BJÖRN: Världen hänger samman

Björn Reisnert i Sverige, inlägg 1

Ibland kan jag få en känsla av att allt i världen hänger samman. Människor har olika förutsättningar och lever mycket skilda liv, men i mänskligheten och i allt det som vi delar blir världen en och samma. Denna känsla fick jag när jag var på Billströmska folkhögskolan på Tjörn och träffade de tio deltagarna som läser kursen De ungas rätt- En kurs om globala frågor med fältstudier i Bolivia.
 
De tio deltagarna brinner av längtan att komma iväg. Den 10 februari lyfter planet och nu vill de lära sig så mycket det bara går inför resan. Jag var där för att dela med mig av mina erfarenheter från när jag var informationspraktikant för Svalorna LA i Bolivia i våras.

Frågorna är många. Trots att mitt pass egentligen tog slut för en kvart sedan har deltagarna öronen och ögonen på helspänn för att lära sig ytterligare något om hur Svalorna Latinamerika arbetar, om boliviansk inrikespolitik eller bara hur man ska bära sig åt om man blir magsjuk. Allt mellan himmel och jord kort och gott.

Det är upprymmande att veta att dessa deltagare snart kommer till Bolivia för att se detta fascinerande land och vara med om så berikande upplevelser och möten.

Vi pratar tillsammans om varför man egentligen väljer att åka. Deltagarna får prata två och två och trots att de bara är tio stycken får de höja rösten för att göra sig hörda. De säger att motivet ändrats under kursen. Först tänkte de att de ville hjälpa andra för att få en bättre tillvaro. Men efter att ha tagit del av berättelser, filmer, böcker och annat har de kommit fram till att det mer handlar om ett ömsesidigt utbyte.

 – Vi åker ju också mycket för vår egen skull. För att växa som människor, säger någon.
Jag kom fram till Billströmska folkhögskolan sent på kvällen för att ha ett pass då, om mina personliga erfarenheter som informationspraktikant för Svalorna LA, och dagen därpå ha ett pass om det bolivianska samhället.

Jag var lite trött efter resan från Malmö, men piggnade snabbt till när jag genast möttes av deltagarnas intresse och förväntansfulla frågor. Jag bjöds på mat och kaffe när jag kom fram, men fick inte mycket utrymme för att äta, vilket inte gjorde mig det minsta.

För mig blev berättandet en resa tillbaks till Bolivia. Minnena som slumrat sedan i juni då jag kom hem väcktes till liv och jag påmindes om hur viktigt det är att vi människor möts. Det är när vi människor möts som kontinenter binds samman, fördomar suddas ut och givande samarbeten inleds.

Jag är tacksam för att jag fick komma till Billströmska och påminnas om detta.

Björn Reisnert