JOHANNA: Från teori till praktik

Johanna Sellberg i Sverige, inlägg 1

Min första vecka som kanslipraktikant på Svalorna Latinamerika är avklarad och bitarna börjar falla på plats. Under de kommande månaderna ska jag arbeta med kampanjen Rätten till din egen kropp! Kampanjens fokus är sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR). Mina tidigare erfarenheter genom en fältstudie i Nicaragua har gjort att kvinnors rätt till säker abort ligger mig extra varmt om hjärtat.

Med en magisterexamen i freds- och utvecklingsstudier i ryggen hoppas jag att min praktik ska ge mig erfarenheter i hur man går från teori till praktik inom svenskt utvecklingssamarbete. Vardagarna börjar ta form i storstaden, på morgnarna pendlar jag och åker rulltrappa, självklart ståendes på höger sida. Människorna runt om mig drar upp axlarna i sina tjocka vinterjackor i ett försök att stänga ute den bitande januarikylan. De skyndar fram, stressade för att hinna till möten och inte missa deadlines. Jag undrar om någon av de på höger sida i rulltrappan, de som för tillfället står still, funderar på de rättigheter och möjligheter vi svenskar har att bestämma över vår sexualitet och över våra kroppar. Med detta sagt menar jag inte att det svenska samhället är felfritt, det finns diskriminering och inträffar dagligen övergrepp gentemot kvinnors och mäns integritet.

I Sverige finns dock helt andra förutsättningar till att bestämma över sin kropp och sin sexualitet, både legalt och normativt. Sverige har i sin biståndspolitik betonat vikten av att satsa på SRHR-frågor även om det i många fall rör kontroversiella ämnen. Ett område som under senare år fått mer uppmärksamhet inom utvecklingssamarbetet är homo- bisexuella och transpersoners rättigheter, där Sidas anslag ökat kraftigt.

I Svalorna LA:s tre samarbetsländer håller situationen för hbt-personer sakta att förbättras till det bättre. Det verkar dock finnas stora svårigheter med att gå från teori till praktik. Både Bolivia och Peru har en lagstiftning som förbjuder diskriminering av hbt-personer, och homosexualitet är sedan 2008 bortplockad som straffbeläggande handling i Nicaragua. Trots de legala förutsättningarna möter många hbt-personer i länderna mycket motstånd när de uttrycker sin sexualitet. Det är ofta stora skillnader mellan landsbygd och stad, där toleransen generellt är högre i den senare. Många vittnar om våld, glåpord och familjer som vänder dem ryggen. Heterosexualitet är normen i dessa länder som alla påverkas av de patriarkala rådande strukturerna samt den katolska kyrkans konservativa värderingar.

För att hbt-personers rättigheter ska bli accepterade i praktiken krävs mycket arbete som syftar till att förändra normer och attityder i samhället, bland annat genom att erbjuda ungdomar adekvat sexualupplysning. Denna är även viktig för att på ett mer övergripande plan bidra till reflektion kring stereotypa könsroller som är vanligt förekommande i den specifika kontexten. Det är ett arbete som kommer att ta lång tid eftersom normer är djupt rotade i ett samhälle och tar tid att förändra. Det skulle dock inte skada om fler människor ägnade åtminstone tiden i rulltrappan åt att fundera över de olika förutsättningar vi människor har till att själva bestämma över våra kroppar och vår sexualitet, och på vilket sätt de skulle kunna bidra till en förändring, trots sitt pressade schema.

Johanna Sellberg