsorganisationer. De bestämde sig för att bilda en formell grupp, en förening, som de kallar för Asociación de Fruticultores Ecologicos Viraco (Ekologiska fruktodlarföreningen Viraco), för att tillsammans kunna arbeta för bättre fruktproduktion i Huami. De valde också ut ordförande, kassör och sekreterare som under en högtidlig ceremoni och applåder svors in i föreningens ledning.

Mötet med fruktodlarna och Svalorna LA:s samarbetsorganisationer ledde också till att de började planera vad för typ av aktiviteter, som till exempel utbildningar, de ska hålla i föreningen. Men en av de viktigaste sakerna medlemmarna bestämde sig för var föreningens vision; att fruktodlarna i Huami ska bli ledande inom ekologisk avokadoproduktion. På så sätt kan de slå sig fram på fruktmarknaden, vilket förbättrar ekonomin och gör det lättare att utveckla området de odlar och lever i.

Under tiden PDR verkar i Castilla Media kommer nu fruktodlarna i Huami få stöd av Svalorna LA och samarbetsorganisationerna som via PDR bland annat utbildar dem inom grunderna för organisering. På så sätt får fruktodlarna verktyg för att i framtiden fortsätta utvecklingen av Castilla Media.

Mathilda Bäcklin, informationspraktikant i Peru

JENNY: Socialt kapital i ryggsäcken

Jenny Ringarp i Peru, inlägg 10

Åsa och Arijana, programassistent och informatör på Svalorna Latinamerika i Bolivia, har varit här och hälsat på! Under besöket på en ungdomsaktivitet i empowermentskolan gör Åsa mig uppmärksam på något jag inte sett tidigare. "Dom har ju ryggsäckarna vända inåt."

Jag ser mig om i klassrummet och faktiskt, alla barnen har skolväskorna hängandes inåt, så att de tar upp en del av sittplatsen. (Se bilden!) När jag gick i skolan hängde vi dem tvärtom, utåt. Rätta mig om jag har fel men så är det väl fortfarande i Sverige?



Jag kan inte riktigt släppa detta, och börjar fundera. Min spontana slutsats är att det handlar om förtroende, eller alltså bristen på förtroende, för dem som sitter bakom, klasskompisarna. För de skulle ju faktiskt kunna sträcka ut handen, öppna blixtlåset i väskan och sno något. Jag tänker på socialt kapital.

Socialt kapital brukar beskrivas som summan av den tillit som individerna i en grupp eller samhälle har för varandra.

Höga nivåer av socialt kapital har kopplats till högre ekonomisk tillväxt, mer demokrati, mindre ojämlikhet, mindre brottslighet, lägre korruption och bättre fungerande myndigheter och till och med bättre genomsnittlig hälsa. Men forskarna är inte överens om hur man bäst bör mäta socialt kapital i ett samhälle. I statsvetaren Robert Putnams kända studie använde han variabler som hur många som läser tidningen, hur många som har medlemskap i en ideell förening, antalet sångkörer och antalet idrottsföreningar i varje region.

Något får mig att tro att sättet att hänga skolväskan kan vara en lika viktig nyckel. Vad tror ni?

Programmet för landsbygdsutveckling, där Svalorna ingår, har som ett grundläggande mål att stärka människors organisering på landsbygden. Och jag känner mer och mer att organisering är livsviktigt, för att öka sitt inflytande över de beslut som styr ens liv, och inte minst för att medborgarnas tillit till varandra ska skapa ett kitt som inget maktmissbruk rår sig på.

Putnams slutsats är att social interaktion mellan människor bygger starka band och att det i sin tur skapar det sociala kapitalet. I Majes är det extra viktigt att jobba med tilliten mellan människor. Här har de allra flesta nyligen invandrat för att ta del av jordbruksboomen i området och saknar därför det sociala skyddsnät som finns i hembyn. När kvinnorna i Majes deltar i aktiviteter och mikroföretag med andra kvinnor - när de överhuvudtaget träffas! - då tror och hoppas jag att det skapar en annan typ av tillit. Och om ungdomarna i skolan börjar se sig själva som aktörer för förändring, tillsammans, då finns det ingen hejd!

Och vad mycket mänsklig kontakt och samvaro gör, tänker jag när Åsa och Arijana åkt hem och lämnat mig och Nadia med ett tomt vardagsrum. Två personer som jag inte kände alls för några dagar sedan. Nu känns det lätt att skriva eller ringa och be om råd eller utbyta idéer. Nu finns ett ansikte, ett skratt och en människa bakom namnet, nu finns förtroende.

Åsa, Arijana och jag i soliga Arequipa. Nadia finns bakom kameran!

Jenny Ringarp