Den 15 augusti 2007 drabbades Peru av en jordbävning som uppmättes till 7,9- 8,2 på Richterskalan. Jordbävningen som var den värsta i landets historia på nästan 30 år lämnade förödande skador i de mest drabbade städerna Pisco, Ica och Chincha Alta, en region som ligger 150 kilometer söder om Lima.
Hur många som omkom är oklart, men det sägs att att jordbävningen krävde mellan 580- 1000 människoliv, 2000 skadades och 76 000 bostäder lämnade i bråte.
I förra veckan åkte jag förbi Pisco, staden som drabbats hårdast av jordbävningen. Jag blev förskräckt över tillståndet staden befinner sig i. Två år efter förödelsen är det inte mycket som byggts upp. Det ser ut som att naturkatastrofen drog fram bara några veckor tidigare. Staden saknar asfalterade vägar, husen ligger i ruiner och vid stadens utkant, som liknar en flyktingförläggning, lever människorna under ytterst enkla förhållanden.
Vid Plaza de Armas återstår endast ca 20 procent av stadens katedral. Jag frågar en farbror som säljer vykort utanför katedralen vad som gjorts för att restaurera staden. Han tittar uppgivet på mig och säger att regeringen inte gjort någonting för att bygga upp staden igen. En taxichauför i Ica berättar för oss att regeringen fastslog att jordbävningen ”endast” mätte 7,9 istället för 8,2 som rapporterats från andra håll. Han menade på att regeringen gjort detta för att slippa sätta in fler resurser som krävs när jordbävningar överstiger 8 på Richterskalan. Sant eller inte vet inte jag, men man kan verkligen fråga sig hur det kommer sig att inte mer gjorts.
Direkt efter olyckan fanns flertaletet internationella NGOs på plats. Regeringen, peruaner och turister i omkringliggande städer drog sitt strå till stacken och bidrog med vatten, mat och filtar. Men när första krisinsatsen var över lämande de flesta staden och människorna lämnades till sitt eget öde.
I Thailand där jordbävningen 2004 krävde över 5000 människoliv och orsakade fruktansvärda konsekvenser på samhället var ekonomi och uppbyggnaden helt klar efter mindre än tre år.
I Peru däremot ser det helt annorlunda ut. Vad var det som gick fel med uppbyggnaden av denna region? Varför görs så pass lite av regeringen för att hjälpa människorna att återubbygga sina hem och sin stad? Två år har gått. Två år! Pengar från den perunaska regeringen fanns, men kunskap och koordinering saknades och flera korruptionsskandaler avslöjades. Kanske har jag redan här svarat på frågan?
Michaela Rosenholm
programassperu@svalorna.se
Foto: Pisco.info och Maja Permerup
2 kommentarer:
Ett annat stort problem för Pisco var att turisterna slutade komma efter jordbävningen. Många berättade för oss att man förlorade mer (inkomst, jobb etc.) pga detta än pga själva jordbävningen. En stor del av regionen var/är beroende av turism och bad oss att sprida detta vidare till resande i Peru - att man kan hjälpa åter-uppbyggnaden av Pisco även genom att resa dit och bo/äta/handla/spendera ;)
Tyvärr kan jag meddela att det ser likadant ut ännu. jag var där sommaren 2010 och det ser verkligen ut som en flyktingförläggning. Folk bor i papplådor. Svårt att förstå att man kan lämna månniskor i sticket så.
Mats
Skicka en kommentar