Linnea Uppsäll i Bolivia, inlägg 8Svalorna LA stöder flera organisationer som arbetar på landsbygden. I lördags besökte jag en kurs i kommunikation och mänskliga rättigheter som samarbetsorganisationen Cised ordnat. Vi var i byn Tacamara tre timmar från La Paz men ljusår ifrån en vanlig arbetsdag på kontoret.
Som utlänning sticker man ut i de flesta bolivianska sammanhang. Deltagarna i kursen i Tacamara uppfattade mig och min kompis Anna (som jag presenterade som turist) som representanter för en rik utländsk organisation. Därmed blev vi betraktade som extra viktiga personer. I alla fall kändes det så när de envisades med att placera oss längst fram, bad mig hålla tal flera gånger, spelade musik, gav en present och överlämnade ett par ansökningar om pengar.
Det är självklart smickrande att få uppmärksamhet, men det 
föder ju också vissa frågor om vår roll. Är det vanlig gästfrihet eller representerar vi någon sorts vandrande bankkonton, redo att bygga kulturcenter och växthus i de byar som ger finast presenter?
föder ju också vissa frågor om vår roll. Är det vanlig gästfrihet eller representerar vi någon sorts vandrande bankkonton, redo att bygga kulturcenter och växthus i de byar som ger finast presenter? 
Jag tror det handlar om kommunikationsproblem. Svalorna LA stöder utvalda samarbetsorganisationer som främst arbetar med utbildning. Det är väldigt liten andel pengar som går till någon sorts infrastruktur. Men kanske är det enklare att tänka på det omedelbara behovet av växthus snarare än utbildning, även om Svalorna LA, samarbetsorganisationerna och målgruppen är överens om vad som leder till långsiktigt hållbar utveckling.
I alla fall, själva kursen förstod vi inte så mycket av eftersom den till största del hölls på ursprungsspråket aymará. De delar som var på spanska var väldigt intressanta, exempelvis om ägarna av massmedier i landet och grundläggande rättigheter.
Plötsligt hittade direktören för Cised på att jag kunde berätta om rättigheter i Sverige, ett land som ingen av deltagarna ens visste var det ligger. Så det fick bli ett improviserat tal om socialdemokrati, allemansrätt och studiemedel inför ett femtiotal nyfikna ungdomar. De ställde frågor om allt möjligt och verkade lite imponerade när jag nämnde att Volvo och Ericsson kommer från Sverige. Dock tyckte de det var mesigt att vi bara har några få sorters potatis att välja på i mataffärerna, i Bolivia finns flera hundra.
Linnea Uppsäll
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar