Presentation

Lär känna våra praktikanter här.

5 maj 2010

GIZELA: Lovsång till en vän

Gizela Stenfeldt i Nicaragua, inlägg 2

En svag bris letar sig in genom dörren som är öppen mot trädgården. Ur högtalarna strömmar visor av Emil Jensen. När jag tittar upp från min dator ser jag en älskad vän. Det är Sofie Karlström, min praktikantkollega. Hon sitter på min säng och skriver en artikel. Saker och ting känns ganska meningsfulla. Vi fyller rummet med liv.

Nu är det vacker vår i min hemstad Norrköping. Och jag skulle ge väldigt mycket för att få stå på Parken och applådera mitt fotbollslag IFK Norrköping. De har inlett säsongen strålande. IFK är laget i mitt hjärta.

Men, nu är jag i Nicaragua. Och min uppgift är att skapa mening i tillvaron här. Det finns något som underlättar den saken. Det är min allra närmaste människa här - Sofie. Hon är värd att besjungas.

Sofie. Jag höjer dig till skyarna. Rakt av. Och är oändligt tacksam över att ha dig vid min sida.

Vi delar samma frustrationer i vardagen. Vi pratar om sådant som är viktigt. Vi skriver och målar för att förstå oss på det som händer i våra liv. Och vi lever. Varje dag. Ibland kostar det mer, ibland mindre. Sådan är vår vardag här i Nicaragua.

Sen upphöjer vi ironi och svart humor till lag. Skrattar oss skrynkliga. Och det där som Emil Jensen sjunger stämmer på pricken: "Ni som skrattar er fram till det sjukt seriösa”. För att hos oss ligger glädje och sorg nära varandra. Som två sidor av samma mynt. Vi kan nog nästan skämta om allt. Det blir en sport att kunna använda ironi när det blåser hårt. Men alltid i samförstånd och med all respekt i världen för den andre.

I veckan besöker vi den där boxningsklubben. Det är dags att uppfylla drömmen om att bli boxare nu.

Ett ska du veta, Sofie. Och här avslutar jag med ord från en av våra ledstjärnor, poeten Bruno K Öijer: "Om du försvinner är jag din comeback".

Gizela Stenfeldt

5 kommentarer:

Kerstin sa...

Vad jag är glad att ni har varandra och att ni trivs så bra ihop. Det betyder mycket att ha en nära vän, speciellt när man lever ett så utsatt liv som ni gör just nu. Vet att Sofie också är otroligt glad att du finns där.

Kram Kerstin

Soffan sa...

Jag hänvisar till min pressekreterare som redan uttalat sig å mina vägnar i föregående kommentar.

(Och så kan jag lägga till att du verkligen är en ängel sänd från ovan. Jag lär mig nya saker av dig varje dag, och jag har fortfarande ont i magen från vår förra skrattattack. Personer som du växer inte på träd. Eller jo, det skulle vara i Mörlunda då. Din belöning finns garanterat i himlen. Och om du försvinner är jag din comeback. Och om jag försvinner ska du veta att du gjorde allt värt det.)

Syster sa...

Jag antar att det är upp till mig att stämma in i kören som lovsjunger laget i våra hjärtan, IFK! Ikväll hade du utan tvekan kunnat njuta till fullo för det laget presterade. Du hade inte behövt oroa dig, inte behövt bli besviken eller irriterad. Ikväll stod Nurre i det andra målet ;) För övrigt är jag också väldigt glad för Sofie, jag gillar att ni funnit varann och jag hoppas jag kan komma förbi och hälsa på inom en snar framtid. Tills dess får ni lite Swedish löööv och vårsol! Kram från R!

Malena sa...

fint!

Bantaren sa...

Jag blir glad för din skull att du kan besjunga en nyfunnen vänn med dessa finstämda ord. Ingen överaskning, du drar till dig dem bästa;-) Jag önskar er en lång relation.

ps. vill gärna dela ett citat från boken jag just läser.

Att förklara att existensen är absurd är att förneka att den någonsin kan givas en mening; att säga att den är mångtydig är att hävda att dess mening aldrig är slutgiltig, att den ständigt måste erövras på nytt.

Jag tror på dig och dina val.

Så länge stjärnan lyser är jag med mot nya mål.