Camilla Jansson i Nicaragua, inlägg 4
Jag vill jobba som doktor när jag blir stor säger den nioårige pojken på marknaden. Hans kompis tittar upp på mig och säger: "jag vill bli fotbollsproffs".
Tyvärr kommer deras drömmar antagligen inte att gå i uppfyllelse. Det kan gå, men chansen är mycket liten. Pojkarna går nämligen inte i skolan. Varje dag jobbar de istället på marknaden och säljer tomater, lök och bröd.
Tempot på "Mercado Municipal de Jinotega" är hektiskt, folk trängs, avgaser från bussarna utanför blandas med matos från grytorna som kokar över öppen eld. En full man kommer fram till mig och frågar om jag är från Kanada? USA? Belgien? Tyskland? I denna miljö jobbar cirka 600 barn i åldrarna sex till arton år. Sexhundra! Vissa av dem går i skolan på förmiddagarna och jobbar på eftermiddagarna och kvällarna. Andra jobbar både dagar, eftermiddagar och kvällar.
Barnen på marknaden lever farligt. Olika typer av våld, speciellt sexuella övergrepp, är vanligt förekommande. Men det är inte bara de direkta farorna som är uppenbara. Jag ser en pojke vars ansikte säger mig att han är i femtonårsåldern, kroppen däremot säger något helt annat. Han är redan kutryggig och jag får snart klart för mig varför. Han är lång och smal och kan därför inte bära de stora tunga korgarna med kålhuvuden på huvudet, han orkar helt enkelt inte lyfta upp dem hela vägen. Istället bär han dem på axlarna och överdelen av sin rygg, vilket gör att han nu inte kan gå upprätt oavsett om han bär något på ryggen eller inte.
Hur är det möjligt? Hur kan vi, världen, tillåta att barn lever i denna missär? Om det är något biståndet borde fokusera på är det barnen. Barnen som vill bli läkare, ingenjörer, fotbollsproffs. Vem ska säga till dem: "Tyvärr, du är född i ett land med stora problem och därför kommer du, precis som dina föräldrar, att arbeta som gatuförsäljare hela livet"?
Svalornas samarbetsorganisation Club Infantil jobbar med barnen på marknaden i Jinotega. De har en lokal i anslutning till marknaden dit de arbetande pojkarna och flickorna kan komma för att spela spel eller lägga pussel. Detta har blivit en självklar plats för många av barnen. Här kan de vara barn och inte arbetare. Club Infantil erbjuder även alfabetiseringskurser för barn som missat mycket av skolan. Att få barnen att sluta arbeta är mycket svårt, det är ett strukturellt problem som kräver enorma insatser på flera olika nivåer i samhället.
Trots att det ibland känns hopplöst finns det barn som tagit sig ur sin svåra situation och lyckats slutföra både grundskola och i vissa fall universitetsutbildning. Det finns hopp och vi måste se till att fler barn erbjuds de verktyg som krävs för att uppnå sina drömmar!
Camilla Jansson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar