Genom en folkomröstning i början av året godkändes den nya konstitutionen i Bolivia. Konstitutionen innebär en hel del förändringar för landet, exempelvis ett större lokalt självstyre för ursprungsfolket.
Nu i helgen besökte jag vår samarbetsorganisation Cesefades aktivitet i Copacabana, en ganska mysig, om än hyfsat turistig, stad som ligger vid stranden av Titicacasjön. Aktiviteten var en utbildning i ledarskap för de lokala ledarna. Varje by och samhälle väljer varje år en ledare som är ansvariga för planeringen i området. Många av dessa ledare går Cesefades kurser för att lära sig mer om t ex ledarskap, planering och mänskliga rättigheter.
Under söndagen var det möjligheten att få mer självstyre i Copacabana som diskuterades. Deltagarna presenterade vad de allra mest såg fram emot med självstyre för ursprungsfolket, och med hjälp av en advokat diskuterades vad som egentligen var rimligt att hoppas på. En borgmästare vars område har kommit längre än Copacabana i kampen för självstyre åt ursprungsfolket var inbjuden för att berätta om hur de hade gått tillväga och vad de hade uppnått.
Eftersom större delen av diskussionen fördes på aymara och mina kunskaper i det språket tyvärr är tämligen begränsade hade jag svårt att förstå allt, men en del snappade jag i alla fall upp. Det var uppenbart att det man allra mest såg fram emot var att få ett större inflytande över när, var och hur de tillgängliga resurserna skulle användas. Man ville också få möjlighet att stifta egna lagar och lättare kunna ta tillvara sina gamla seder och bruk.
Något som dock förvånade mig var att bilden av det egna ursprunget inom aymarakulturen var väldigt romantiserad. Det pratades om att innan spanjorerna kom hit och förstörde allt så var det ingen som ljög, stal eller mördade. Det som behövs är kanske istället en lite mer nyanserad bild. Är det möjligt att ta det bästa från den egna kulturen, men även ta tillvara de erfarenheter och upptäckter som gjorts av andra? För att på så sätt kunna gå framåt istället för att fastna i det förgångna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar