MARTINA: Så var man gudmor åt en bil...

Martina Hibell i Bolivia, inlägg 5
I måndags följde jag och mina kollegor Samuel och Micke med vår samarbetsorganisation Cassa upp till El Alto för att fira deras nya pick-up som de fått donerad av en tysk organisation. Utan att riktigt veta vad det skulle innebära följde jag glatt med upp i tron att det skulle ta max ett par timmar. Bilen skulle ”Challas”, det vill säga välsignas enligt aymaratraditioner för att bringa tur och lycka inför dess framtida strapatser.

Till att börja med blev Micke och jag utnämnda till gudföräldrar, varpå vi även var, något förvirrade, hedersgäster. Till att börja med fick vi fästa blombuketter vid väl valda ställen på bilen. Sedan skulle vi gå runt bilen, högervarv, för att kasta blomblad och ge våra bästa tankar. Andra varvet var det cocablad och tredje varvet skulle det sprutas öl. Efter detta var det Apthapi (andinskt knytkalas) på listan och oförberedda som vi var hade vi bara någon timme tidigare ätit lunch. Men, vad gör man? Man äter ändå och jag måste ändå erkänna att det var ett av det bättre knytkalasen jag har varit på i Bolivia. En majskolv, några potatisar och en köttbit. Senare var det dags för ölen, och man ska inte tro att man själv kan välja i vilken takt man ska dricka. Med magarna sprängfyllda av mat skålade vi och som gudföräldrar har man även uppgiften att se till att ingen står med tomt glas, varför vi sprang runt och serverade mellan skålarna.


När måltiden var över var det tid för livemusik och dans och Tata Mariano (en äldre man som är kunnig inom aymaratraditioner och har en gåva som gör honom kvalificerad att utföra riterna) började med sitt arbete. Två glas förbereddes, det ena med sprit och det andra med rödvin, vari vi sedan i tur och ordning fick lägga i två cocablad i varje glas samtidigt som vi återigen skänkte våra bästa tankar och lyckönskningar. Över glasen lästes sedan olika ramsor varpå de på ett speciellt sätt kastades ut över marken.

Efter detta skulle sprit hällas ut på bilen, tillsammans med våra bästa lyckönsknigar (och jag måste erkänna att jag inte var helt innovativ och att samma önskningar kom upp flera gånger) och sen var det dags för bålet. Tata Mariano hade förberett två fat med cocablad, färgglatt alpacagarn och olika sötsaker som symboliserade olika saker, vilka skulle offras till Pachamama (moder jord) som är den kraft man huvudsakligen hyllar inom aymarakulturen. Det är viktigt att bålet brinner rätt för att det ska bringa tur och lycka. Fyra av oss fick sedan gå runt bålet och spruta öl på marken. Efter detta var själva välsignelsen klar men musiken, dansen och öldrickandet fortsatte ett par timmar till. Vad jag trodde skulle bli ett par timmar i El Alto och en skål blev en hel eftermiddag plus kväll med riktig fest och intressanta traditioner.


Jobbet för våren börjar dra igång på allvar och jag ser fram emot vad som väntar. Vi ligger i startgroparna för att börja utveckla ett nytt program vilket kommer att vara min huvudsakliga uppgift under resten av min vistelse här i Bolivia. Tyvärr kommer jag inte vara här när slutprodukten presenteras men jag kommer intensivt följa processen hemifrån.

Imorgon (fredag) börjar karnevalen och stämningen börjar kännas av i hela stan även om det ökända vattenkriget inte tagit fart ännu. Själv ska jag förhoppningsvis fly landet några dagar och bege mig till stranden i Chile där jag hoppas få lite värme, sol och bad.

Skriver snart igen!
Martina