PERNILLA: Vad gör man om man har parasiter i magen?

Pernilla Nordvall i Peru, inlägg 2

Tre dagar efter att jag landat i Peru fick jag problem med magen. Först kände jag en enorm skam över att vara dålig i magen, men det gick över rätt fort när ingen tyckte att det var något konstigt och istället för att bli äcklade välvilligt erbjöd mig diverse huskurer. Min förhoppning var att det skulle gå över efter ett par dagar om jag inte gjorde något väsen av det. Det gick inte över.

Efter en vecka gick jag till en klinik tvärs över gatan från där vi bor. Efter många om och men fick jag lämna mina prover för analys. Hela spektaklet kostade mig cirka 35 kronor och resulterade i att de inte hittade något annat än att allt var normalt och skickade hem mig.

Min diet bestående av enbart kokta saker hjälpte till viss del, men när jag inte blivit bättre efter en månad tröttnade jag och gick till Clínica Arequipa, stadens bästa klink. 450 spänn och tre återbesök senare fick jag utskrivit en antibiotikakur. Tabletterna säljs styckevis för 15 kronor stycket.

I Peru är 30 procent av befolkningen utan rent vatten. Hemma hos oss har vi vatten i kranen. Visserligen måste man koka det i tio minuter innan man kan använda det till mat och dryck, men det finns i alla fall. Dessutom köper vi hem dricksvatten i sjulitersdunkar för 17 kronor dunken.

2009 levde nära 35 procent av den peruanska befolkningen i fattigdom. De har inte råd att köpa flaskvatten. De har inte heller råd att köpa en antibiotikakur för 150 kronor. Så vad gör man då om man får en parasit?

Jag kan själv intyga att parasiter i magen har stora konsekvenser för ens välbefinnande och ens förmåga att leva ett normalt liv. Är man sjuk blir man oerhört begränsad och kan varken arbeta, organisera sig eller fungera socialt. Hur ska man då kunna ta sig ur fattigdom och kräva sina rättigheter, om man har parasiter i magen?


Pernilla Nordvall