ROXANA: Du hade tur

Roxana Ortiz i Nicaragua, inlägg 3

Minns jag rätt… är det verkligen år 2008? Är det inte konstigt att det fortfarande finns barn som svälter, utsätts för våldtäktsförsök och arbetsexploatering?

Tänk om det vore just du som var tvungen att gå upp klockan fyra på morgonen. Varje dag. Du kravlar dig upp ur den söndriga madrassen som du delar med småsyskonen och mamma. Lite halvsömnig går du upp och tar på dig kläderna som allt för ofta är smutsiga. Du går ut ur huset som är av svart plast och träpålar. Du ser en mus som springer från tallriken med rått ris som väntar på att bli kokt. Du ska iväg och mala majskornen vid kullens fot. Inom kort är majsdegen färdig och du tar dig upp för kullen. Det är mörkt och kallt. Vägen är en stig som är fylld av sopor, ljusblåa plastpåsar och bajs. Du klagar inte på att det luktar illa. Du har vant dig vid lukten, fattigdomen, hungern och arbetsbördan.


Klockan är snart åtta på morgonen och du går mot utkanten av staden och ropar: tortillas! Du hoppas på ett positivt svar. Du går vidare till nästa hus och ropar tortillas! I dag hade du tur, du sålde 16 tunna majsbröd och tjänade nästan tre kronor och femtio öre. Du går hem och hämtar nästa omgång tortillas och så håller du på fram tills klockan är tolv. Magen är tom och du har glömt hur det känns att vara proppmätt.
Då är det dags att tvätta sig vid brunnen och byta om till skoluniformen. På vägen till skolan känner du igen din förövare som försökte våldta dig för några dagar sedan men du tog tag i en sten och slog mot hans ansikte. Du lyckades slita dig loss ur hans grepp och sprang hem.

Tur för dig att detta inte är din verklighet, det är Eneydas verklighet, elva år gammal.

Nästa vecka publiceras ett reportage om Eneyda på Svalorna.se i samband med starten av kampanjen ”Utbildning till alla”.

Roxana Ortiz
infonicaragua@svalorna.se