SOFI: Rödlök och frallor till den dödes själ

Sofi Önneby i Bolivia, inlägg 10

Stora kyrkogården i La Paz är fylld till bredden. Det är dagen efter Allhelgonadagen och folk vallfärdar till sina nära och käras gravar. Stämningen är inte som jag väntat mig. Den är lättsam, många skrattar och från korridorerna av gravar hörs sång och musik.

En kvinna sitter på marken intill sin sons grav. Han dog hastigt i januari alldeles för ung och han var äldst av hennes fem barn. Kvinnan arrangerar färska och väldoftande blommor i de avklippta PET-flaskorna vilka sedan tidigare står i gravens lucka. Därefter placerar hon en färsk rödlök bredvid blomvaserna så att vattnet från lökens långa själk ska förflyttas till den dödes själ. Framför gravplatsen sprider kvinnan ut sin awayu (ett färgstarkt tygstycke som används av kvinnor för att bära barn eller saker i på ryggen). Awayun är full av bröd i olika former, popcorn och bambusjälkar. Brödet har hon bakat dagarna innan för att ge sin döde son mat. Ett bröd lägger hon intill rödlöken och resten delar hon ut till oss andra i sällskapet. Titt som tätt dyker det upp barn eller vuxna som erbjuder sig att be för de döda. I utbyte mot böner skänker kvinnan bröd och popcorn som personerna samlar i stora säckar. Det tycks vara ett sätt för fattiga att tjäna bröd de antingen kan äta upp eller sälja.

Mellan den 1–2 november umgås bolivianska familjer med sin döde familjemedlems själ. På den första dagen håller de flesta en mässa i hemmet och dagen därpå går man till gravplatsen.

Jag var orolig över att jag skulle tränga mig på en högst privat ceremoni men blev i stället påmind om det bolivianska folkets vänlighet och naturlighet. Även om jag förmodligen betedde mig fel och opassande vissa stunder förmedlar människorna omkring mig återigen känslan av att alla är välkomna och ”kul att du är här”.

Sofi Önneby