Den svenska ambassadören Michael Frühling hade åkt ända från Guatemala för lanseringen av Svalorna Latinamerikas nya program i Nicaragua i fredags. Dagen blev mycket lyckad. De inbjudna talarna höll intresset vid liv hela dagen och de 130 deltagarna var mycket nöjda.
Jag har varit i Nicaragua innan och de senaste veckorna har jag därmed återsett många platser och människor som ligger mig varmt om hjärtat, ätit ”gallo pinto” och känt värmen från omgivningen och solen. Det som får mig att ständigt återvända till Nicaragua är det levande civilsamhället, de många samhällsengagerade människorna som jag lärt känna och hur tidspress och stress tycks förångas och försvinna med den stigande värmen. Samtidigt blir jag alltid lika provocerad av de djupa klyftorna i samhället, korruptionen och hur machokulturen är så normaliserad.
Efter att ha fått mer kunskap om Svalorna LAs nya program ser jag nu Nicaragua ur ytterligare ett par glasögon. Jag tycker mig se barn och ungdomar i riskzonen för sexuell komersiell exploatering överallt. Barnet med den onyktra pappan på bussen, flickan som verkar ha en relation med den vuxna mannen, alla de barn som jobbar mitt i den hektiska trafiken i Managua, de tre tonårstjejerna som umgås med den äldre turisten. För där det finns fattigdom och svåra social förhållanden finns det alltid någon som vill utnyttja situationen och personerna som lever i den.
Svalorna LAs nya program här i Nicaragua ska jobba förebyggande mot just denna utsatthet under de närmaste fem åren. Tillsammans med samarbetsorganisationerna hoppas man nå ut till nästan 340000 personer genom att arbeta med barn, ungdomar, föräldrar och andra viktiga aktörer i samhället.
Pa Svalorna LAs kontor i Estelí och ute i samarbetsorganisationerna jobbas det just nu febrilt med den studie som ska ligga som referenspunkt för framtida resultat inom det nya programmet. Intervjuer ska göras med de olika målgrupperna och svaren ska sedan analyseras, bli till siffror och sättas in i olika rutor i flera dokument.
För mig är mycket nytt och jag känner mig stundtals yr över alla små rutor i Excell som ska fyllas i, förkortningar och olika dokument. Sakteligen börjar jag dock få en klarare bild av hur biståndsvärldens mätningsverktyg fungerar, hur förändring blir resultat i en ruta. Helhetsbilden på ett papper, av ett program som precis har börjat.
Sandra Lundberg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar