Klockan 05.30 i lördags morse begav vi oss från Club Infantil, Jinotega till Estelí i en amerikansk, gul, gammal skolbuss. I bussen satt jag tillsammans med 6 andra vuxna från Club Infantil och med ungefär 20 barn och ungdomar. Musik spelades i högtalarna och barnen var exalterade och högljudda längst bak i bussen. Stämningen vad god medan vi skumpade iväg mot helgens aktivitet. Ett par timmar senare var vi framme. Vi mötte ungdomar från tre samarbetsorganisationer från olika delar av landet. Totalt var vi omkring 80 personer. Syftet med helgens möte var att träffas och utvärdera det senaste halvåret inom det gemensamma projektet ”förebyggande av sexuell exploatering av barn och ungdomar”.
Jag tycker att det är superbra att barnen själva får vara med och engagera sig i organisationerna. Deltagandet tror jag är mycket viktigt för att öka medvetenheten hos dem och för att själva känna att de är viktiga. Ju mer de känner till om ämnet desto tryggare tror jag de blir i samhället. Jag tänker också att de som har kunskap pratar med sina kompisar och vetskapen sprids. När jag tittar på barnen blir jag glad och tänker att en dag kommer de att föra sina värderingar vidare till sina egna barn och de kommer i sin tur att få en bättre grund att stå på än vad barnen i Nicaragua har idag.
Dagarna i Estelí var fullproppade med olika aktiviteter och övningar. Blandningen av lek och allvar, med inslag av dans, sång och musik var genomtänkt. Barnen skrattade mycket hade kul tillsammans. De redovisade gruppvis vad projektet lärt dem. Majoriteten av ungdomarna har varit med och planerat samt genomfört aktiviteter som rör projektet och de tycker dessutom att det är väldigt roligt. Många svarade att de nu känner till sina egna rättigheter och att de även vågar prata med andra om dem, både enskilt och i grupp. De känner att det är viktigt att prata om sexuella rättigheter och kan göra det vare sig det är i kyrkan, skolan eller hemma. Att uttrycka sina känslor, lyssna och respektera andra med olika åsikter har de också fått ut av att arbeta med projektet.
Klockan 14.00 på söndagen satte vi oss från Club Infantil återigen i den gula, gamla bussen efter avslutningslunch tillsammans med de andra. Ett trött gäng satt ner på var sitt säte och flera somnade in fort. Musiken hördes återigen från högtalarna och bussen skumpade sakta hemåt.
Klara Adrian, programpraktikant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar