Ökad transparens inom utvecklingsarbete framförs som en hörnsten i kampen mot korruption. Och jag håller med. Men ibland blir konsekvenserna av kraven på kontroll inte alls som det var tänkt.
Vår administratör bönfaller våra samarbetspartners: ”Snälla ni, gör vad ni kan för att så mycket som möjligt redovisas med kvitto!” Hon har nämligen pekpinnar på sig. Uppifrån. Revisorerna från högre instans har sagt sitt. Och de har i sin tur samma krav på sig. Uppifrån. Och den här gången från högsta ort. De som verkligen bestämmer. Varje biståndskrona skall gå att följa.
Och som sagt, missförstå mig rätt, det är jätteviktigt med kontroll för att minska korruptionen och se till att pengarna verkligen når fram till dem som de är ämnade för - i detta fall barnen och ungdomarna och deras familjer i programmet Suma Thakhi. Men nu till problemet: organisationerna och målgrupperna bor och verkar i det som ofta beskrivs som Amayarafolkets huvudstad - El Alto - staden på högplatån ovanför La Paz. En stad som vuxit enormt, och fortsätter att växa så det knakar i takt med att människor lämnar landsbygden i hopp om ett bättre liv i staden. Verkligheten blir oftast en helt annan. Svårare. Hårdare. Bistrare. De flesta hamnar inom den informella sektorn som omfattar större delen av den bolivianska ekonomin. Framförallt i El Alto. Den som här handlar lunch till deltagarna i en workshop och förväntar sig att få kvitto eller faktura, lär bli besviken. Att vi kräver kvitto innebär för människorna att de måste åka ner till La Paz. Och till en Supermercado - något för dem helt främmande. Det är att tvinga dem ur deras sociala och kulturella sammanhang. Det är som att tvinga på dem en annan livsstil. Utöver att vara omständligt och oekonomiskt bör man fundera på var pengarna hamnar - skall man stödja det lokala samhället och den gamla kvinnan som säljer grönsaker på marknaden, eller skall man låta pengarna gå till ägaren av Supermercadokedjan?
Kontroll är jätteviktigt, men måste anpassas till miljön där vi arbetar. Det finns andra verktyg för att granska att pengarna verkligen används på rätt sätt. Krav på kontroll kan inte behöva innebära att man tvingar in människor bland rad efter rad av varor i Supermercadon, gynnar storägarna och straffar bonden som säljer sina varor på den lokala marknaden - för att han eller hon inte kan ge en faktura.
Åsa Wängsö
programassbolivia@svalorna.se
programassbolivia@svalorna.se
7 kommentarer:
Varför går det inte bra med ett handskrivet kvitto i dessa lägen? Finansiärer och revisorer brukar nöja sig med att det finns datum, specificering och underskrift och man kan väl be dem man handlar av om en signatur?
Hej Åsa!
Va härligt att höra från dig! Å va duktig du är på att skriva, jag ska absolut följa din blogg! La Paz är verkligen vackert som du säger men d tar tid att vänja sig vid höjderna..
Stor lycka till! Jag tänker på dig.
Kram Elin
Hej Åsa,
Kul artikel att läsa, och verkligen aktuell för oss! Jag vill uppmana er skribenter i våra program: Det vore SUPER om någon av er vill skriva en artikel om hur kontrollerna vi gör går till, till svalorna.se! För som Åsa skriver "det finns andra sätt att kontrollera" - men vilka?
Jag tycker du fångar mycket i er administratörs ord "snälla gör vad ni kan..." - naturligtvis måste alla göra så gott man kan för att uppfylla detta, utan att slå knut på sig själv eller tvingas resa i flera timmar. Naturligtvis bör man fråga efter kvitton och fakturor, målet måste ju vara att så många människor som möjligt ska vara en del av den formella sektorn, och det vill vi uppmuntra? (Betala skatt, och därmed ge faktura eller i alla fall "rätt sorts" kvitton. Samt få del av eventuella statliga trygghetssystem) Men naturligtvis måste man också ha andra nödlösningar, och det finns ju speciella "blanketter" man kan använda sig av då, där köparen och helst också säljaren intygar att köpet har ägt rum och att uppgifterna på intyget är korrekt.
Detta är en ständig diskussion, där de flesta som jobbat utanför Sverige nog känner till problemet. Revisorernas jobb är att se till att det finns kvitton, och påpeka om det inte finns det. Mitt, och era, jobb är att se till att vi följer de regler som finns, och använder våra pengar på bästa sätt. Samt att hitta arbetssätt och fungerande lösningar för att nå detta.
Glad påsk!
/Maja
(handläggare planering, uppföljning och utvärdering, Svalorna LA)
Hej!
Bra blogg och intressant ämne. Du sätter verkligen fingret på problemet Åsa.
Ser fram emot en uppföljningsartikel av någon av er skribenter som Maja föreslog!
Hoppas ni trivs i La Paz!
Glad Påsk!
/Marika
Hejsan,
Mycket intressant inlägg. Detta är något jag själv funderar på just nu faktiskt, därför jag hittade hit.
Jag ska till Latinamerika 2011 och använda insamlade pengar för gatubarn.
Hoppas verkligen att jag slipper bli slagen på käften av korruptionen.
//Patrik
Hej Åsa,
FB:ade dig och hamnade här och jag måste säga att din förmåga att förena passion och goda gärningar verkar gå utmärkt, all lycka med arbetet i Bolivia.
Appropå transparens i inom utvecklingsarbete så är det moment 22 du beskriver problematiskt så där av det viktiga att få fram personer som dig själv i rätt positioner för att förhindra korruptionen. Mycket imponerande.
All lycka till dig och dina kollegor!
//M-O
Skicka en kommentar