Presentation

Lär känna våra praktikanter här.

13 september 2012

LOVISA: Flora och folkrörelser

Lovisa Dragstedt i Nicaragua, inlägg 1

Jag anländer till Nicaragua med en mängd romantiska idéer om landet, utan att någonsin ha satt min fot i Centralamerika. Jag har läst att Nicaragua, trots den utbredda fattigdomen, är ett av de säkrare länderna i regionen. Att här finns en stor artrikedom med många naturreservat och ekologiska lantbruk. Jag har läst om trivsamma byar och om konstnärsandan som sjuder i folksjälen. Men mest av allt tilltalas jag av min guideboks beskrivning av nicaraguanerna själva som ett stolt idealistiskt folk, väl insatta i den aktuella situationen och som gärna delar med sig av sina starka åsikter.

Och Nicaragua tar emot mig med frodiga gröna landskap och vänliga människor. Men jag blir snart varse machokulturen som råder genom männens busvisslingar, och hur riskfyllda Managuas gator kan vara. Svalorna Latinamerikas kontor ligger dock norrut i Estelí, i de trakter självaste revolutionären Sandino höll till. Här måste väl ändå glöden leva kvar?

Men mitt första intryck blir lite av en besvikelse – jag ser inga grupper som engagerat diskuterar i gatuhörnen, inga demonstrationer och inga musikanter. Det enda som talar idealism är de färgrika väggmålningarna med sina tysta budskap. En vacker bakgrund till stadens annars så högljudda puls.

Redan första veckan kastas vi in i Svalorna LA:s verksamhet och får åka till bergsbyn Jinotega på ett tre dagar långt seminarium tillsammans med de fyra samarbetsorganisationerna. Det är ett perfekt tillfälle att lära känna de människor vi ska jobba med och arbetet de utför, liksom att få lära oss mer om det gemensamma programmet. Den andra femåriga fasen av programmet ska precis ta fart, och målet är att förebygga sexuell kommersiell exploatering av barn och ungdomar i Nicaragua.

Och nu får jag äntligen ett smakprov på engagemang och vilja att förändra! Sammanvävt med föreläsningarna höjs röster runtom i rummet, en tar vid där en annan tystnar, och åsikter, känslor och idéer sköljer över oss. Dagarna tre tycks inte tillräckliga för det här gänget. Det verkar alltså vara här, i Nicaraguas civila samhälle bland otaliga folkrörelser, som motivationen till förbättring och utveckling hämtar sin drivkraft.

Lovisa Dragstedt
infonicaragua@svalorna.se

1 kommentar:

Anonym sa...

Vad kul med engagemang och motivation! Spännande utmaning också att jobba med frågor om sexuell exploatering av barn och ungdomar! Ha det så bra!!