Presentation

Lär känna våra praktikanter här.

23 april 2010

NADIA: Dumpad i ett underverk

Nadia Enedahl i Peru, inlägg 6
Till min lycka hade Machu Picchu öppnat lagom till min semester i påskas. Jag och min vän slog på stort och köpte ett paket där alltifrån resa, inträde och mat ingick. Vi insåg att det hade varit bättre att resa på egen hand än genom en bluffagentur som lämnade oss ensamma i djungeln – men då var det redan för sent.

Machu Picchu hade varit stängt sedan översvämningarna i januari. När vi kom fram till Cusco och hostelet där vi skulle bo blev vi överfallna av en intensiv säljare i receptionen. Han insisterade på att vi absolut inte kunde hitta en bättre och billigare agentur än hans för att åka till Machu Picchu. Efter en kort funderare bestämde vi oss för att köpa resan med helpension - även om det för mig var mer pengar än vad jag egentligen hade råd med.

Vi fick inget kvitto på en gång, men säljaren lovade att han skulle återkomma med det några timmar senare. Klockan fyra på morgonen dagen då vi skulle åka hade vi fortfarande inte fått något bevis på att vi hade betalat. Vi fick som tur var ändå åka med på resan, men var tvungna att byta buss tre gånger för det var oklart vilken guide vi skulle ha. Det blev mycket stress, problem och bekymmer på vägen, men när vi kom upp till inkaruinerna och den starka energin var det fortfarande värt det.

Det var ett vägras på vägen så alla var tvungna att gå ur bussarna,
vänta i två timmar, för att sedan traska genom leran till närmaste by.


Så var det resan tillbaka till Cusco... Efter en kort busstur, en tågtur, en rask promenad från stationen och drygt två timmars köande till linbanan för att passera floden kommer vi fram till andra sidan där bussen ska ta oss tillbaka till Cusco. Vi blir överraskade. Ingen guide, ingen buss. Vi väntar och väntar. Det börjar bli mörkt. Runt omkring oss är det djungel, lervägar och berg. Till slut tvingas vi inse faktumet att vi blivit övergivna och liftar med tio vägarbetare i deras pick up.


Vi är tydligen inte de enda som råkat ut för detta läser jag i tidningen. Det var ett drygt äventyr som kunde slutat illa, men som nu är ett minne för livet som jag kan skratta åt.

Nadia Enedahl

3 kommentarer:

Maja sa...

usch då, men ni verkar haft det rätt bra!

jag har gjort detsamma, vi fick dock kvitto men vi fick inte åka tåg hela vägen (som han utlovat), blev inte upphämtade i aguas calientes för att bli tagna till hotell (och hade inget hotellnamn på kvittot), och blev sedan inte heller upphämtade när vi väl var tillbaka med tåget därifrån. jag klagade dock och fick typ 10 dollar tillbaka. hmm.

Nadia Enedahl sa...

Vi var nog för trötta för att bli upprörda så vi hade det rätt bra i alla fall. Hahaha. Det verkar vara många agenturer som luras och ger dålig service. Vi fick lift till Santa Teresa, därifrån betalade vi en kille för att köra oss de sex timmarna till Cusco mitt i natten. Bilpengarna fick vi tillbaka när vi klagade, men det var allt..

Jenny sa...

vilka fina bilder! minns er uppsyn när ni släntrade in i lägenheten mitt i natten efter den sista etappen på äventyret. lite trötta. =)