Roxana Ortiz i Nicaragua, inlägg 13
Det svåraste jag har varit med om sedan jag började arbeta för Svalorna LA är att befinna mig på andra sidan jordklotet när min familj tar sig igenom svåra stunder. Den här bloggen är till dig, Nora del Carmen Ralph Hinestrosa, den mest värdigaste och roligaste av oss alla.
Du som fick mig att skratta tills magen vred sig och fick tårarna att sippra fram som vattenfallet i Iguazú.
Du alltid fick min själ att vilja resa sig upp igen efter ett fritt fall mot marken.
Du var min mysiga mormor och förtrogne vän.
Tack mormor för att du lärde mig att leva ett lyckligt liv, på riktigt. För om det är något du har efterlämnat till oss andra så är det konsten att leva ett gott liv. Ett liv där begreppet ”livsnjutning” får sin förtjänta plats. Ingen kunde undgå ditt härliga och breda skratt när du höll på att berätta dina otroliga historier.
Jag har allt att tacka dig, inte minst för att du fick mig att titta bortom de feministiska litterära verken, och visade mig hur en stark kvinna kämpar och tar plats i ett patriarkaliskt samhälle.
Tack för att jag fick ha dig under mina 30 år och vilken resa det har varit!
Förlåt mig för att jag inte finns hos dig idag för att ta farväl. Men jag är ändå tacksam för att vi fick prata med varandra en sista gång på telefon och att jag fick säga det allra viktigaste och det är: jag älskar dig.
Jag saknar dig mormor och kommer att alltid göra det.
Till familjen Alvarado Ralph, jag är tacksam över att ni fanns vid min mormors sida när hon till slut lämnade oss.
Roxana
Idag, 4 februari 2009, begravs min mormor och texten som ni har just läst kommer att läsas upp vid hennes begravning.
5 kommentarer:
Roxanna, tack för att du delar med dig, så ofta, av det mest personliga, och i det här fallet - så privat. Jag känner varken dig eller din mormor men fick tårar i ögonen när jag läste. Du är med där idag, genom din text och genom dina tankar. Och din mormor är lika mycket hos dig som med de andra. Tror jag.
/Maja i Peru
Din mormor finns alltid hos dig, alltid inom dig, i ditt hjärta, hon kommer aldrig att lämna dig. Hon sitter i ditt bröst och ger dig styrkan och modet att möta vardagen, hon finns i ditt sinne och delar ditt skratt och dina sorger, var du än är.
Massor av kramar till dig min kära vän. Johanna
Tack så mycket Maja och Johanna!
Det kändes konstigt att skriva om något annat när tankarna går tillbaka och rotar bland goda minnen. På ett sätt känns det overkligt i och med att jag är här och hon i Sverige.
Ännu en gång tack för era fina ord. Blev tårögd ännu en gång.
Kramar
Tack Roxana för din fina text, den gick rakt in i hjärtat. Upptäckte att tårarna rann ner för kinderna när jag läste. Din mormor är så närvarande genom dina ord, även för någon som aldrig träffat henne. Och jag tror att din ärliga kärleksförklaring kommer att värma din familj på andra sidan jorden.
Stora kramar vännen,
Sara
Lillsyrran!
Hej igår var det mormors dag, dagen då vi fick ta farväl för sista gången... Jag läste ´ditt tal somo om det var du! alla tyckte om dina ord! mycket vackert!
älskar dig syrran!
Skicka en kommentar