Jag har tagit av mig skorna och strumporna, vikt upp byxbenen och har bara ett linne på överkroppen. Bussens element i höjd med mina vader sprutar ut het luft så jag väljer att lägga upp benen på det tomma sätet intill mig. Jag öppnar bussfönstret ett par centimeter och känner den isande nattluften tränga in.
Jag är på väg hem till La Paz. Den gamla och skruttiga bussen ska transportera mig 10 timmar på skumpiga vägar genom den kyliga natten. Allt jag önskar är att få sova för att slippa uppleva den till synes oändligt långa resan som väntar mig.
Det jag för mitt liv inte kan förstå är hur bolivianerna runt omkring mig sitter med jackan på och med en filt över benen, medan jag omöjligen kan sluta svettas och kippa efter frisk luft.
Min hypokondriska oro över att ha slängts in i klimakteriet eller något liknande stillas ett par veckor senare när jag återigen färdas med buss. Denna gång har jag sällskap av min skotske vän Martyn. Vi svettas ikapp han och jag, klädda i t-shirt och jeans, medan återigen våra bolivianska medresenärer väljer att behålla både tröjan och jackan på.
Hur är det möjligt? Tål jag värme sämre än bolivianer?
Jag tror inte det. Ofta befinner jag mig nämligen i en minibuss (La Paz vanligaste kollektivtransportmedel) tillsammans med 14 andra personer som alla verkar nöjda över att samtliga fönster är vidöppna trots att utomhustemperaturen visar på strax över nollgradigt. Och det regnar. Och det blåser.
Min slutsats för dagen är att jag gnäller för mycket. I mitt trygga och väluppvärmda fosterland är busstemperaturen alltid perfekt. Är man som svensk inte nöjd med något anses man ha rätt att klaga. I Bolivia däremot, vad det än gäller, är det ytterst sällan man hör någon gnälla. Varken på att det är för kallt, att något är för tungt att bära eller att de närapå obefintliga semesterdagarna är för få. Detta är naturligtvis på gott och ont i ett land där de mänskliga rättigheterna dagligen kränks. Men det får vi prata mer om en annan dag.
Sofi Önneby
infobolivia@svalorna.se
3 kommentarer:
var åkte du ifrån?
Första resan gick från Uyuni och den andra från Oruro.
Been there and done that, visst har du väl? :)
ja.. två gånger till uyuni. har för mig det var sådär smällvarmt först, när värmen var på, sen iskallt på natten när man inte kunde sova. då avundades jag alla bolivianer som hade filt med sig. andra gången åkte jag tåg, mycket trevligt! men jag fattar inte heller riktigt medelbolivianens attityd till temperatur: alltid tunna plastskor med flera lager tjocka tröjor, oavsett om det är midvinter eller sommarvärme? nåt mysko är det.
Skicka en kommentar