I år blev för första gången en peruansk film Oscarsnominerad, i kategorin bästa utländska film. Priset kammades inte hem, men filmen La teta asustada, eller Faustas pärlor som den heter på svenska, vände ögon mot Peru och skrapade på några av landets historiska sårskorpor och sociala problem.
Filmen har kritiserats mycket inom landet för att visa upp en för negativ bild av Peru – fattigdom, segregering, kåkstäder och vidskeplighet. Den har också anklagats för att vara exotifierande, provokativ och till och med rasistisk.
Filmen skildrar en sällan speglad del av Perus år av väpnad intern konflikt – det sexuella våldet som användes som ett vapen under terroråren på 80- och 90-talen, då både terrorister och militärer begick grova våldsbrott mot civilbefolkningen och kring 70 000 människor miste livet. Tre av fyra offer hörde till redan marginaliserade grupper - fattiga bönder och bybor på landsbygden och i regnskogen med quechua eller andra minoritetsspråk som modersmål. Traumat är mer närvarande i de södra bergsområdena där de grövsta våldsbrotten begicks, och i de förorter och kåkstäder där de som tvingades fly fortfarande lever.
Huvudpersonen Faustas mamma blev våldtagen av militären och tvingades bevittna hur hennes man mördades. Dottern lider av ”la teta asustada”, det skrämda bröstet. Hon fick med sig sin mammas ångest och rädsla i modersmjölken. Filmen kretsar kring Faustas ärvda trauma och hur hon lever sitt liv med det.
Som en följd av den terror de utsattes för tvingades tusentals människor och ofta hela byar flytta sina liv till större städer. Filmens Fausta bor i Manchay, en av Limas många ”barriadas”, slumförorter. Nära hälften av Perus befolkning (enligt tidningen La República) lever i denna typ av områden, där 70 procent lever i extrem fattigdom och 90 procent bara har tillfälliga jobb eller är arbetslösa. Det är vanligt med brist på grundläggande hälsovård, undernäring, hög frånvaro i skolan, analfabetism och många sociala problem.
Den starka inhemska kritiken mot filmen är intressant. Den kanske delvis kan förstås mot bakgrund av de stora sociala skillnaderna i Peru och det ojämna sätt som konflikten drabbade olika etniska, sociala och geografiska grupper. De som drabbades hårdast tillhör fortfarande de grupper med svagast röst i det peruanska samhället.
Jenny Ringarp
3 kommentarer:
Det låter som en film som jag absolut måste se! Jag har varit mycket i Peru, bland annat i Manchay där jag hjälpte vänner att gräva ut en platt yta ur bergssidan för att smälla upp pinn-och-plast huset som då var deras första hem, men jag har väldigt mycket kvar att lära om landets nutidshistoria...
Hej Jenny! Jättebra inlägg. Jag har också sett filmen, som verkligen lämnade en besk eftersmak och en stor klump i magen. Jag kommer aldrig att glömma Faustas plågade ansiktsuttryck och de sorgliga, hemska sångerna.
KRAM,
Sofie i Nicaragua
Jag tror att kritiken till stora delar kommer från den övre medelklassen i Lima som inte vill se dessa problem. Många i Lima, och så gott som alla inom mediasfären, vet inte om att dessa problem finns och blir upprörda när någon pekar på det som de anstränger sig för att inte se. Lite grann som i Sverige, där vi tror att det inte finns någon fattigdom, trots att hemlösa finns överallt i städerna, att svenska vapen på export bara går till fredliga ändamål etc etc.
Skicka en kommentar