VANESSA: Sista dagen och början på något nytt

Vanessa Daurer i Peru, inlägg 5

Slutet på min praktik men även en början på något nytt, ett nytt äventyr i en annan del av Peru.

Praktiken har närmat sig sitt slut och jag har deltagit i min sista workshop för denna gång i Majes (2 timmar utanför Arequipa) på en skola. Där förberedes det inför Perus ”Fiestas Patrias” (Perus nationaldag). Eleverna förberedde en liten mässa där varje region som finns i Peru står representerad. Vissa elever har på sig traditionella kläder från regionerna och det presenteras varje regions traditionella specialiteter, allt från den typiska maträtten till den unika historien. Hela syftet är att lära sig om Perus olikheter vad gäller kultur, språk och etniciteter. När jag gick runt på mässan påmindes jag om min tid på högstadiet då vi hade motsvarande ”Kulturdagar” och ”Internationella dagar” med syftet att man lär sig om andra kulturer. Det var roligt att se att olika länder har liknande workshops och tankar.

Jag besökte skolan med två lokala samarbetsorganisationer till Svalorna LA för att dela ut diplom och priser till elever som hade engagerad sig extra mycket i ett projekt som funnits på skolan. Projektet bestod av en lite bokhörna i skolans lilla bibliotek som innehöll olika temaböcker om till exempel mänskliga rättigheter, våld i familjen, miljö etc. Det finns några elever som hade utmärkt sig extra mycket som hade läst mycket och ritat olika konstverk till de olika teman. De belönades med diplom och priser! Jag presenterades som representant för Svalorna LA som är finansiärer till projektet och jag fick dela ut diplom och priser, vilken ära!

Och det har varit en ära att få vara praktikant! Tiden har varit otrolig lärorik och intressant! Det har varit ett oförglömligt äventyr! Jag fick frågan tidigare i veckan, vad jag har gillat mest; det är utmaningen med praktiken! Jag tycker om utmaningar och möjligheten att få lära mig nya saker och utvecklas, något jag verkligen har fått göra på Svalorna LA! Ovärderliga erfarenheter som jag tar med mig till nästa utmaning: mina universitetsstudier i Lima! Och som man brukar säga, ett avslut är alltid början på något nytt. Och snarare än ett avslut så är detta ett uppehåll, jag hoppas på att återvända nästa år till Svalorna LA i Arequipa för min C-uppsats.

Gracias y hasta luego!

Vanessa Daurer

NADIA: Vatten med lik i

Nadia Enedahl i Peru, inlägg 9

Det händer att det kommer hår och larver ur kranen. Irene kokar vattnet och häller klor i – men det hjälper inte mot sjukdomarna.

Majes är ett av områdena som Peruprogrammet, PDR, arbetar i. Jag åkte dit för att intervjua en av deltagarna i programmet, Irene Yauri Carpio, om hennes livssituation.

- Jag önskar att det fanns socialarbetare som kom hit för att kontrollera hur vi lever, att vi kunde få råd och tips om vad vi kan göra för att förbättra vår situation. Vi bor ihop med kor och grisar. Men det värsta är vattnet, råttorna och alla sjukdomar som kommer med det, säger Irene och visar med händerna hur stora råttorna är - som fullvuxna katter.

I staden Pedregal finns det renat vatten, men i bostadsområdena runt omkring använder de vattnet från kanalen som är till för jordbruken. Det finns inget annat alternativ.

- Flera gånger har man hittat folk som kastats i kanalen efter att ha blivit mördade. Det är också vanligt att folk tvättar i kanalen, slänger i döda djur och annat skräp. Det vattnet dricker vi, säger Irene och mungiporna dras nedåt i en grimas.

Ofta blir barnen i Majes sjuka i diarré. Irene är orolig för att hennes son ska bli sjuk av vattnet. Hon har inte längre någon sjukförsäkring så det vore en katastrof. (Mer att läsa om det i artikeln om Irene Yauri Carpio http://www.svalorna.se/?q=node/1313).

Jag ber att få låna toaletten och Irene berättar stolt att de gjort i ordning den nu. Jag blir förvånad när det visar det sig att toaletten består av ett hål rakt ner i marken på baksidan av huset. Men hålet mynnar ut i ett avloppssystem som nyligen har installerats.

Varje vecka stänger Irene sin lilla butik för att delta i aktiviteterna som PDR håller i. Hon förlorar en hel dagslön från sin månatliga låga inkomst.

- Det är värt det. Jag lär mig så mycket och även fast jag ännu inte har fått några ekonomiska fördelar genom deltagandet i programmet så får jag så mycket annan kunskap och det får mig att må bättre i mig själv, säger Irene.

Irene och hennes son Gustavo utanför deras lilla butik och hem.

Den 17 september hålls årets PDR- forum som i år ska handla om just vattenfrågan. Små seminarier har redan börjat hållas runt om i Arequipa för allmänheten, kandidater till årets lokalval och experter. Syftet med seminarierna är att sprida kunskap, förbättra vattensituationen och skapa en mötesplats mellan medborgare och politiker.

Text och foto: Nadia Enedahl