”Padre” Cardenal var, precis som flera av Mary Barredas idéer, genomsyrad av befrielseteologin - den katolska rörelse som anslöt sig till en marxistisk agenda med ett särskilt fokus på social rättvisa och den Latinamerikanska arbetarklasskampen. Medan Fernandos nu 90-åriga bror Ernesto Cardenal gjorde sig välkänd som en intellektuell och poetisk röst under det Sandinistiska upproret som störtade Somoza-regimen 1979, förde Fernando den revolutionära kampen till kyrkorummen och genom bibeltolkningar. För honom fanns det ingen motsättning mellan religion och marxism, två världssyner som i andra fall brukar betraktas som varandras motsatser.
Iglesia de la Recolección, en kolonial kyrka som ligger precis bredvid Mary Barredas huvudkontor i León. Foto: Johannes Rydinger
Jag pratar med Carmen Flores, en av ledarna för Mary Barreda, om hur befrielseteologin påverkat deras arbetsmetoder och människosyn. Carmen berättar hur, innan befrielseteologins intåg i Latinamerika, många inom den katolska kyrkan bar på en rädsla inför Gud.
Det handlade om den bestraffande Guden. Den som visade sig vara en passande pusselbit i det patriarkala förtrycket. Det var en Gud som tvingade kvinnan i underläge och lät mannen sitta i soffan och få maten serverad utan att han behövde lyfta ett finger, eller möjligtvis handen för att slå henne.
När befrielseteologin spred sin gospel öppnades en rörelse upp med större fokus på frigörelse och kärlek. Det handlar om en kärleksfull Gud som älskar dig för den du är, menar Carmen. På så bereddes en väg för att läsa och kungöra evangelierna utifrån en kvinnas ögon. Göra tolkningar som stödjer även kvinnans frigörelse, en feministisk läsning av bibeln. Det är ett fokus på ett kärleksbudskap som går att ta till sig oavsett om du tillhör den evangeliska eller katolska kyrkan, de två största kristna samfunden i Nicaragua, poängterar Carmen.
Vidare berättar Carmen om betydelsen av att lyfta fram ”La Magnifica”, Jesu mor Maria, som ett betydelsefullt exempel på beskyddande och kvinnlig styrka. Att använda henne som beröringspunkt inom Mary Barredas olika samtalsgrupper har varit ett sätt att ena kvinnorna i deras kamp och visa på deras inneboende förmågor, rätt till agens och frihet.
I samtal med Carmen Flores på Mary Barredas huvudkontor. Foto: Johannes Rydinger
Vi talar en stund om betydelsen av att kunna ena folk i en gemensam kamp. För Carmen har det varit viktigt att lägga betoning vid spiritualitet, snarare än religiositet, för att kunna öppna upp för fler tolkningar av Gud. Jag fick ytterligare en skymt av hennes intresse för att öppna upp för religionsdialog under ett av mötena förra veckan där hon inledde mötet med en presentation av fyra hinduiska lagar om livet.
Det rörde sig om perspektiv som menade att inget händer av en slump. Vi är del av ett större system och det finns alltid en mening bakom varje händelse, utlöst av orsaker och verkan bortom vår förståelse. I hennes presentation menar hon att personen som kommer in i ditt liv just nu är där för att lära dig eller lära sig själv något. Eller att ”närsomhelst något börjar är den rätta tiden för det att börja”. Det går inte att skynda på. Allt börjar vid rätt tid, antingen före eller efter. Otålighet och intolerans hindrar oss bara från att se det vackra i händelserna.
Tankegångar som säkerligen både kan vara frustrerande eller oerhört hjälpande när man jobbar med personer som varit med om extrema trauman och förtryck.
Johannes Rydinger, infopraktikant, Nicaragua
