 |
| Brenda från Castilla Media talar inför lokalpolitiker. |
Om två veckor tar jag farväl av Arequipa och beger mig hem till Stockholm igen. Med avslut följer ofta en tillbakablick på den tid som varit. Både formellt och personligen. I ljuset av två andra bra reflekterande texter, som finns här och här, vill också jag dela med mig av några lärdomar.
När jag under min tid i Peru har försökt att bilda mig en uppfattning om Svalorna Latinamerikas utvecklingssamarbete här i synnerhet och svenskt bistånd i allmänhet har jag gått till väga på olika sätt.
Intervjuer med de kvinnor och ungdomar som vi arbetar med här har exempelvis hjälpt till att förstå den personliga betydelsen som samarbetet har. Ibland har det dock känts svårt att foga samman de små berättelserna till en helhet och få en uppfattning om vart vi är på väg. De gångerna har jag sökt mig till våra LFA-matriser.
LFA står för Logical framework approach och är ett planeringsverktyg som lanserades av den amerikanska biståndsmyndigheten USAID 1969. Verktyget används för att beskriva syfte, metod och målsättning med ett biståndsprojekt och används också i ansökan om medel till Sida av svenska biståndsorganisationer.
Efter mina besök i Castilla Media och möten med de kvinnor och ungdomar vi arbetar tillsammans med har jag försökt återkoppla till de delmål som står uppskrivna i LFA-matriserna. Hur en danslektion, en fotoutställning eller en kvinna som stolt berättar hur hon har börjat sälja marsvin ska leda fram till en hållbar utveckling. LFA-matriserna har varit en hjälp på vägen att förstå helheten men ändå har det fortfarande känts som om något saknas.
När jag läste en metodhandbok från Forum Syd om demokrati och rättvisa fastnade jag vid en formulering som jag nu i efterhand tycker fångar upp alla de här olika aktiviteterna kanske ännu bättre än LFA-matrisen.
… demokrati måste erövras av varje generation
En danslektion är också en gruppövning och ett sätt arbeta tillsammans. En fotoutställning är ett tillfälle att kommunicera och medvetandegöra. Att sälja marsvin är ett sätt att få en egen inkomst och stärka självkänslan.
Sammantaget är de här aktiviteterna strategier som kvinnorna och ungdomarna i Castilla Media använder sig av för att erövra demokratin. Demokratin som är deras rättighet och handlar om deltagande, men som under historien har förnekats dem av ett sådant hinder som stavas diskriminering.
Betydelsen av de här aktiviteter stannar dock inte vid deras effektivitet (hur pass bra de är för att nå målen i LFA-matrisen). Den omfattar så himla mycket mer.
Byråkrati, resultatuppföljning och statistik inom svenskt bistånd är medel till ett ändamål som har en ännu längre historia än LFA-matrisen. Den historien handlar fortfarande om de som har och de som inte har, om folkrörelser, solidaritet och ett gemensamt åtagande över gränser. Den handlar om oss medborgare och det ansvar vi själva tar för hur biståndet ska se ut, exempelvis genom folkrörelser, och ytterst vad vi själva gör för en jämlikare värld.
Ta Svalorna Latinamerika som exempel. Det är inte bara ett kansli i Stockholm med några få anställda. Det är en organisation bestående av medlemmar som genom historien frivilligt har valt att använda sina demokratiska rättigheter och sin fritid till att stötta dem som inte har några.
Det är så jag ser det och det är därför också jag efter en vecka på Sidas kursgård i Härnöshand och fem månader i Peru kan skriva under på att bistånd gör skillnad. Den skillnaden avgörs dock inte bara av hur pass bra kvinnorna och ungdomarna i Castilla Media erövrar sin demokrati. Den avgörs också av hur pass bra vi själva gör det. Både för deras och vår egen skull.
Text och foto: Martin Karlsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar