MIA: En svala tog en tur över grannskapet

Mia Moberg, informationspraktikant i Bolivia, inlägg 4.

Det ligger röda krukskärvor i sanden. Min nya kollega från orten räcker mig en och berättar att de är från Inkatiden. Det urandinska arvet finns överallt upptäcka i Castilla Media, dit jag åkt för att hälsa på min dito informationspraktikant i Peru - Maria, och för att se hur Svalorna LA jobbar där.

Historian och nutiden finns här sida vid sida i jorden, i traditionerna och i brukandet av odlingsterrasserna som spirar av liv och växtkraft. Förra året upptäcktes ett matlagringsförråd från tiden då inkafolket regerade här och de udda växter som nu står vid det underjordiska skafferiets kant, spirar mot solen för första gången på årtusenden efter att ha grävts upp ur sin djupa frövila.

Juan Carlos från Yachay Wasi (en organisation inom PDR), tittar ner i skafferiet från Inkatiden. Bredvid står en växt från ett frö som kom upp med jorden som grävdes upp.

 

Området Castilla Media, som bland annat består av byarna där Svalorna LA bedriver verksamhet; Viraco, Machaguy, Tipan och Uñon - är grönt och prunkande på sina varsina höjdplatåer mellan de kala bergen. Vi har åkt sju timmar på den mest slingrande och riskfyllda väg jag någonsin rest på. Sandbergen som omsluter dalgången hänger över vägen med klippor och lösa stenblock, de enkelriktade partierna av grusvägen ligger precis över de brantaste stupen. Upp ska vi, och väl där uppe nära molen och på de gröna kullarna ligger paradiset.

Så berättar nästan alla jag träffar; ”Vi har precis allt här: guld, silver, grönska, varma källor, mineralrikt vatten, sol och djur  och fåglar av alla slag. Allt du sätter i jorden här får liv". Ändå flyttar ungdomarna bort från Castilla Media. Man vill bli läkare, ekonom eller ingenjör – inte bonde såsom mamma och pappa som sliter hela dagarna ute på sina ”chakran” (fält).

Castilla Medias djupa gröna dalgång verkar som kuliss när det spelas volleyboll på skolan i Machaguy.

Programmet i Peru, PDR (Programa de Desarollo Rural – Program för landsbygdsutveckling), jobbar just för att få detta område att leva vidare genom bättre jordbrukstekniker, stärkta politiska rättigheter, ledarskapsutbildning och ökad medvetenhet om miljön hos barn. Likheterna med programmet i Bolivia är organisationernas driv och passion för det de gör. Självklart jobbar de i Peruprogrammet PDR (2012-2016), liksom i Boliviaprogrammet Suma Thakhi (2009-2013), med Svalorna Latinamerikas vision att stödja utsatta för att organisera sig och samarbeta för ett ökat inflytande i samhället samt att stödja mänskliga och ekonomiska rättigheter och utbildning.

Som besökare med bakgrund i Suma Thakhis arbete i El Alto, tycker jag mig urskilja att respektive landsprogram jobbar mycket olika. Särskilt då PDR:s tre organisationer fokuserar på varsitt delmål inom Peruprogrammet medan man inom Boliviaprogrammets organisationer jobbar med alla fyra delmål parallellt. Man kan tänka sig att arbetet på en ort där man kämpar för att få folk att stanna kvar på platsen likt sina förfäder, bland rika naturmässiga resurser och där alla känner alla, på många sätt är olikt det jobb som krävs i El Alto. Suma Thakhis aktiviteter utförs ju i ett samhälle som är uppbyggt av arbetsinvandrare, där få har sina rötter och där fattigdom, diskriminering och kriminalitet utgör de största hoten mot individers personliga välmående och utveckling

Jag känner mig mycket lycklig över att ha fått lära känna Castilla Media, PDR och Peruprogrammet, men ännu lyckligare är jag nog över att vara tillbaka på jobbet i La Paz och i El Alto med nya lärdomar och nya erfarenheter från systerprogrammet i det andinska grannlandet. På mitt skrivbord ligger en liten bit målad kruka som påminner mig om att vi är en pyttedel i en lång rad historier som alla bär på olika kunskaper och erfarenheter.  

Text och bild: Mia Moberg