MACARENA: Dansglädje i många former

Macarena Mendoza Alvarez i Bolivia, inlägg 7

I Bolivia spelar dansen en central roll, alltid. En fest utan dans är inte en fest utan bara en kompisträff. Möjligheterna för dans är många, vare sig du vill ut och skaka rumpa eller ägna dig åt traditionell folkdans. Har du ögonen öppna så hittar du även kurser i salsa, magdans och mycket mer.

Att bolivianer är ett glatt folk har jag tydligt poängterat i tidigare blogginlägg, men har jag nämnt att det under året firas 800 helgon? Vart och ett firas med sin egna fest och en ”entrada”, ungefär som en liten karneval där det kan vara allt från trettio till hundratals dansare. Den största är självklart Oruro-karnevalen som hålls i februari varje år. 

Afrobolivianska barn dansar saya på Internationella Flickdagen

Men dansen är inte bara ett uttryck  för glädje, den berättar och bevarar en historia. Genom dansen får man en bild av det förflutna och en insyn i hur det har varit. Hur många skulle ha vetat om de afrikanska slavarna som finns i Bolivia, om det inte vore för den afrobolivianska dansen saya? Hur skulle man annars minnas berättelserna om Chunchus, ett folk som idag är utdöda?

Chunchus på Kulturfestival

Flera ritualer dansas också. En ritual som sägs leva kvar i byar långt ute på landsbygden är Jach´a Tata Danzante. De människor som har förrått sin by och inte respekterat sina seder förväntas genomföra denna ritual som inte är ett straff utan mer handlar om ansvar och gemenskap med sin omgivning. Genom att dansa sig till döds betalar man för sitt misstag och kan återintas i samhället (om än bara i anden). För ritualen ber man los mallkus, de byäldste, att motta offergåvan. Dansen, som görs i en tung dräkt och en stor mask, börjar redan tidigt på morgonen  och fortsätter till kvällen då dansaren faller utmattad och dör. Genom detta vill man försona sina synder och återuppta den förlorade gemenskapen med sin omgivning. Det låter kanske lite makabert, att något så glädjande ska sluta så dramatiskt. Men man kan inte förstå allt, och viss logik finns säkert. Några säger också att när byn har haft ett hårt år kan en person frivilligt välja att ge denna offergåva till Moder Jord i förhoppning om ett bättre år.

Dansen i Bolivia är levande och alltid närvarande, den uttrycker glädje och berättar historier, tydligen kan den även användas för förlåtelse av synder och offergåva. Jag är dock nöjd med att dansa för skojs skull och därmed dra mitt strå till stacken i försvar till Bolivias kulturarv.

Text & foto: Macarena Mendoza Alvarez

infobolivia@svalorna.se