PERNILLA: Om jag bara inte vore vit.

Pernilla Nordvall i Peru, inlägg 5

Häromdagen, när jag var på väg till mataffären slogs jag av en tanke. Tänk om jag inte vore vit utan såg ut som alla andra istället. Jag kan inte direkt påstå att jag blir illa behandlad för att jag är vit, men jag syns liksom. Det syns att jag egentligen inte hör hit och jag känner ett ständigt behov av att markera att jag visst gör det.

Vissa dagar är det oerhört frusterande att tvingas värja mig mot allt ifrån solglasögonsförsäljare till resbyråer som försöker få mig att köpa deras produkter. Det är inte det faktum att de försöker sälja saker i sig som går mig på nerverna, utan att de tar sig friheten att dra slutsatser om vem jag är på grund av hur jag är skapt. För jag kan lova att de inte hade varit lika ettriga om jag inte vore vit. Hur mycket jag än försöker smälta in så kommer jag aldrig ifrån mina gener.

Om bara några veckor är jag tillbaka i Sverige och kommer då inte att vara mer annorlunda än någon annan. En paus från livet som utlandssvensk och en trygghet att veta att oavsett var i världen jag hamnar så kommer alltid gamla, trygga Sverige att finnas kvar. Detta får mig dock att tänka på de som bor i Sverige och i andra länder som inte kan åka någonannanstans för att inte känna sig utpekade och utstirrade.

Pernilla Nordvall